Köpte MacMagzin idag. Här är en kortfattad recension.
Första intrycket av tidningen är att den är tunn. Den känns som en helgbilaga till Aftonbladet ungefär. "Tips, guider och tester för nybörjare och proffs" står det i en rosa puff på omslaget. När man håller den i handen så ser man också att det inte är en ny renodlad Mac-tidning utan nummer fyra av Datormagazin Special.
Det första man möts av är ett dåligt taget fotografi av redaktören, Joacim Melin. Bilden ser faktiskt ut som om den är tagen med en webbkamera. Joacims ledare, som är satt i så liten grad att den nästan är svår att läsa, handlar inte om att presentera tidningen utan handlar istället om minst sju, åtta helt olika saker. Den spretar så mycket att jag önskade att den endast hade handlat om en sak, exempelvis övergången till Intel och inte som nu om Apples historia, journalisters fördomar mot Apple, kuben, Apple/Microsoft-samarbetet, Problemen med Office-sviten, övergången till Intel, problem med Carbon, Adobe/Quark, iPodens framgångar och Apples datorförsäljning.
Det kan man dock ha överseende med, det är trots allt första numret och övning ger ju färdighet. Det är dock svårare att ha överseende med att Joacims egna webbsida ingår i listan över redaktionens förslag på bra webbplatser.
Eget beröm luktar inte gott.
Språket känns som om det är skrivet för att vara lättläst, men blir ibland lite för "pratigt". Rubriken med ordet DRM-GAMBETTO kan man ju dock undra hur många som förstår. MacMagazin har valt att inte skriva ut produktnamn så som Apple väljer att kalla sina produkterna utan skriver i likhet med många andra tidningar "Ipod", "Ibook" och "Iphoto". Av någon anledning så skriver man dock "Mac OS X". De flesta artiklarna är skrivna av Joacim Melin. Roman Pixell har skrivit flera stycken, bland annat en bra artikel om Newton, men den känns det som jag har läst tidigare i någon gammal MacWorld. De övriga skribenterna har skrivit en eller ett par artiklar var.
Rubriker och brödtext hänger inte alltid ihop. I iBook testet finns rubriken "Två filmer per laddning", men skribenten avslöjar aldrig om det är vid dvd-tittande som batteritiden fyra timmar, jämfört med av Apple utlovade sex timmar, uppnås. Om det nu är så att man får fyra timmars batteritid vid dvd-tittande när processorhastigheten är nedsatt för att spara ström, vad är då batteritiden vid vanligt arbete?
Alla bilder är med några få undantag antingen produktbilder från Apple och andra företag eller skärmdumpar. Man har alltså, förutom skärmdumparma, redan sett de flesta bilderna i tidningen. Det är kanske detta som gör att tidningen inte känns så fräsch. Tråkigt nog är skärmdumparna dåligt beskurna och den som har tagit fram dem har inte lagt ner någon tid på att de ska se proffsigt ut. De flesta har fula sorgekanter. Trycket är så dåligt att många av skärmdumparna geggar ihop sig så man inte ser vad det står i dem och bara kan konstatera ungefär "jaha, en bild från GarageBand".
Förvånansvärt många sidor har vit text mot svart eller mörk bakgrund, tillsammans med det dåliga trycket gör det att det är svårt att läsa vissa sidor.
Det är svårt att få grepp om tidningen. Många texter skulle passa på någons blogg, men känns lite underliga i en seriös tidning.
I testet av iMac G5 konstaterar skribenten att det inte går att eftermontera en bluetoothmodul om man inte beställer den när man köper sin maskin. I meningen efter menar skribenten att det nog går att montera in en blåtands-modul om man är lite händig, men låter sedan frågan om ifall man kan eller inte kan montera in en blåtands-modul hänga löst i luften med en fråga om ifall Apple säljer dessa. Det vore ju bättre om skribenten berättade hur man fick tag på en blåtands-modul om det nu går eller istället konstaterar att det inte går.
I artikeln om Mac OS X Tiger så tror skribenten att det är Apple som har ett "reality distortion field", trots att historien om hur Steve Jobs egenskap namngavs av Jef Raskin berättas några sidor längre fram. I samma artikel hänvisas till engelska webbsidor när samma information finns på svenska.
I recensionen av Mac OS X Tiger så nämns det som en nackdel att iLife inte längre följer med operativsystemet, men i artikeln "En tiger med många sidor" berättar skribenten att "Viss förvirring råder om vad som faktiskt ingår i Tiger och vad som inte gör det. De datorer som levereras från Apple har nämligen fler program än de som kommer med på systemskivan om operativsystemet köps löst, men så har det alltid varit".
Det vimlar av faktafel i tidningen, många förmodar jag hänger ihop med att tidningen kanske har lång pressläggning. Det sitter mer än 256 MB minne i iBook, priset är upp mot en tusenlapp dyrare än vad som står i tidningen. Datorn är inte ett "måste" för att lägga in bilder från sin kamera till sin iPod. Hastigheten på den snabbaste iMac G5 är 2 GHz. Det finns inte något som heter "Multipel schizofreni".
I artikeln "DRM-gambetto med stenhård kärna" spyr skribenten galla över all sorts hårdvaru-DRM utan att bekymra sig över ifall det han skriver stämmer med verkligheten eller inte. Vad har Echelon med ett förmodat TCP-chip i nästa Mac att göra?
I artikeln "Mer klös i ditt OS X" så listas flera program utan att det skrivs ut någon adress till någon webbsida där man kan hämta hem dem. Samma artikel avslutas med "Medaljens baksida" där skribenten ställer "en mängd med självklara frågor" som "Var är FTP-klienten?", "Hur scannar jag efter trådlösa nätverk?", "Var är den grafiska miniräknaren som fanns i OS 9?", "Hur byter man användarnamn?" och "Hur defragmenterar man?".
Varför besvarar inte artikelskribenten frågorna om de är självklara? Den grafiska miniräknaren har väl för övrigt ersatts med Grapher.app som finns i Verktygsmappen.
Sammantaget så känns det här första numret inte så lyckat. Det känns tunt i dubbel bemärkelse. Där vanliga Datormagazin analyserar och går på djupet så flyter MacMagazin mer på ytan. Det finns (i dubbel bemärkelse) inga nyheter i tidningen. Löftet om tips i den rosa puffen på omslaget består av två tips till GarageBand. Tonen i artiklarna känns ibland hätskt och åsikter skrivs som om de är fakta. Tidningen skulle behöva en Art Director, en illustratör och en fotograf. Testerna skulle behöva faktarutor och texterna skulle behöva indrag.
Det MacMagazin bevisar är att det är mycket svårt att göra en bra tidning.
