Förbaskade fonter! Strul strul, strul...

Skulle vilja påstå att de flesta av dina problem förmodligen härstammar från gamla fonter och inte så mycket dem som blivit installerade av programmen (förutom dubletter i sådana fall). Fokusera dig på de fonterna du köpt separat.

Det tog mig tre dagar av (fulltid)för att gå igenom våra gamla köpta fonter och även om de kom från Adobe eller andra ställen så fanns det åtskilliga felaktiga exemplar.

Vi skickade därefter nya upplagor av de felaktiga fonterna. Det stora problemet är att vi fortfarande ändå måste använda gamla fonter i vissa fall när vi skall köra en ny upplaga på arkiverat material eftersom de nya versionerna av fonterna ibland inte är exakt likadana och skapar "reflow" problem i dokumenten.

> Library -> Font collections (fan vet var dom kommer ifrån)

Det här är Font Books mapp. Du har Collections i det programmet.

Jag håller med de senaste kommentarerna.

Här är min lathund:

1. Använd bara typsnitt som är garanterat hela
2. Städa i System/Library/Fonts och Library/Fonts enligt PDF-filen ovan
3. Gör ett mappträd i 1-nivå där typsnitten man vill använda sorteras enligt eget behov i egna mappar. Linjärer, Script, Rubrikstilar eller vad man vill ha
4. Gör backup på sorteringen
5. Använd Suitcase eller liknande program för av och på samt preview och sökning
6. Flytta Office-paketets typsnitt till mappen med egna typsnitt för att undvika autoinstallation
7. Strunta i övriga mappar för typsnitt
8. Kör!

Faktum är att min lathund för OS 9 hade sett ut på precis samma sätt minus pkt 7 samt ATM istället för Suitcase. Tror du har snöat in lite på alla mapparna. Glöm bort dom istället.

Jag lärde mig den hårda vägen. Det var med OS X 10.0 för tre år sen. När jag petat bort en stil för mycket försvann all text på skärmen. Jag fick jag starta om med OS 9 och flytta tillbaka stilarna som var livsviktiga. Sen har jag lärt mig mer exakt här på forumet. Det jag menade var att det var skönt att se samma saker man lärt sig via forumbekanta officiellt förklarat och avmystificerat.

Jag tycker logiken i systemmapparna är utmärkt
1. Typsnitt du ska skita i
2. Typsnitt för alla användare
3. Typsnitt för bara mig

Jag har genom åren noterat att de övriga mapparna du räknar upp finns men endast en gång har jag gjort något med dom. Det var en stil jag behövde till Indesign som var i fel format för OS X. Den kunde man använda genom att lägga i Indesigns typsnittsmapp.

Jag hade under OS 9-tiden strukturerat upp hur jag ville jobba med typsnitt eftersom ATM fungerade på samma sätt som jag beskrev om Suitcase. Mappträd som droppas in blir grupper man kan aktivera i ett nafs för utprovning och letning. Med OS X försökte jag bara få rull på samma sätt att jobba och Suitcase tycks funka.

Jag aktiverar t ex "Rubrikstilar" i Suitcase i Dock och har nu 50 favoriter att mixtra med. När jag är nöjd gör jag tvärtom och avaktiverar gruppen. De jag valt att använda hålls fortfarande aktiva av Suitcase autoladdare.

I samma mapp som Word finns, finns också en mapp som heter Office, som innehåller en mapp som heter Fonts. Däri ligger de typsnittsfiler Office-programmen kopierar in. Om du flyttar dem (eller komprimerar) så kan inte de återinstalleras av Office.

Men kräver inte Office dessa fonter för att officeprgrammen ska funka och se ut som tänkt? Om inte - kanon!

Eller bara döp om filen "Do fonts" i samma mapp så installerar inte Office typsnitten, funkar fint!

Typsnitt är ett elände i X. I Windows XP ligger alla typsnitt i samma mapp och jag använder gamla goda ATM för att sätta på/stänga av typsnitt och har aldrig haft något problem. Men jag har haft åtskilliga krascher i X av konstiga orsaker och typsnitt som installerats i två versioner, utspridda i femton olika mappar... Man kan ju alltid hoppas att de fixar typsnittshelvetet i Leopard, tillsammans med Finder- och Spotlight-fanskapet.

Hur gör man i XP om användaren Knut cill ha 100 typsnitt aktiva och användaren Gun vill ha 25?

Vill också rensa burken från apiga typsnitt.
I mappen Bibliotek ligger mappen Fonts (varför blir alla undermapparna på engelska?).
Här i ligger 162 objekt. Sånt som installerades med systemet antar jag...
Vad kan man plocka bort?
Kan man gå efter fil-ändelserna?
Dom som finns är:
ttf (Windows TrueType font)
otf (OpenType font)
ingen ändelse (Font Suitcase)
dfont (Datafork TrueType font)
otf (ATM-dokument) - endast WarnockPro

En skum grej till är att vissa (många) av Typsnittsboken typsnittsfamiljer innehåller dubletter och ibland tripletter av samma skärning; två Bold och tre Italic etc.
Verkar inte vidare bra.

Jag är riktigt trött på att få milslånga typsnittslistor i programmen och dessutom vet jag inte om det är mina köpta Adobe-fonter eller Tigers fonter jag använder eftersom flera verkar heta samma sak. Eller har vissa av Adobe-fonterna slunkit in i Typsnittsboken på egen hand?
Så här krångligt/osäkert får det inte vara!
All typsnittshantering funkade toppen i OS9. Varför är det så otroligt knasigt i OSX?
Apple och Macintosh har ju varit spjutspetsen för grafisk produktion under lång tid. Vad har hänt?

Tror Apple att man automatsikt är systemtekniker bara för att man inte är en ”vanlig” hemanvändare som inte behöver bry sig om typsnitten?!

OSX må vara hur snyggt och stabilt som helst, men det här håller inte!

Din frustration känns igen och svaren finns i äldre trådar på forumet. Om du söker fram dessa hittar du info på vilka de nödvändiga bastypsnitten är. Gör man rätt från början är det inte så svårt. De flesta svaren finns faktiskt i den här tråden lite längre upp.

De enda programinstallationer jag känner till som lägger in typsnitt utan att fråga användaren är InDesign samt Office men det finns säkert fler. Jag brukar sätta märkfärg på alla mina bastypsnitt. Då kan jag ta en titt i Bibliotek/Fonts då och då och ser jag typsnitt som saknar märkfärg så vet jag att de följt med något program.

Jupp. jag har letat runt och den här tråden är bäst (hittills).
Men det är ändå ett j-kla meck.

Klart det är ett meck om man är mitt uppe i eländet. Det är efter uppstyrning och strukturering som mecket försvinner.

Kolla den här tråden. Bör räta ut de sista frågetecknen:
http://www.99mac.se/forum/showthread.php?t=76865

Nja... om man läser lite längre ner i tråden så pajar ju CS2 - som jag använder mycket. Har inte tid att felsöka strul där också.
Dessutom gäller tipsen för 10.3 och Office 2004. Jag kör 10.4 och Office X.
Med tanke på att det hela tiden kommer nya saker med varenda uppdatering så kan jag ju inte lita 100 på att tipsen funkar för mig.
Ska dock testa och se om det funkar.
Just nu är Tiger-burken läbbigt seg jämfört med Panther.
Men det är iofs en gammal Cube, och den kanske inte ska köras med Tiger alls...

Photoshop CS2 undrar var de asiatiska typsnitten tog vägen om man tar bort dom. Hittills har jag inte sett något problem med att bara ignorera frågan. Frågan ställs dessutom av FontExplorer, inte av Photoshop. Vad som händer utan FontExplorer vet jag inte. Troligen ingenting.

Office X gör samma sak med typsnitten som den alltid gjort. Den där automatiska påfyllningen av typsnitt infördes med Office 98 eller kanske ännu tidigare.

Tigers minnesrekommendation är dubblerad jämfört med Panther. Är dessutom dina program uppgraderade till senaste version så tar säkerligen även dom mer minne. Om du installerat CS2 ska du vara uppmärksam på att Version Cue är aktiverad som default och den vill ha 256 mb RAM i grundinställningen har jag för mig. Stäng av helt om du inte har behov av de funktionerna.

Vill bara förtydliga att ovanstående tråd för operativsystemet gäller 10.3. I Tiger 10.4 behövs åtskilliga fler typsnitt för att få allt i systemet att rulla (ex. Dashboard) - å andra sidan verkar inte typsnitten ha lika stor betydelse för systemets funktion i 10.4 som det har i 10.3.

En mycket bra listning from Apple themselves vilka typsnitt som behövs för 10.4 finns här:

http://docs.info.apple.com/article.html?artnum=301332

Japp. Kollade den länken alldeles nyss.
Lika bra att ge upp.
Apple bajsar på oss som vill kunna styra vår val av typsnitt och man måste alltså sitta med sina milslånga listor.
Värdelöst!

Om man bara använder sin egen User-mapp och struntar i resten så är det precis lika enkelt som i OS 9. Till och med enklare eftersom typsnitten aktiveras direkt utan omstart av program.

Även i OS 9 var det så att man var tvungen att märka typsnitten för att 1 år senare kunna veta vilka typsnitt man kunde plocka bort. Det gäller oss powerusers som installerar och testar ny mjukvara hela tiden. Programinstallationer har alltid medfört att typsnittsmappen påverkas över tiden.

Jag antar att jag lärt mig acceptera:
- systemet behöver försäkra sig om att vissa typsnitt alltid finns tillhanda (System/Fonts)
- program behöver försäkra sig om att vissa typsnitt alltid finns tillhanda (required fonts)
- ett fleranvändarsystem behöver administrera vad som får användas av alla användare och bara av enskilda användare (Bibliotek/Fonts)

Min inställning är fortfarande att det där programunika typsnittsmapparna du räknar upp hör till kategorin "strunta i". Det är bara jobbigt att dom finns för den som djuprotar i systemet. Jag har på 5 år med OS X varit in i dessa mappar en gång och då var det för att tillföra ett typsnitt till Indesign, inte för att ta bort något (OS X läste inte Multiple Master-typsnitt innan 10.2.3 och man kunde få InDesign att läsa dom på det sättet).

Det enda jag irriterar mig över nu är de asiatiska typsnitten. Det borde gå att välja bort asiatiska komponenter helt vid installationen. I Tiger och Adobe CS2 tycks det dock ha blivit värre då t ex Photoshop CS 2 efterfrågar 4-5 asiatiska stilar när programmet startas. Det märks om man petar bort dom. Jag tror jag bad FontExplorer att ignorera dom och såg ingen skillnad.

Allt är svårt innan man lärt sig. Även om det bara fanns en typsnittsmapp i OS 9 så var man tvungen att lära sig var den fanns och vad det innebar att släppa in eller dra bort stilar där. Mac OS X är i grunden ett fleranvändarsystem och det finns tre mappar att lära sig för en admin. Är man en vanlig user utan admin-rättighet är det en mapp som gäller precis som med OS 9.

Om man tänker på hur systemet är uppbyggt, med fleranvändarstöd och skyddat minne, så kan man sluta sig till två enkla organisationsprinciper:

1) Fonterna kan vara organiserade per användare, eller för alla användare
2) Fonterna kan vara organiserade per process/program, eller för alla program

Har man de sakerna i minnet så är organisationen av fonter logisk och klar, men självklart är det besvärande för den som är ensam användare och vill ha samma fontuppsättning i samma program