Jag förstår resonemanget om inkapsling. Tanken med eps är som du säger att bildinformationen (pixel- eller objektgrafik eller både och) inte rörs förrän den når Postscript-tolken (ex en skrivare). Fram till dess används bildens inbyggda förhandsvisning.
Det här är nog egenskaper som många repromänniskor uppskattar, eftersom de vet att inget ont kan hända deras fina bild på dess väg genom layoutprogram mm. Jag förstår med andra ord att man gärna håller fast vid eps. Nu är säkert Indesign kompetent nog att hantera högupplösta bilder på ett bra sätt, men det kan också finnas en poäng i att layoutprogrammet aldrig behöver befatta sig med dem. När det gäller kvaliteten på skärmvisningen så är jag mycket nöjd med Photoshops JPEG-förhandsvisning. (Varför finns inte den möjligheten i Illustrator?)
Men ok, det är en annan diskussion. Jag menar inte att det inte är bra att Indesign har möjligheten att visa bilder högupplöst och att läsa ps-kod så länge man (användaren) har vett att använda den möjligheten i lagom omfattning. Jag tycker bara att när Indesign nu har en inbyggd PS-tolk så måste den väl också kunna avgöra vad som är en ren pixelbild och vad som är objektgrafik. Den borde också kunna läsa korrekta färgvärden från bilderna. Hur gör den annars när den skapar skärmåtergivningen?
Som jag ser det är det här en brist i Indesigns pipettfunktion/PS-tolk. Det är inte en teknisk omöjlighet att få det att funka även om det säkert kan vara lite komplicerat.