Pegges

mdimport är ett litet program som ansvarar för att skapa metadata och index som Spotlight kan använda för att göra sina sökningar. Så med jämna mellanrum kan mdimport ta en hel del processorkraft, det har jag också märkt. När allt fungerar som det ska slutar programet upp efter en stund och ger dig dina komputroner tillbaka.

iCal i Tiger stödjer bara synkning av iCals egna filer (iCalendar-format) som är publicerade över WebDAV. Tror inte Groupswise kan utnyttja detta.

Om Groupwise däremot publicerar dina kalenderposter (som du inte själv skapat i iCal, utan som hamnat i Groupwise på något annat sätt) medelst iCalendar-filer, kan du prenumerera på dessa. Du kan dock inte ändra dem i iCal.

iCal i Leopard kommer att ha stöd för CalDAV - en rätt ny standard för kalendersynkronisering och kalenderdelning. Det är väl inte omöjligt att Novell hakar på CalDAV-tåget, de är trots allt med i ett interoperabilitetskonsortium för CalDAV (http://www.calconnect.org/). Men det kan nog dröja.

Vad är det för information i iCal du vill synka? Addressbook kan använda uppgifter från LDAP-källa på några olika sätt, är det snarare det du menar?

Du kan "para ihop" en fjärrkontroll med en specifik apparat så den bara fungerar ihop med denna.

Jag ser inte problemet; vi kommer att rösta med fötterna som vanligt. Och om vi inte gör det tycker vi uppenbarligen att det är ok att köra Windows. Inte för att det är något fel med det.

Det är ju faktiskt väldigt festligt!

Då borde man ju rent teoretiskt kunna montera sitt iTunes-bibliotek på en dator utifrån också.

Jag har en slik maskin och den tuffar på rätt ok. En ny Macbook kommer att vara avsevärt snabbare, men kanske inte så länge som du kör Adobe-programmen via Rosetta.

Tänk på att en så "gammal" powerbook kan ha batteri som börjar sjunga på sista versen, så var beredd att investera 1500 på ett nytt batteri...

Morpheus med Étienne de Crécy. Klockren fransk technopop. Yowsa!

Var rädd om dig. Nike eller annat märke spelar mindre roll, skaffa det som passar dig, men var inte snål.

Enligt iLounge är batteritiden ca 10 timmar, ganska bra med andra ord.

Så rekommendationen är att köpa ett par pluggar för 500 för att från dem ta ett par munstycken och använda ihop med ett par pluggar för 300? Jag har precis lagt vantarna på ett par In-Ear och de låter uselt. Jag har provat alla tre munstyckena och på mig fungerar de största minst dåligt. De är tänkta att ersätta 4G-originallurar som tyvärr välte utan uppenbar orsak. De lät oändligt mycket bättre än In-Ear, tycker i alla fall jag.

Hör gärna av dig till mig när du har hittat en bra ursäkt, jag sitter i samma båt.

Ditt resonemang är tilltalande, men det låter lite som att utbud-efterfrågeekvationen saknar en utbudskomponent som också reagerar. Tillverkarna kan faktiskt styra priset på marknaden till viss del genom prisdiskriminering (ta ut olika bruttopris på olika marknader för samma produkt), sämre allmän konkurrens och så vidare. Utbudet påverkas givetvis också av marknadens storlek - alla är kanske inte villiga att ge sig in på en marknad där den potentiella vinsten inte är så stor (och då blir konkurrensen kanske mindre, priserna högre, möjlighet till prisdiskriminering bättre och vinsterna större).

Och bortsett från ovanstående gör faktiskt den svenska Überpoststurmbandführermomsen att det är rätt stor skillnad mellan svenska nettopriser och de amerikanska bruttoprislistorna.

Köpa-musik-över-nätet-(i-USA)-fenomenet verkar växa för var dag som går. iPod kommer givetvis inte vara den enda produkt som kommer att vara en storsäljande konsumentartikel i framtiden; andra kommer också att spridas och populariseras. Vi har nog bara sett den allra första början av det här.

Något som är lite bekymrande, men som säkert kommer att lösas med tiden, är det formatkrig som brutit ut mellan å ena sidan Apple/HP och å andra sidan "böket", ivrigt påhejat av Microsoft (Sonys nya satsning [reuters.com] verkar i sammanhanget ganska märklig). För att vi konsumenter i slutändan inte ska drabbas av formatkriget tror jag musikindustrin behöver komma överens om ett filformat och en DRM-standard som kan gälla för alla inblandade. AAC ligger bra till som filformat eftersom det är en MPEG-standard (om än proprietär codec) och FairPlay, som Apple använder till iTMS, eller någon liknande men icke-proprietär DRM borde på motsvarande sätt kunna standardiseras. Vi konsumenter ska optimalt kunna välja leverantör av nedladdad musik och manick för uppspelning som stöder detta standardformat.

Den uppenbara skillnaden mot formatkriget mellan Beta och VHS på sjuttio- och åttiotalen är väl så vitt jag vet att både Beta och VHS var öppna specifikationer, medan dagens musikformat knappast kan kallas öppna. Formatkriget på videosidan hade inte heller en Microsoft på slagfältets ena sida.

Lite bekymrad blir man allt.