Thomas Ytterberg

Så där i största allmänhet behöver HDMI-standarden moderniseras så att det går att växla frekvens och format utan att handskaka om och synkronisera signalen på nytt. För det börjar bli så många format som kan och bör komma ur en och samma källa. Variabel frekvens är på tapeten för HDMI 2.1 och det fungerar smärtfritt med AMD-grafikkort och Freesync-skärm över HDMI. Fast man har efter tio månader fortfarande inte spikat version 2.1. Min optimistiska inbillningsförmåga säger mig att man försöker finna en lösning på de här problemen.

Har kört igenom ATV 4K lite snabbt och konstaterat en mängd saker. Så mycket att det får bli en egen artikel.

Det finns en lång rad felkällor här där misstanken i första hand ska riktas mot din kabel och ditt grafikkort (som du inte beskriver).

TV:n du har bör ha separata HDMI-ingångar där endast en eller två av dem använder "UHD"-inställningen. De bör också vara separata av/på för dessa ingångar i syfte att hantera sådana här problem. Vad "UHD"-inställningen gör är vanligtvis att den aktiverar kretsuppsättningar för att klarar högre TMDS-bandbredd som är över 300 MHz/10 Gbps samt HDCP 2.2. Det aktiverar också en annan EDID vilket påverkar handskakningsprocessen. Avstängt är det max 300 Mhz och HDCP 1.4.

För att högre bandbredd och HDCP 2.2 ska fungera mot din PC måste den också kunna svarar mot den handskakningen. HDMI-kretsen måste framför allt kunna generera en TMDS-bandbredd över 10 Gbps, vilket i stort sett kräver ett Nvidia GTX 9xx och nyare eller en AMD-kort lanserat från RX4xx och RXxx samt nyare som Vega. Annars är det stopp. Intel har med den allra senaste integrerade grafiken kapacitet för högre bandbredd. Men där måste jag googla runt vilka varianter.

Din HDMI-kabel måste också klara av den bandbredd som krävs för 4:4:4 (eller RGB) i 4K/60, alltså 600 MHz/18Gbps. Gammal kabel eller en väldigt lång kabel? Ofta där vi har grundproblemet.

Hej allihopa. Jag tänker bli lite dyster. Men också lite hoppfull. Samt långrandig.

Några av er kanske minns mig från IDG och MacWorld där jag skrev tester och artiklar i tidningen från 1996 fram till 2011. Femton år och över tusen tester och artiklar. Intervjuade till och med Phil Schiller 1999 i San Francisco när de lanserade blåvita Powermac G3. 1999 var Apple så sargade och ”små” att höjdarna hade tid att prata med en fjompig kille från Sverige. Phil Schiller blev ganska sur på mig. Jag var en kombination av starstruck, ung och nervös, samt nörden-som-fanimej-inte-fattar-det-stora-perspektivet som Phil faktiskt beskrev för mig. Det blev inte bättre av att jag glömde slå på mikrofonen…

Jag växte upp med Mac, andades Mac och planerade mitt liv efter Macen. Men det fanns ett problem som alltid plågade MacWorld och Mac-publikationer i allmänhet: En ständigt krympande marknad.

Ironin är att i takt med att Apple gick från konkurshot till ett av världens starkaste företag krympte marknaden bara ännu mer. Här finns inte längre mycket utrymme till annat än Apple själva.

Phil Schiller visar iMac G5 på Apple Expo Paris 2004. Det var på den tiden Apple inte ville låta andra leva på deras namn, typ ”MacWorld Expo”. Fast ändå bjöd in branschen och folket på mer öppna villkor jämfört med nutidens WWDC.

Macen omgärdas av allt färre företag utöver Apple. Allt färre prylar och tillbehör. Apple släpper färre och färre Mac-modeller med längre och längre mellanrum. Att leva på den typ av djupa tekniska artiklar och tester jag vill göra blev svårare och svårare.

Sista droppen var 2011 då jag fick ett ultimatum från MacWorld: ”Thomas, skriv exakt samma artiklar som du skrivit de senaste 15 åren. Men vi kommer från och med nu endast betala dig hälften så mycket.”

Den dagen för sex år sedan var dagen jag tog avsked av Macen och hela den kultur kring Macen som jag växt upp med. Oerhört sorgligt och svårt.

När jag läser kommentarerna verkar det som många nu går igenom samma resa. Att 99Mac.se blir 99.se tror jag inte handlar så mycket om namnet eller inriktningen hit eller dit. Det handlar om att detta är ännu en bekräftelse på att den en gång så starka kulturen kring Macen och Mac-användarna nu verkligen är på väg mot det obskyra.

Skillnaden är att jag har haft många år på mig att acceptera detta faktum att Macen länge varit en marginaliserad kultur. Mac för Macälskare är som Jazz för jazzälskare. Vi befinner oss post-Mac.

Så frågan är hur man går vidare? Personligen tror jag att det är att förvalta arvet av det som en gång var Mac-kulturens kärnvärden: Entusiasmen, snusförnuftig DIY, underdog-perspektivet och de enkla, raka lösningarna. Sådant som finns idag, men inte nödvändigtvis hos allas favoritfrukt.

Här finns en (av flera) framtida vägar för 99.se – var tar jag vägen som desillusionerad Mac-älskare?

Till sist, vill bara tillägga: jag har inte varit inblandad i denna omarbetning till 99.se, utan är idag inriktad på elektro-optisk bild- och färgåtergivning. Dvs bildskärmar, TV-apparater och projektorer samt den teknik som omgärdar detta.