"Redigera". INTE "editera". Snällaaaaaa!

Det är värre när folk rätt och slätt inte kan skriva. Särskrivningar, felaktig användning av skiljetecken, felaktiga pronomen, stavfel, syftningsfel m.fl. kan man ofta hitta inom en och samma mening! Trots att det är en människa i vuxen ålder som skriver.

Det verkar också som om många har svårt att förstå skillnaden mellan de, dem och dom.

Det är väl oundvikligt att vi kommer till den här diskussionen förr eller senare...
Vad är ett svenskt ord?
Måste det finnas i SAOL?
Eller räcker det att tillräckligt många använder det?

Och hur får man isf in ett ord i SAOL?
Jo, genom att tillräckligt många använder ett ord som inte finns där, och alltså inte är ett svenskt ord...

Är inte det här medelmåttornas förlovade land?

Editera är dessutom lätt att förväxla med edition = utgåva

Det finns ett annat ord för det: editionera.

"Dom" istället för "de" - är helt accepterat i skrift idag. Många författare - Lundell t.ex. - skriver "dom". Jag tycker att "de" känns onaturligt och stelt...konstlat. En litterär text med "de" istället för "dom" känns mindre nära och personlig tycker jag. Jag föredrar "dom" och använder det alltid själv. Att skriva "de" känns ungefär lika naturligt som att skriva "ehuru" för mig

I övrigt angående angloimport och särskrivning så håller jag med föregående talare. Det borde vara spöstraff för särskrivning. Det ser så jävligt ut att det tar ont i kroppen. Man blir aggresiv och vill slå pundhuvudet på käften - vilket är omöjligt via Nätet som tur är.

Att säga dom är utpekande och negativ i tonen, tex "dom som har en sådan åsikt". Medan "de som har en sådan åsikt" är betydligt mjukare.

De, dem och dom uttalas i allmänhet likadant: dom. Dock inte i den svensktalade delen av Finland: där uttalar man orden ungefär som de stavas.

Så det är en markant skillnad mellan talspråk och skriftspråk. Man bör definitivt inte skriva som man talar eller tala som man skriver.

Pft, "de och dem" förhåller sig till språket på samma sätt som "jag och mig". Den som vill ta bort den distinktionen kanske vill ta bort "jag och mig" och bara säga "jag" i alla lägen...
Jag ser dig.
De ser dem.

Är detta bättre?
Jag ser du.
Dom ser dom.

"Dom" är för resten inte alls helt accepterat i skrift. Det är möjligen ok i personliga texter, men skulle aldrig slinka igenom en korrekturavdelning nånstans där man arbetar med annan typ av text.

1. Jag skriver om "de" och "dom" - inte om "de" och "dem". Skärpning.

2. ["Dom" är för resten inte alls helt accepterat i skrift.]
Det är uppenbart att du inte läst en nyskriven skönlitterär text på mycket länge.

En och annan tidningsartikel tror jag Baron läst..

Åjo. Men jag räknar skönlitteraturen till de personliga texterna.

Vissa skriver ju "de" istället för "det" också... Olika kombinationer av felskrivningar:

"Det är dem de ser" blir då kanske "De e dom dom ser"... eller de som försöker "Det är de de ser" eller "Det är dem dem ser" eller "Det är de dem ser"...

... eller varför inte "De e de de se". Ett helt nytt språk!

Det kan bli hur som helst.

Tillägg: Jag vet inte vad folk lär sig under sina nio år av obligatorisk skola, men det är ju inte att tala och skriva.

Det där med att vissa verkar tro att "dem" alltid är en finare form av "dom" gör mig än mer irriterad än särskrivningar.

"andra gången dem skrev provet"

Dessa tycker jag gör bättre i att alltid använda "dom". Men handen på hjärtat – hur svårt är det egentligen att veta när det ska vara "de" och när det ska vara "dem"?

Precis. Det är bättre att konsekvent skriva dom än att blanda de och dem hej vilt. "Dem gav de ingen chans…"

Notera dock att det uttrycket kan vara helt korrekt, om än otympligt. Konstruktionen blir då densamma som i "Mig gav han ingen chans."

Haha, sant. Otympligt var ordet sa Bull.

Det är skillnad på de och dem, och, som Baron mycket riktigt skrev, mellan jag och mig. Problemet är att svenskundervisningen (som kallas "svenskaundervisningen" numera) inte håller samma standard som förr.

Angende editera har jag länge irriterat mig på det uttrycket, men svenskar i allmänhet verkar tycka att man är petig om man använder ett korrekt språk. I många andra europeiska länder, England, Frankrike och Tyskland är de jag har erfarenhet av, blir man vänligt tillrättavisad om man uttalar eller använder ett ord fel, vilket jag är tacksam för. Hur ska man annars någonsin kunna lära sig att tala och skriva korrekt, och på så sätt smälta in och fungera i samhället?

Förutom editera finns ju reboota, boota upp, starta upp, mounta osv. Det finns redan bra svenska ord med samma betydelse.

Sen finns det också svenska uttryck man kan irritera sig på. Mina hatobjekt just nu är "initialt", "mot kund" samt den oerhörda överanvändningen av "som" och "så" i dagligt tal (onödiga utfyllnadsord).

"Allihopa" istället för "alla".

ja tykker ala ska få skriva som dem vill. De e liksom rassistiskt typ omm mann bara får seja på ett sett. vi lever vel i en demmokrati !

De e pressis lika dummt somm att alla måste tjöra på höger sida av vägen

En sak som retar mig är att man stavar "webb" med två "b". Det är ett engelsk ord och ska vi importera engelska ord så ska vi åtminstone stava dom rätt. Det heter inte "webbadress" - det heter "webadress". Punkt och hallelujah.

I så fall ska man också skriva "siden scarf" istället för "sidenscarf". Eller: overall tyg" istället för "overalltyg".
Nej, inte behöver vi bryta sönder vårt språk bara för att vi importerar ord - det har inte med varandra att göra: ordimport betyder inte grammatikimport.

Nu är det ju inte så ofta man använder order scarf, lyckligtvis. Hur skriver man det i pluralis: scarves eller scarfar? En scarf är väl en sorts huvudduk eller halsduk, fast av siden eller konstsiden (syntetmaterial).

Boota är helt synonymt med starta. "Startar endast i Mac OS X" är utbytbart med "Bootar inte i Mac OS X". Bootar är bara fånig slentrian.

Ordet "tabbar" i betydelsen flikar irriterar mig. Varför inte bara kalla det flikar? Det senaste är väl "glossy skärm" (gärna komplett med särskrivning). Varför inte bara kalla det en glansig eller blank skärm?

Samma ska med "adapters". Folk skriver adapters fast de menar adaptrar, gangsters fast de menar gangstrar.

Det handlar inte om språkpurism eller pedanteri, det handlar bara om en korrekt, lättanvänd, praktisk svenska. För mig känns det naturligare att säga "starta om datorn" än "reboota datorn".

Problemet uppstår inte i franska eller spanska språket, där man med stolthet använder sina egna ord. Men visst finns det undantag även där. (Tyskarna däremot lånar in massor av ganska klumpiga ord: "software download Platz" och verbet "downloadieren" är väl ganska avskyvärda praktexempel.)

Orden "mél" (messagerie électronique) som den fransk-kanadensiska kultureliten vill att folk ska använda, eller "couriel" (courrier électronique) som är den franska motsvarigheten har liksom aldrig varit lika naturliga som "email". Problemet är bara att email krockar med det äktfranska ordet émail (emalj).

Det är synonymt åt ena hållet. Pratar man om just datorer kan boota bara betyda starta. Men pratar du om något annat, till och med i datorsammanhang betyder det inte starta.

+ Boota datorn.
- Boota Safari.
- Boota bilen.

Därför tycker jag att boota har hittat en plats som inte var fylld av något annat i det svenska språket.
Sedan är det ju sällan man kan säga att det ena är korrekt medan det andra inte är det om termer som är nya i språket, men som man har anledning att tro kommer att stanna. Det kanske är mer rättvist att prata om vad som är etablerad snarare än korrekt svenska.