lokedhs2

Jasså? Vilka? Det fanns en del program som strulade, ja, men i stort sett alla har ju blivit fixade.

Beträffande de andra problemet så är jag inte helt säker på att det är fel på Tiger, men om det är det så hoppas jag att du har lämnat en buggrapport.

Att däremot propagera för att folk inte skall uppgradera bara för att du har haft problem som möjligtvis är relaterade till uppgraderingen är kanske lite väl extremt. Det naturliga skall vara att köra den senaste versionen och allt annat skall vara undantag. Jag säger inte att det inte finns undantag, men huruvida man tillhör den kategorin är något man får ta ställning till när man väl hamnar i den situationen.

En uppsjö? Den enda konkreta jag har hört från dig har varit pengar, och det är en anledning jag håller med dig om. Jag anser att Apple skulle låta OSX vara gratis. Man behöver ju trots allt deras datorer för att köra det. Om de gjorde det skulle det också bli mycket färre sådana här diskussioner på diverse forum.

Tackar. Tiger är mycket trevligare att programmera för än tidigare versioner.

Det är inte alls självklart. För det första finns det inga fördelar med att köra en äldre version (annat än att man sparar lite pengar) och för det andra så vet programmerarna i många fall inte om att de använder en funktion som är ny i Tiger. Resultatet blir då att et tprogram beter sig underligt eller bara krashar när man försöker köra det i en äldre version av operativsystemet. I de fallen så är krashen helt oförklarlig vilket resulterar i att användarna bärjar posta klagomål på forumen.

Detta kommer att hända mer och mer när utvecklarna börjar släppa program som utvecklats på Tiger.

Det finns absolut ingen anledning att installera en gammal version på en ny dator.

Fördelarna är till stor det för programmerarna. Det finns ett antal nyheter som gör att det är mycket trevligare att programmera för Tiger än tidigare versioner. Om man inte uppgraderar så kommer man inte att kunna köra program som utnyttjar dessa funktioner.

Ett program kan inte ge kernel panic. Om det inte är hårdvaran som gått sönder så är det per definition kärnan som har en bugg.

Det kan i och för sig vara så att något specifikt beteende (t.ex. genom en bugg) i ett vanligt program som triggar krashen, men felet ligger alltid i kärnan. Det är kärnans ansvar att se till att ett trasigt program inte kan krasha hela datorn. Så länge kärnan är felfri så kan ett program inte krasha datorn. Det är helt omöjligt.

Det är dock viktigt att notera att drivrutiner normalt är en del av kärnan, vilket innebär att en bugg i en drivrutin kan vara felet. Faktum är att det är det vanligaste, eftersom det är drivrutinerna som pratar med hårdvaran, vilket innebär att det är den svåraste delen att felsöka buggar i.

Jag hade ett liknande problem med musknappen när den tror att jag släpper knappen trots att jag inte gjort det. Mycket irriterande när man drar och släpper objekt.

Först trodde jag att det var musknappen som var trasig. Det skulle ju definitivt vara troligt.

Det var hur som helst inte musen, utan USB-hubben. När jag flyttade musen till en annan kontakt så fungerade det perfekt. Testa det.

Den informationen är inte relevant för det fel du råkat ut för. Du skulle klippt ut loggen som presenteras när du startat om burken.

Vad var det du gjorde strax innan krashen? Är det något du kan prova att göra igen? Om du kan göra det så skall du rapportera felet till Apple eftersom det förmodligen är en bugg i kernel.

Operativsystemet har krashat. Genom att titta på loggen som presenteras för dig efter att du startat om kan du se ungefär vad det var som krashade. Det kan bero på ett fel i antingen operativsystemskernel eller en drivrutin. Drivrutinerna är det vanligaste.

Om du får ett sådant här fel så är det fel på operativsystemet. Så länge operativsystemet inte har några buggar så skall ett vanligt program inte kulle orsaka detta. Om du kan reproducera felet så skall du rapportera buggen till Apple via deras bugrapporteringsverktyg.

En sådan här krash kan också uppkomma om det är fel på din hårdvara, så det kan vara värt att kontrollera.

Jag antar att du menar RAM-minne och inte hårddisk? I så fall så är det inget att oroa sig för. Det skall vara så. Vartefersom datorn används så fylls minned med information. Om systemet behöver minnet till något annat så kommer den att använda det.

Jag skulle rekommendera att du lär dig vi. Den må vara lite mer komplicerad att komma igång med än de andra, men när man väl lärt sig hantera den så är den mycket trevlig att använda. Dessutom så finns det på alla unix-system.

Nej, det har inte fungerat tidigare. "reparera behörigheter" är inte en magisk funktion som ser till att du kan läsa/skriva alla filer.

Var filerna skapade av en annan användare än den du försöker läsa med? Normalt så skapas alla filer med rättigheter som specificerar att du får läsa och skriva, men alla andra får bara läsa. Om du vill ändra detta så högerklickar du på mappen, väljer att "övriga" får läs- och skrivrättigheter och klickar sedan på "använd för inkluderade objekt".

Detta är dock inte hela sanningen. Om du vill ändra vilka rättigheter nya filer får i den mappen så måste du göra ändringar du inte kan göra från Finder utan du måste använda terminalen.

Nej, det önskar du inte alls.

Du vill inte ha "fritt" RAM, eftersom fritt minne inte används, och därmed inte gör något nytta. Läs mitt inlägg i den här tråden för lite mer detaljer:

http://www.99mac.se/forum/showthread.php?t=80567

Minnesallokering i moderna operativsystem är rätt komplext. Förr i tiden så laddade man ett program till minnet, programmet allokerade lite mer minne och sedan körde det. När programmet hade kört klart så släppte den allt minne så att det blev ledigt.

I moderna operativsystem så arbetar man med virtuellt minne. Virtuellt minne innebär att ett program ser mycket mer minne än vad som förmodligen finns tillgängligt (upp till 4 GB för 32-bitssystem, otroligt mycket mer för 64-bitssystem). Minnet är uppdelat i "sidor", där varje sida är minst 4 kB. Vissa sidor kan vara mappade till verkligt minne, men de behöver inte vara det. Att "mappa" minne innebär att CPU:n får reda på att en viss sida mostvarar en viss del av datorns RAM. Notera här att allt RAM nödvändigtvis inte måste vara mappat till någon process virtuella minne. Flera processer kan också mappa samma fysiska minne.

När ett program startas så laddas inte hela programmet in i minnet. Det som görs är att operativsystemet helt enkelt lägger in information om att en viss fil är mappad till en viss det av det virtuella minnet. När sedan processorn försöker läsa minnet utan att det finns något fysiskt minne kopplat till den specifika adressen så få operativsystemet en signal, det laddar in den sidan (och oftast några fler av prestandaskäl), lägger den laddade datan i fysiskt minne, mappar det virtuella minnet till det fysiska samt låter processen köra vidare.

Detta kan tyckas vara ett komplicerat sätt att göra samma sak som man gjorde förr på ett mycket enklare sätt. Visst är det så, men det eleganta är att om operativsystemet behöver mer fysiskt minne så behöver den bara koppla loss minnet från ett program (en operation som tar mycket lite tid) och börja använda det fysiska minnet till något annat syfte. Om det tidigare nämnda programmet försöker läsa det minne som nu inte är tillgängligt längre så kommer den tidigare nämnda processen att upprepas. D.v.s. operativsystemet blir meddelat att det inte finns något fysiskt minne kopplat till det virtuella minne som försökte nås, och den laddar in informationen från disk igen, samt låter programmet fortsätta. Processen märker ingenting annat än att det blir en kort paus i programkörningen.

Nästa viktiga sak att tänka på är vad som händer när ett program avslutar. När detta händer så kopplas givetvis allt fysiskt minne bort och det är inte längre kopplat till något virtuellt minne. Glöm dock inte att minnet fortfarande innehåller användbar information. Om samma program skall startas på nytt så kan den mappa in samma fysiska minne direkt utan att man behöver ladda det från disk.

Det du ser som "fritt" minne är det fysiska minne som inte innehåller någon användbar information alls. Som du säkert förstått så tenderar det fria minnet att ta slut rätt snart allt eftersom det fylls med användbar information. Detta betyder inte att minnet är låst till just detta innehåll, om någon annan process behöver fysiskt minne och det inte finns något fritt minne kvar, så tar den bara minne som inte för stunden används av något annat program, även om minnet innehåller information som kanske skulle vara bra att ha. Dock så finns den informationen alltid på disk om det skulle behövas.

Nu är ju dock inte allt minne fast information som ligger på disk. Ett program kan också allokera fritt minne som det kan använda hur det vill. Denna information finns ju inte redan på disk, så därför kan operativsystemet inte bara släppa mappningen om ett annat program behöver minnet. Det är då swap kommer in i bilden. Om fysiskt minne behövs till något annat syfte och innehållet inte finns på disk, så skrivs det först ner i swapfilen innan det används till något annat.

Jag hoppas att denna beskrivning har klargjort lite varför man alltid ser att det fria minnet verkar ha tagit slut.

Detta är en bugg, och skall inte rapporteras via deras feedback utan på http://bugreport.apple.com/

Jo. Resource fork används i OSX. Testa t.ex. att dra markerad text till en disk. Filen blir 0 byte stor, och allt innehåll ligger i resursforken. Andra exempel är genväger och sparade spotlight-sökningar. Dessutom lagrar ofta program extrainformation i resursforken, exakt vilka vet jag inte, men jag tror några ritprogram lägger förhandsgransningar där.

Nu skall det i och för sig sägas att detta fungerar alldeles utmärkt även på UFS-filsystem. Resursdatat för filen "foo" hamnar i en fil som heter "._foo". Detta syns inte om man bara arbetar i Finder.

Det största problemet med att använda UFS är att om man skulle stänga av datorn utan att ta ner systemet ordentligen (eller om man bara rycker ut sladden ur en extern disk) så måste det göras en fsck nästa gång man monterar den och det kan ta väldigt mycket tid.

Det är inte alls ett skämt. Att du gillar typfria språk som t.ex. Smalltalk innebär inte att Java skulle vara ett skämt. Huruvida man gillar hårt eller löst typade språk är en smaksak. Försök dock att undvika sådana uttryck så är det lättare att föra en meningsfull debatt.

Jag håller med om att ObjC är mycket intressant. Dock kanske inte ur ett rent objektorienterat perspektiv (där anser jag att Java är mer strikt, och därmed bättre för stora projekt). ObjC har dock fler fördelar än de som har med objektorientering att göra och man kan göra rätt intressanta saker i det språket.