Det handlar egentligen inte om hur "bra" det låter, alltså enkelt uttryckt hur hög "upplösning" ljudet utan om ljudets dynamik. De facto trycker komprimering ihop dynamiken, vilket då kompenseras med algoritmer som lurar örat att höra det som inte finns.
Det är alltså inte hur rent det låter som är viktigt utan just fullheten, dynamiken, i vilken det ingår en del skräp som äldre uppspelningsmaskiner spelar upp och nyare skalar bort.
Men algoritmerna gör ett bra jobb att lura oss och kommer nog framgent att tillfredställa även den värsta vinyljunkie genom att smutsa ner och sträcka ut ljudet. Det som kan vara ett problem är om källmaterialet blir för begränsat så att det blir beroende av hyperavancerade algoritmer och mycket processorkraft för att låta bra. Och således tappar kontakten med det faktiska ljud som uppstår av instrumenten och att då kunskap och kompetens att få instrument att låta bra blir en bristvara.
Edit: Att välja bort artister för att deras inspelningar inte låter tillräckligt "bra"är rena dumheter och visar på en mycket konstig inställning till musik. Det är ju faktiskt musiken i sig och inte hur det låter som är det viktiga. Att välja bort musik på rent tekniska grunder är dels att göra sig själv en otjänst och gå miste om konstnärliga upplevelser och dels ett tecken på att man sätter form före innehåll. Och lika gärna kunde hålla på med bilar eller datorer som musik. Nu är varken Celine Dion eller Sugababes min smak, men det beror inte på hur de låter utan att de konstnärligt är lika intressanta som Da Vinci-koden.