cashalot

WordFinder finns som testversion på deras hemsida (som f.ö. inte ser allt för sjabbig ut längre) Interaktiva lexikon och språkverktyg | WordFinder. Tyvärr i skrivande stund är halkar Mac-programmet (WordFinder 9 Professional) efter IBM PC-programmet (som är WordFinder 10 Professional) en version. Vet inte vad detta innebär funktionsmässigt...

Med förtydligande om att en revisor inte ens får ge råd utan skall endast verka som granskare. En redovisningskonsult, däremot, kan komma med synpunkter och råd.

De flesta verkar blanda ihop dessa två vitt skilda befattningar; revisor vs. redovisningskonsult.

Bump.

Några nya rön, efter ett år och flera påföljande versioner? Eller samma pinsamma fel kvar? Sånt här drar ju ner appealingen nåt kopiöst.

Kan t.o.m. vara en dealbreaker för mig.

Nyfiken, gick det nåt vidare med detta script, för dig, Marcus?

Är lite små-inne på att köpa Daylite för min firma. Har det kommit någon utökad AppleScript-support för Daylite som gör det enklare än att göra det du försöker göra ovan? Denna tråd har ju några år på nacken... om vi säger så.

Henrik

Jag tycker det är synd att allt som inte paketeras i små futila räkneexempel, automatiskt får en oviktig ställning i ett samtal. Det blir en torr dialog som hamnar långt ifrån dig och mig, som det ju egentligen handlar om. Och till slut blir det bara en ofruktbar åsiktshegemoni av alltihop.

Om ens känslor inte får komma till uttryck i det anförande man håller, förstår jag inte vilket undantag som skulle berättiga yttringar som, "skitsnack", "bjäbb bjäbb", "rödskinn", "hets mot folkgrupp", "meningslöst käbbel", "förvirrade socialister som inte har koll på någonting", "lögn", "du vet inte vad du pratar om", och dylikt.

Omåttlig känsloargumentation är aldrig bra. Men på vilket sätt skulle dessa kommentarer skilja sig från den påstådda irrationaliteten i "våra" inlägg?

Har du något bra svar på detta, scim, Taz_1999, nabben, trineo?

…Ja, jag menar, Moderaterna är ju ett arbetarparti. Dom ställer ju upp för de arbetande i samhället.

T.o.m. när arbetare som blivit utan jobb behöver a-kassa, så är det ju en självklarhet att arbetarpartiet finns där - som en hjälpande hand för sina arbetare - och sänker naturligtvis inte deras arbetslöshetskassa, så att dom får svårare att orka söka nya jobb varje dag.

blåmesarna.

Jag hade det lite på känn, att snart kommer någon med "detta är ingen Mac- eller företagande-diskussion längre". Det stämmer ju i viss mån.

Men jag ser inte hur det kan vara så katastrofalt om en diskussion, som ursprungligen höll sig on-topic kan få lov att sväva ut lite grand, om än bara för en liten stund. Den rör ju trots allt vid samhälleliga aspekter av det som diskuteras. Och det håller sig ju inkapslat till just denna enda lilla diskussionstråd på detta forum. Som någon sa innan, det är ganska svårt att inte beröra politiska aspekter av ett sådant här ämne. Själv tycker jag detta är intressant och kul som omväxling ibland.

Jag är säker på att de andra diskussionstrådarna här faller ur sitt ämne hela tiden, det händer. Det kan väl inte vara så farligt att uttrycka sina övergripande tankar om ett ämne ibland?

För mig är bidragstagande och bidragsgivande jämförbart med näringslivets motsvarighet, sponsorskap; man sponsrar ett ändamål i förhoppning om att det ger utdelning någonstans i slutändan. Enda skillnaden är att staten inte kräver en synlig logotyp instucken någonstans, utan återbörden består snarare i ett välmående folk som till slut förhoppningsvis finner sina vägar till trivsamma yrkesliv. (Motprestation? Man kan liksom inte klia sin dykpartner på ryggen nere på havets botten, och direkt kräva en motprestation oavsett om han har torskat syrgastuben.)

Att fixera sig på avigsidan av ett bidragssystem - d.v.s. där människor exempelvis får a-kassa och samtidigt jobbar svart - är lite närsynt. Sådana fall av skamlöst utnyttjande av välfärdssystemet har ingenting att göra med själva berättigandet av bidragssystemet som sådant.

Det vore lika absurt som att påstå att det snattas I butiker; alltså måste vi bomma igen alltihopa, för det är ju ohållbart med stöld.

Svartjobb är, och jag får väl säga det igen, fråga om ett isolerat problem som man kan diskutera I ensak, hur det på ett bättre sätt kan lösas. Men bidragen är viktiga och fyller ett konstruktivt syfte, för alla, inte minst borgare.

Med risk för att även jag bli lite melodramatisk, så föredrar jag ändå det, istället för att börja ägna mig åt små futila räkneexempel och statistik som man hittat på wikipedia:

Tar du bort bidragen, kan jag sätta mina 2 kulor på att du aldrig kommer få se dessa arbetslösa, samhällsbesudlande människospillror, jobbandes med sysslor som tematiserar den här diskussionstråden. Du kommer få se dom sitta på parkbänken med a-laget. Eller I finkan, för att dom givit efter för lockelsen att helt sätta sig över lagen. Eller hängandes I Älvsborgsbron. Borgerligheten kan ju tro att deras politik kommer fungera, och dom kan säkert hålla på ett tag till. Men det som följer när bristningsgränsen har passerats, blir inget annat än anarki, förmodligen med terror och attentat som påföljd. Det kostar MER att inte upprätthålla en JÄMN balans, mellan kapital, kapitalstarka människor, lågt bemedlade människor, yrken och yrkeskategorier, och däribland inte bara yrken som genererar direkta pengar, utan yrken som kanske innebär en (nödvändig) förlustaffär för att hålla en kulturell flora vid liv.

Vad vill man ha? Robotmänniskor som slutat tänka. Gråa, avgränsade betongzoner, med folk man bankat i, arbeit macht frei? Putsa skor, putsa skooooor.

Thinken sie bitte.

Bra. De flesta av dessa punkter som du gjort research på, handlar ju om allmosor. Alltså bidrag. Hur var det med dessa bidrag egentligen, var inte det en dålig sak i grund och botten?

Är moderat politik kanske en socialistisk idé i grund och botten, som gått snett?

Om inte, så är det ju intressant att se, hur borgerligheten långt bak i historien idkat bidragsgivande för att skapa initiativ som deras anhängare, flera generationer senare, åberopar som borgerliga initiativ, men där dessa sider om sänder kommer att förakta själva idén med bidrag som sådant.

Det låter scizofrent att endera sidan prisa borgerlighetens och/eller företagares givmildhet till att skjuta in pengar för olika socialistiska reformer, och endera sidan förkasta bidrag. Logiken?

Vilken utbildning var detta, som kunde betalas med en liten insats som springpojke i massaindustrin? Antar att du dessutom inte tog bidragsdelen av studiemedlen.

Dessutom är det just bidrag, i form av statliga anslag som står till grund för att du kunde gå på den skola det nu rör sig om. Ifall det inte var en privat skola. Jo, förresten. Dom får ju statligt understöd dom med. Eller, förstås, om dom nu inte sponsras fullt ut av näringslivet istället... fast järnspikar, näringslivet är ju behjälpt av statliga medel, det med.

Fattar inte denna bidragsskräck, egentligen.

Om man eftersträvar ett jämställt samhälle med någorlunda likvärdig rörelsefrihet hos dess medborgare, kan jag inte se hur bidrag skulle kosta mer än skatteunderlättningar för folk i ekonomiskt fördelaktig särställning.

Ifall saken rör direkta eller indirekta kostnader/intäkter, är ovidkommande. Det är effekten det handlar om.

Skillnader i förutsättningar skapar mer avundsjuka och klyftor, än vad det skapar lågavlönade springpojkar som vill arbeta sig upp till en karriär.

Så hade det inte varit, om hela samhället bestått av "riktiga" yrken, i synnerhet sådana som inte har med kultur och humaniora att göra. Då hade det varit enklare att ta sig i kragen och börja som springpojke någonstans, för man vet ju att det kommer ge avkastning, den dag man studerat klart och kan se fram emot en säker inkomst baserad på de studier man bedrivit.

Men för kulturellt yrkesverksamma, kan man kanske förstå oviljan att ställa sig och rensa upp kloak-geggan i någons dushrum, när man vet att det ser dystert ut på arbetsmarknaden, efter studierna.

Det skulle inte förvåna mig om Arbetsförmedlingen snart gör det till obligatoriskt för de arbetssökande, som går på a-kassa, att behöva söka jobb inom hushållsnära tjänster.

Ökat svartarbete kunde väl leda till ökat arbete (och ökad sysselsättning), eftersom det torde verka rimligt med en större och/eller effektivare polisstab, och en särskild dedikerad rotel för att beivra just svartarbeten?

Svartarbeten har för övrigt funnits i alla tider och lär finnas i lika stor utsträckning innan som efter skatteunderlättningarna av hushållsnära tjänster.

Dessutom. Svartarbeten ska ju inte åtgärdas med skatteunderlättningar... Snarare handlar det om en polisiär fråga. Och varför har man inte gått tillräckligt ner till botten vad gäller detta problem förut? Hur många i den sittande regeringen (inklusive avhoppare) har anlitat svart arbetskraft? Kan det möjligen handla om att dessa svart-arbetsgivare vill rentvå sitt samvete?

Dom som arbetar i yrkeskategorin hushållsnära tjänster är patetiskt lågavlönade. Det som har hänt är endast att man bytt ut dessa lågavlönade jobb och kallar dom vita. "Men nu kan dom ju engagera sig fackligt, och förhandla om sina löner!", kan jag gissa att någon skulle kunna tycka. Visst, men i praktiken är det bara bullcrap att påstå det, eftersom ingen privat arbetsgivare vill ha något att göra med fack och gubevars inga som helst löneförhandlingar. Man anställer inte folk som tar för mycket, utan håller nere lönerna på de nivåer som fanns innan svartjobben blev vita.

Varför ska den här yrkeskategorin särbehandlas från andra? Behov av skatteunderlättnad finns väl lika mycket i alla läger.

Jag har jobbat i städbranshen. Och där är det _bara_ unga tjejer, invandrare som inte kan tala svenska, och en och enstaka person som drivits ut i branshen av olika ansträngda ekonomiska skäl, som jag, vid tillfället jag arbetade som städare.

Det är en tvivelaktig bransh, där kontrollen på arbetsförhållandena är begränsad och anställningstryggheten är usel (jag blev uppsagd när jag var tvungen att ta pappaledigt). Det finns till och med privata arbetsivare som kräver att deras städhjälp ska bära uniform när dom städar, och så vidare.

Man kan ha vilka åsikter som helst, om partipolitik, hyckleri, med mera (vilket är rätt meningslöst att gå in på).

Även om du inte anser dig tillhöra den, som du kallar det, knösus-gruppen, så kan du inte undkomma det faktum att det krävs en ekonomi som överstiger en viss gräns, för att man överhuvudtaget ska ha råd att anställa tjänstefolk. Det går inte att förneka.

Som exempel kan jag ju ställa min familjs sammanlagda månadsinkomst, knappt tolv tusen, _tillsammans_ i paritet med din ekonomi. En enkel fråga: Vem av oss har råd med tjänstefolk? Vem har det inte?

Att ha folk som arbetar åt familjer och karriärister skapar klyftor, ovärdiga och onödiga sådana. Sådant har en ekonomiskt negativ effekt, där folk som tillhör dom mindre bemedlade skikten bara hamnar längre ut åt sidan.

Om hushållsnära tjänster ska vara en bra grej att satsa på, ska det vara något som alla har råd med, och som en bredare skara människor kan tänka sig att arbeta med.

Vem ska städa åt Angereds familjer? Vem ifrån Östermalm kan tänka sig att åka ut till Husby och städa?

Summa summarum. Vad får jag av dig, när jag betalar för att din familj ska kunna ha städhjälp? Hur ska dina barn lära sig hur man städar? Vad får det för framtida konsekvenser, när våra barn träffas, och ena barnets föräldrar jobbar med att städa upp avfall från det andra barnets familj?