Göran Segeholm

Kanske, kanske inte. Hasselblads H1 går väl riktigt bra?

Något i den stilen vill jag ha, fast billigare och lättare.

En ny digital "mellanformatklass" är vad som behövs. En ny serie hus som tillåter bildsensorer på en sådär 40x40 millimeter och tar nykonstruerade objektiv, specialanpassade för digitala krav. Något som är billigare och lättare än Hasselblads H1, men som ger högre upplösning än Canons 1Ds och Kodaks 14n.

Av ergonomiska skäl tycker jag att det vore kul om Nikon knäckte nöten först, men det kanske är rimligare att hoppas på Fuji.

Kanske Imageprint vore någonting? Rip för Mac OS X och Windows XP.

Är själv sugen på liteversionen. 4.500 plus moms.

Det är som natt och dag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det som att köra en F5 eller F100 igen. Och det är så skönt.

Med min D1x har jag bara använt blixtautomatik som en absolut sista utväg. Och alltid med blixten nertagen till -1,3 eller -1,7. Gamla D1an med blixt var ett rent skämt. Ena rutan svart, den andra urfrätt.

Men nu är Nikon defintivt blixtledare på den digitala sidan också. Jag undrar om det beror på ytan på den nya sensorn? En anledning till de tidigare problemen lär ha varit (källa: tekniker på Svenska Nikon) den blanka ytan på CCD-cellerna som gav svårförutsägbara mätningar från "filmplanet".

Jag gillar min D1x. Men jag gillar D2h mer. Undantaget är det där lustiga "extrabruset" som dyker upp ibland. Ett klumpat, grovt brus. Det kan som sagt röra sig om IR-ljus. Jag ska faktiskt förbi min kamerahandlare idag och hämta upp ett filter som ska blockera IR-ljus på just den frekvensen så får vi se vad det kan ge. Om du vill kan jag rapportera tillbaka hit när jag testat.

Det är inte så fruktbart att jämföra bildkvaliteten hos D2h med 10D. Det är två helt olika sorters kameror som inte riktigt kan ersätta varandra. Den ena är snabb och gjord främst för sportfotografer och bildjournalister, den andra långsammare (mycket) och gjord för mer allmänt bruk.

Canon 10D ska jämföras med Nikon D100 eller Fuji S2.
Nikon D2h ska jämföras med Canon 1D.
Canon 1Ds kan bara jämföras med Kodak 14n.

Ur vissa aspekter leder Canon det "digitala rejset". De har en "fullstor" sensor i sin 1Ds som är mycket bättre än den i Kodak 14n vid ISO över 200. I allt övrigt är "rejset" tämligen jämt. Personligen gillar jag Fuji, men det är en smaksak, precis som vissa föredrar Kodakfilm framför andra märken.

Nikon leder en massa andra rejs, som är minst lika viktiga för oss som livnär oss på fotografi. De leder "blixtrejset" stort i och med D2h. I "ergonomirejset" tycker jag personligen att de aldrig ens varit hotade. "Batterirejset" leder Nikon också stort. 1800 exponeringar på en batteriladdning med D2h är fullständigt underbart för en del jobb.

Canon, å andra sidan, leder "objektivrejset". De har ett större urval av optik, i synnerhet många gluggar med bildstabilisering som inte finns på nikonsidan. Canon leder också "konsumentrejset" med sin 300D. Nikons motsvarighet, D70, finns inte ens att köpa än.

Summa summarum - det är en himla smet alltihopa. Och vad man än väljer så blir det en kompromiss...

...till och med om man väljer Canon...

Det där lät precis som när en microsoftdrone ska förklara varför Microsoft är bättre än Apple.

Gilla gärna Canon. Men bespara oss kvantitetsargumenten.

Det är ju så olika hur man tycker, men jag har aldrig använt en digitalkamera jag gillat bättre än D2h.

Visst - vi var många som hoppades på ett underverk på brussidan, men det inträffade inte. Nu ligger den på ungefär samma nivå som de flesta andra digitalkameror. Med andra ord fullt användbar på 1600 iso för pressjobb.

Men sen är det allt det där extra. Det nya AF-systemet är betydligt bättre än det förra (i F5 och D1:orna bland annat), i synnerhet i tracking-läge. De nya fokuspunkterna är en välsignelse (det var banne mig på tiden).

Blixtexponering är som på filmtiden. För första gången sedan jag gick över till digitalt törs jag lita på att det blir bra med blixt. Konsekvent. Som att plåta med en F5 eller F100. Är sugen på att testa multiblixtläget också.

Ergonomin är i toppklass. Ta bara en sån sak som att presetta vitbalansen: tryck in vitbalansknappen några sekunder, tills texten "pre" blinkar på displayerna. Fotografera en färgneutral yta eller mät färgen på det infallande ljuset genom att trycka på en annan knapp. Klart. Inget menygrottande.

Snabbheten är helt beroendeframkallande. Och då pratar jag inte bara om åtta bilder i sekunden, utan allt kring kameran. Avtryckarfördröjning finns inte, previews sker ögonblickligen, oavsett om kameran jobbar med något annat samtidigt eller inte.

För min del överväger det positiva klart. Dessutom har bilderna en kantskärpa (med skärpning i kameran helt avslagen) som överträffar allt jag sett tidigare.

Men visst finns baksidorna där som sagt. Brus uppträder lite oförutsägbart emellanåt (en del av det lär gå att komma åt genom att använda ett hot mirror filter, men experterna funderar fortfarande). Färgmättnaden är taskig vid höga ISO och kräver efterbehandling för det mesta. Någon enstaka gång har jag fått lite ovanliga hudtoner, men inte ofta.

Men ändå. Fick jag bara ha en enda digital systemkamera skulle jag utan tvekan välja den här.

Kameran kan mäta hur mycket ljus ett motiv reflekterar, men inte skilja mellan ett mörkt föremål som träffas av mycket ljus och ett ljust föremål som träffas av lite ljus, om du förstår hur jag menar.

Den gör det enda raka och utgår från att allt är medelgrått. Det funkar i 80 procent av fallen, men ibland blir det fel. Som när man plåtar i skidbacken eller ute på natten.

Då kan man ge många kameror en tillrättavisning som kallas "exponeringskompensation". Minus för att göra bilden mörkare än medelgrått och plus för att göra den ljusare. Precis som på en kopieringsmaskin.

På fotolabbet gör kopieringsmaskinen tyvärr samma uppskattning av negativet som kameran gjorde av motivet. Den utgår också från att allt ska vara ungefär medelgrått. Väldigt smarta algoritmer eller ännu hellre manuell övervakning med nya exponeringskompensationer är det enda som hjälper.

Stämmer bra. Ju svagare ljus, desto tydligare blir det bakgrundsbrus som alla drabbar alla bildsensorer. Bruset kan dels härstamma från sensorn i sig, dels från andra delar av kamerans elektroniska system. Det kan till exempel bli kraftigare precis när en bild skrivs från bufferten till minneskortet på vissa modeller.

Bildsensorn kan inte göra skillnad mellan den elektriska laddning som bakgrundsbruset ger upphov till och den laddning som kommer från ljuspartiklarna (fotonerna).

När bildsensorn träffas av mycket ljus dränks bruset av "korrekta" signaler, men ju svagare ljuset blir desto starkare blir "brussignalen" i förhållande till "ljussignalen". Det är därför bruset är ett märkbart större problem i mörka bildpartier. Boten är att exponera så rikligt det bara går utan att fräta ur högdagrarna.

Ju större varje enskild pixel är på bildsensorn, desto mindre brus. För ju större pixlar är, desto fler fotoner träffas de av. Och ju fler fotoner, desto mindre inverkan får bakgrundsbruset på bilden.

Att öka antalet bildpunkter på en bildsensor av en given storlek ökar visserligen upplösningen, men bidrar också till högre brusnivåer.

Man blir galen!

Sitter med en massa relativt brusiga bilder och demot på en photoshopplug som heter "Grain Surgery" och verkar fungera tillräckligt bra för att jag ska vara beredd att lägga 179 USD på det.

Surfar till tillverkarens webbplats, och så visar det sig att det enda leveransval som finns är Standard UPS. Programmet tycks bara levereras i kartong. Och jag som vill ha det NU!

Så till frågan – finns det någon i Sverige som levererar Grain Surgery från Visual Infinity?

Får det kosta?

I såna fall kan Rumpus vara svaret – onödigt stabil och lättadministrerad FTP-server för Mac OS X.

Belkins läsare är nog så stor för att den innehåller fyra batterier, vilket är nödvändigt om den ska stå pall för några inläsningar. Det drar kusligt mycket kraft att tömma minneskort.

En läsare utan batteri skulle nog dränera iPodens accar på nolltid.

Nu är det klart. Tack för råden. Det gick hur smärtfritt som helst med CCC. Allt fungerar precis som vanligt.

Dessutom: inte visste jag att en hårddisk kunde vara så tyst som den nya jag satte i. Nästan kusligt är det.

Tusen tack.

Precis det råd jag behövde. CCC blir det.

Jag ska byta hårddisk i min TiBook - från originaldisken på 30 gb till en 60 gb 5400-varvare.

Min plan är att:
1) Kopiera allt på hela hårddisken till en extern disk. Det är två fraktioner.

2) Byta hårddisk med hjälp av Apples utomordentliga dokumentation (som jag hittade länkar till här på forumet).

3) Starta från min Mac OS X cd.

4) Formatera hårddisken i två fraktioner (en på några få gigabyte för OS9).

5) Kopiera över materialet från den externa hårddisken till de nya fraktionerna.

6) Starta om.

Nu är frågan - räcker detta? Eller missar jag en massa osynliga filer som behövs? Måste jag istället installera om alla program (en dags jobb, lätt). Kommer Macen att hitta allt den behöver?

Med förhoppningar om att dränkas i information från bättre vetande forumister.