Jisses anåda. Alla blir saliga på sin tro. Om den sedan är analog/digital/datorbaserad/pneumatisk eller vad tusan som helst spelar ingen roll.
Jag är rätt övertygad om att för de flesta så är det egentligen bara en sak som spelar någon större roll. Arbetssättet. Arbetssättet. Arbetssättet.
Jag t.ex. älskar analogsynthar för att de har ett omedelbart användargränssnitt. Ratta, spela och lyssna. Är synnerligen medveten om begränsningarna med att de flesta saknar minnen och midi, men känner att jag kan leva med det.
Favoritprylen nummer ett, Machinedrum, den är däremot tokdigital. Har ett användargränssnitt som är snabbt och lättarbetat. Minnen, midi och hela midevitten finns där också. Attans praktiskt. Samma sak med Monomachine, som även den är en grymt bra synt.
Det är vad som funkar för mig. Jag är fullt medveten om analogmanickernas begränsningar, och hela härvan med cv/gate och de olika standarder som finns där. Samtidigt finns det oväntade där, när man kopplar runt saker, dvs det som överraskar mig och inspirerar mig.
Idealet hade varit "instant recall" på alla manickerna, så jag förstår verkligen den som bara kör mjukt. Klart praktiskt. Kvadratisch, praktisch und gut.
