Laseranders

Människokroppen är utvecklad för att vi ska få i oss det vi behöver… för typ 100000 år sen! Nu är den lite out of date vilket bland annat gör att vi tycker fett och socker är det godaste som finns, så vad kroppen säger att vi behöver få i oss ska man ta i beaktande, men samtidigt ifrågasätta. En vanlig missuppfattning är att naturen alltid vet bättre än modern vetenskap.

Mycket pekar på att de flesta människor känner ungefär samma saker i liknande situationer. Om vi går in på frågor som "ser du färgen rött på samma sätt som jag ser färgen rött om man helt bortser från dess psykologiska effekter" glider vi också ifrån vad som är intressant att resonera kring.
Varför ska vi diskutera individuell sorg om vi inte kan dra någon användbar lärdom av det (som tillexempel hur man bäst tröstar en person i sorg) och om vi kan det hur kan vi då säga att det är omätbart? Det här är faktiskt inte några fullkomliga mysterier för modern psykologi. Dyker det upp någon som upplever sorg på ett helt nytt och oväntat sätt leder det till mer användbar lärdom för framtiden.
Att låtsas som att något så starkt och viktigt inte går att mäta och dra lärdom av för att hjälpa människor som har det känslomässigt svårt är direkt oansvarigt och kan inte leda till annat än att människor måste lida i onödan.

Självklart. Jag sa aldrig att allt som är mätbart är meningsfullt att diskutera i nåt större djup, bara att det som inte är mätbart inte är det. Sen behöver det inte vara så förenklat som staplar och diagram. En psykolog som analyserar en människas känslotillstånd mäter ju också, men på ett annat, mer avancerat och kanske mindre exakt sätt. Vi är ganska begränsade i våra mätmetoder ibland, men det är inte samma sak som att nånting inte går att mäta.

Det är klart vi kan mäta det! Vi kan mäta det psykologiskt, biologiskt, sociologiskt, kemiskt, statistiskt, inga konstigheter, vi kan mäta dess effekter och vi kan förutspå det med hyfsad korrekthet. Jag har upplevt det själv och det är svårt att sätta ord på, men det är inte samma sak som att det är omätbart.

Vad jag menar med mätbar är om det går att observera någots avtryck på världen och rationellt analysera observationen. Om något inte är mätbart kommer vi aldrig kunna observera det oavsett om det finns eller ej.

Varför skulle inte de sakerna vara mätbara?

Kan du ge ett exempel på nåt omätbart som det är intressant att resonera och spekulera kring. jag säger absolut inte att vi inte kan resonera kirng tro, men tro är ju i högsta grad mätbart. Samma sak med kärlek, moral och allt möjligt som människor ofta inte tror är mätbart. Om nånting påverkar världen är det mätbart. Gud lyser, i det sammanhanget, med sin frånvaro (ha i åtanke att det är stor skillnad på Gud, med stort G och idén om gud). Om nånting inte påverkar världen på något sätt och därmed inte heller går att mäta, vad ska vi då ha det till?

En bra sammanfattning av min syn på fri vilja är att vi kan göra vad vi vill, men vi kan inte vilja vad vi vill.

rikard.agren, det är en ifrågasatt teori när det gäller just gråtruten, enligt en källa på svenska wikipedia. Den engelska artikeln är mer omfattande.
När det gäller övergångar mellan arter finns det inga som helst bevis för att det skulle finnas någon form av magisk spärr mellan arter.
Fossiler är relativt sällsynt och uppstår bara i väldigt specifika förhållanden, vilket innebär att man inte räknar med att hitta perfekta morfningar mellan arter bland fossiler och det är inte det enda man tittar på.

Har du hört talas om så kallade ringarter? Alltså en grupp djur som spridit sig längs exempelvis kusten på en landmassa i ett långt streck, där individer från varje liten grupp kan föröka sig med individer från de närmaste granngrupperna, men två individer från grupper längst ute i ändarna inte kan föröka sig med varandra. Enligt den vanligaste definitionen av art är alltså de två ändarna olika arter, men varje grupp är samtidigt samma art som granngruppen. Begreppet art är helt enkelt en trubbig kategorisering påkommen av oss människor för att försöka få lite rätsida på det vi ser idag och som naturen (bildligt talat) skrattar åt.
Att säga att arter kan förändras men aldrig bli en annan art är lite som att säga att millimeter aldrig kan övergå i mil, för jag har aldrig räknat mig till det antal millimeter forskarna säger behövs för att utgöra en mil.

Fundera på du. Jag berättar bara min personliga anledning. Om det visar sig att jag har fel så slutar jag vara ateist.
Jag tror dock inte att alla krig beror på religion, men skulle det hjälpa att berätta de goda nyheterna för nån, så skulle jag inte börja i mellanöstern.

Kolla om Lidl kan ta in.

"Det är en missuppfattning att det är en fördom om man får den bekräftad gång på gång!"

Det där är en väldigt utbredd missuppfattning.
Det kallas selektiv perception, dvs ungefär att man ser (och noterar) det man tittar efter och glömmer bort allt annat.