Laseranders

Hej!

Har ett mycket märkligt problem med VLC. Det kraschar efter varje video. Jag kan fortfarande pausa och hoppa i videon och kan titta på den utan problem, men så fort videon är slut kraschar programmet.
Det är naturligtvis inget jätteproblem, men det är lite irriterande och innebär även att jag inte kan spela upp DVD:er eftersom menyn tydligen räknas som en separat video.
Jag har testat att slänga inställningsfilen, jag har även testat att installera en ny nightly build och installera om hela programmet.
Jag tror att det kan ha börjat sen jag uppgraderade operativsystemet till 10.8, men är osäker på det.
Jag har försökt googla och kolla i VLC-supporten, men hittar inget liknande, så jag skulle uppskatta om någon har nåt tips på vad jag kan prova.

/Anders

Nej, jag tänkte mer på iPhone i allmänhet, inte specifikt iPhone 5. Det är möjligt att den är mycket hållbarare än tidigare versioner, men å andra sidan, den har varit ute kort tid och jag finner det osannolikt att ingen nånsin kommer få sprucken skärm vid normal användning.
Efter att ha sett en del tester på youtube verkar den sjukt hållbar, men har man maximal otur och den landar helt fel på en hård yta så kan skärmen spricka och även om den fortfarande funkar är det inte vackert.

Bryr mig inte alls om repor på större delen av telefonen och lite små repor på skärmen kan man leva med. Har en gammal iPod Touch som fortfarande funkar alldeles utmärkt och ser rätt bra ut för att vara typ 5 år gammal och välanvänd.
Det som oroar mig dock är om skärmen skulle spricka. Verkar rätt vanligt, så jag överväger att skaffa nåt för att skydda mot det. Insåg häromdagen att iPhone 5 är rätt hal, då jag var nära att tappa den på ett betonggolv på jobbet.

Martinator, även om allt det du säger är sant, vilket jag starkt betvivlar, så betyder det fortfarande inte att det inte är mätbart, bara att vi inte kommit så långt i att mäta det än. Psykiatrin som den ser ut idag har en del brister, men den hjälper troligen flertalet av de som mår psykiskt dåligt bättre än ingenting. De flesta människor behöver ju dock inte vare sig läkarhjälp eller psykologhjälp, vilket gör att de som behöver det är de som inte fungerar som de flesta vilken ger en högre felmarginal. Det du säger är lite som att till varje pris undvika sjukhus, hur sjuk man än är, för att folk dör i högre utsträckning på sjukhus än utanför.
Om vi dock kommer på imorgon att vi har tänkt helt fel när det gäller hur den mänskliga hjärnan fungerar betyder ju dock det att vi kommit ett steg närmare att förstå det och det är ju ett tecken på att det är mätbart.

Nu syftade jag på vad du grundar det på att de som inte piratkopierar oftast köper mest.

Men, while we're on the subject: http://www.guardian.co.uk/music/2009/apr/21/study-finds-pirates-buy-more-music

"Wisely, the study did not rely on music pirates' honesty. Researchers asked music buyers to prove that they had proof of purchase."

Vad grundar du det på?

Fel, nej

Jag tycker precis tvärtom. Ju mer man vet om något desto mer njutbart blir det. Ju mer vi mäter desto vackrare blir världen runtomkring oss. Vi kan öka förståelsen och respekten för varandra.
Är inte det ganska häftigt? Att naturliga, mätbara processer producerade den superdator vi har högst upp på kroppen och genom att koppla samman ett par miljarder av dessa superdatorer genom samtal kan vi analysera den värld som gjort detta möjligt och få veta mer och mer om den och oss själva och varandra. Och det tar troligen aldrig slut, det kommer alltid finnas saker vi inte listat ut hur man mäter än, men det finns så mycket som vi kan mäta att vi inte har tid att ödsla tid på att slumpmässigt plocka en tanke ur en hatt och resonera kring den som om den vore en lika het kandidat till att förklara verkligheten som allt det vi skulle kunna mäta härnäst.
Hur jävla fint är inte det?

Varför skulle man inte kunna sätta en siffra (bildligt talat såklart, eftersom det är mer avancerat än en simpel siffra) på vilket sätt människor tror? Om en person kan berätta om sin tro eller ens ha en egen uppfattning om den och det påverkar hur hen lever sitt liv är det ju mätbart.
Sen kanske vi inte är så bra på att mäta det, men det är en helt annan sak.

Jag vet inte. Men om något är omätbart har vi ju redan gett upp i förväg och därmed reducerat all diskussion till snillen spekulerar. En gud bör ju vara en ganska stor grej, som då borde påverka världen på ett sätt som kan observeras. Om vi aldrig kan göra någon sån testbar observation så är det ingen vits med att diskutera gud som en reell möjlighet. Vi kan fortfarande diskutera effekterna av gudstro eller gud som litterär gestalt, men gud som fenomen i sig blir meningslöst om det redan från början är undantaget alla former av mätning. Då kan vi lika gärna diskutera Manbearpigs påverkan av ozonlagret.

Jag förstår inte varför det inte skulle vara mätbart…

Att inte fullt förstå något är inte samma sak som att det är omätbart.