Kan inte säga att jag är upphetsad över de nya Pentaxsläppen. K5-II och K5-IIs är väl iofs fina kameror, men känns lite som Canons ständiga pliktskyldiga uppdateringar av sina xxxD-hus. Helt obegripligt för mig de inte verkar ha med mycket av det godis som kom med K-30 (ffa fokustoppning och bättre filmläge). Ingen som sitter på en K5:a idag behöver känna sig manad att uppgradera. Och glasen är inte heller så upphetsande. 560/5,6 för sju tusen dollar som bara tecknar ASP-C? Lycka till med att sälja dem... 18-270 Tamron-klon, utan OIS fast dyrare? Som hittat.
Nåväl, då slipper jag dåligt samvete för min knackiga gamla K-x ett tag till. Och kan fortsätta köpa obskyrt gammalt glas.
F.ö.: Sedelärande historia om hur äktenskaplig ärlighet alltid straffar sig. Hade lyckats komma över ett SuperTakumar 50/1,4 för en billig penning. M42 och helt manuell, men vilken bokeh och vilken känsla i bilden! Sedan läste jag på nätet att den var radioaktiv, vilket jag mätte upp - och mycket riktigt, den var ungefär i klass med en brandvarnare, fast lite mer och i huvudsak gamma. Nåväl, eftersom jag inte sover med objektiv i kalsongerna tänkte jag inte mer på det. Sedan råkade jag nämna det för gumman. Då blev det hemskt, må ni tro. Ungarna skulle växa upp till mutanter, jag skulle tappa håret och hon skulle dö i svåra plågor. Det var inte bättre än att jag fick avyttra den igen för husfridens skull - med en skaplig förtjänst, förvisso, men jag sörjer inte desto mindre. Lärdom: det fruar inte vet om mår de inte dåligt av.
