Ipad Pro 9,7 tum – bäst på nästan allt

Precis som när jag tidigare i år testade Microsoft Surface Pro 4 kan det här finnas skäl att fundera lite kring vad en surfplatta är, och vad den är bra till. Jag konstaterade då att datorplatta egentligen är en mer korrekt beskrivning av produkterna, som redan från början men särskilt idag, kan göra betydligt fler saker än att bara surfa på nätet.

Oavsett namn, Apple har på flera punkter lånat från Microsoft när det gäller hur en kompetent surfplatta år 2016 ska se ut. Både tangentbordstillbehör och penna är inget nytt hos Surface, men verkar nu vara hos Ipad för att stanna. Vad gäller pennan tycker jag känslan och responsen från Apple Pencil är steget vassar än Surface Pen, och Apples ritdon fungerar precis lika bra på Ipad Pro 9,7 som på Ipad Pro 12,9. Det går utmärkt att anteckna, rita små figurer och även teckna ordentligt för den som är lagd åt det hållet. Min enda invändning mot Apple Pencil är egentligen att jag tycker den är för dyr.

När är en surfplatta inte en surfplatta?

Smart Keyboard

Vad gäller den nya mindre varianten av Smart Keyboard är det för mig en blandad upplevelse. Apple har gjort ett bra jobb i det stora hela – knapparna har ett bra och lagom motstånd, det påminner mig här om Apples senaste trådlösa tangentbord Magic Keyboard. I jämförelse med det är knapparna dock mjukare, på grund av materialet.

Som alltid när jag försöker skriva längre texter med tangentbord på en Ipad märker jag att jag inte gillar den automatiska stavningskontrollen som så gott den kan ersätter felstavade och ibland rättstavade ord mot andra som systemet tycker passar bättre. Funktionen är guld värd för den som knappar ihop ett textmeddelande eller en inköpslista, men vid längre texter finner jag att den stör mitt skrivflöde och ofta missförstår meningen med texten. Gång på gång vill jag brista ut i ett frustrerat "Damn you, autocorrect".

Tyvärr är stavningskontrollen mer eller mindre nödvändig för den som inte är van vid att skriva på Smart Keyboard, för jag missar ofta tangenterna och skriver fel. För sin storlek är det ett relativt generöst mellanrum mellan tangenterna, men det är ändå inte i full storlek och det märks. Efter några timmars övning går det bättre att skriva, och efter en vecka med detta tillbehör bör den typiske användaren kunna känna sig ganska säker på att träffa rätt tangent. Problem uppstår däremot för den som växlar mellan ett större tangentbord och det här, och det gör förmodligen de flesta som också äger en annan datorenhet.

Det måste vara svårt att tillverka tangentbord med svenska tecken, eftersom Apple än så länge misslyckats.

Sammanfattningsvis, ett välbyggt och bra tangentbordstillbehör. Men jag föredrar ett fullstort tangentbord för att skriva, och skulle säga att den här storleken är det minsta som går att göra för att ge en hyfsad skrivupplevelse. Jag hoppas och tror därmed att Ipad Mini aldrig får ett liknande tillbehör – det skulle helt enkelt bli för litet. Om jag hade Ipad Pro som enda enhet skulle jag välja att köpa ett trådlöst Magic Keyboard att använda istället för att knappa text.

Det säger också en del om surfplattans användningsområden att varken Apple Pencil eller Smart Keyboard medföljer, utan är separata tillbehör att köpa till för den som behöver. De allra flesta Ipad-användare idag lär helt enkelt inte behöva något av dem, utan kan vara helt nöjda med bara plattan. Beroende på hur framtiden utvecklar sig kan vi få se fler och fler människor använda Ipad Pro som sin enda dator, och då lär också försäljningen av tangentbord och pennor öka markant.

Den bästa Ipad-modellen

Ipad 2016 är en betydligt mer kompetent produkt än tidigare utgåvor. Dels på grund av de ovan nämnda tillbehören, men också tack vare de möjligheter som kommit på mjukvarusidan, så som Split View. För produktivt arbete går det knappast att underskatta betydelsen av att kunna ha två appar sida vid sida, till exempel webbläsaren Safari och Anteckningar. Den som vill få saker gjorda på sin Ipad har alltså större möjligheter än på länge.

Även för digital konsumtion och andra roliga men tidsödande aktiviteter erbjuder Ipad Pro 9,7 en bättre upplevelse än tidigare. A9X fortsätter traditionen med att prestandamässigt sopa banan med sin bara ett drygt år gamla föregångare. Precis som vid testet av Ipad Pro 12,9 tum i höstas kan vi konstatera att A9X lyfter både processorprestanda och grafisk prestanda till nästa nivå. Frågan är hur länge den här trenden kan hålla i sig. Kommer vi få se motsvarande ökning senare i år med A10X? Tanken svindlar och möjligheterna kittlar fantasin, men i dagsläget räcker det med att konstatera att Ipad Pro (båda modellerna) är riktigt snabba och kompetenta enheter.

För film och musik finns det också mer att tycka om än tidigare. För att se på film leder fortfarande Ipad Pro 12,9 med sin större bildskärm även om ljudupplevelsen är på samma nivå mellan de båda plattorna. Bildskärmen hos Ipad Pro 9,7 har funktionen True Tone, men den är knappast att rekommendera för den som vill sitta ner och titta på en långfilm eller ens familjebilderna från semestern.

Den som surfar och läser kan dock uppleva att True Tone ger en mer behaglig färgton i många omgivningar. Det gjorde jag, och tycker det kan vara ett nyttigt experiment att prova att slå av True Tone för att skillnaden. Skärmen framstår plötsligt som iskall och blå. Grafiker och proffsfotografer må fnysa, men det är en riktigt konsumentvänlig funktion som lär bli populär. Eftersom den dessutom går lätt att slå av ser jag inga nackdelar med att Apple rör sig i den här riktningen.

Om de nya kamerorna finns inte mycket att säga. Jag upplever vid test att Isight-kameran på framsidan är av exakt samma kvalitet som på min Iphone 6S, det vill säga alldeles utmärkt. Självklart är det trist att optisk bildstabilisering fortfarande bara finns i Iphone 6S Plus, och självklart är det trist att kameralinsen sticker ut på baksidan. Visst ser det också lustigt ut att fotografera eller filma med en stor surfplatta, men vad spelar det för roll när resultatet blir så här bra?

Visst ser det illa ut, men bra bilder blir det.

Framtidens dator?

För mig som är uppvuxen med Mac känns det fortfarande som en barock tanke att på heltid byta OS X mot IOS, men för många i den yngre generationen är det nog snarare lockande. Med Ipad Pro har Apple visat att det knappast är prestandan som är begränsningen längre (plattorna är betydligt snabbare i de flesta tester än Apples bärbara dator Macbook). Med rätt tillbehör och program så går det också att få saker gjorda på en Ipad inom de allra flesta kategorier.

Snarare handlar det om hur väl det arbetsflöde en person är van vid på en pc eller Mac går att överföra till en Ipad. De flesta i min ålder är nog trygga med att tänka i banor av muspekare, ett filsystem med mappar och friheten att gräva i plist-filer och inställningar om det behövs. För oss är Ipad förmodligen ännu inte något annat än ett komplement. En underhållningsmaskin i vardagsrummets om kan tjänstgöra som dator vid resor och i sängen. Inget fel i det. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, som det heter.

Men så pratar jag med mina vänner som har en dotter på snart två år. De berättar hur hon som den naturligaste sak i världen har lärt sig att navigera på deras Ipad, trycka sig fram till Netflix-appen och starta igång det senaste avsnittet av Fåret Shaun. Efteråt kan hon trycka på hemknappen för att avsluta. Inga konstigheter. Jag tänker att när hon och hennes jämnåriga växer upp, då kommer datorer med tangentbord och mus att framstå som hopplöst föråldrade reliker.

Surfplattan, eller vad den nu ska heta, har därmed framtiden för sig. Kanske kommer den inte se ut som idag. Kanske har den ett tangentbord som tillbehör, kanske behövs det inte – säkert kommer Siri och hennes efterföljare vara ännu duktigare på att hjälpa oss, liksom diktering och andra former av inmatning. Jag tror Apple håller fast vid Ipad och sin vision av "nästa pc" för att de har rätt. Det här är framtiden. Om inte för oss, så för nästa generation.