miri

Hög DR är väl en av dom huvudsakliga områdena som man tekniskt satsar på? Digital filmning och fotografering har ju alltid haft alla dessa fördelar utom ETT problem; dåligt DR. I början var det ju skrattretande uselt med den saken.
Målsättningen måste ju ändå vara att närma sig ögats DR - människan är alltid måttstocken. Om man sedan vill använda möjligheterna eller inte av artistiska skäl är en annan sak (en del fotar sv/v och väljer bort färg av artistiska skäl men jag tror inte dom ifrågasätter fördelarna med färg
Jag är helt övertygad om att en huvudsaklig energi i även Canons lab går ut på att fixa högre och högre DR. Detta jobbar man ständigt med i alla chip-lab.

Stämningen skall verkligen inte behöva bli trist, men mycket av tråden, framförallt på slutet handlar ju faktiskt om olika sätt att använda kameran.

Man kan skippa hela biten där vi som redan valt system medvetet försöker övertyga "den andra sidan", vilket är lite dödfött.

Men står man i startgroparna och vill satsa på ett kamerasystem så finns det mycket bra information att hämta. Och jag tycker personligen att just informationsutbyte är kärnan i ett bra forum. Sen kan det finnas andra trevliga aspekter också.

Kanske läge att byta namn på tråden till Canon vs Nikon.

Måste faktiskt säga att det är så otroligt trist med såna här diskussioner, för sist och slutligen handlar det om hur man använder kameran som räknas. Jag har valt mitt system för att jag tycker det passar hur jag fotar. Sen får ni andra göra som ni vill.

Jag bröt ut det här, eftersom jag känner att det kan vara underlag för en riktig diskussion.

Jag har tidigare sagt att jag hellre tar 14.5 stopp än 11.5. Det är självklart min synpunkt. Så den här diskussionen handlar alltså inte om vilken sensor som är bäst. Jag påpekar detta ännu en gång för klarhet, eftersom jag fått en känsla att alla inte läser inläggen till fullo.

Till att börja med: om du inte vill "töja och dra", men ändå vill behålla dina highlights, så kommer du att få miris högra grillbod. Den med boden i skugga. Även med D800.

Sen kan du dock tonemappa den genom att lokalt lyfta skuggorna, eller lägga på egna kontrastkurvor.

Det gör jag också med mina bilder (hmmm... kanske diskvalificerar mig från kompaktkameror då...), fast jag går inte så långt som miris exempel.

Det är min personliga åsikt att när man plattar till bilden på det sättet, eller för all del lyser upp sina träd under ifrån, så går mycket förlorat. Det är helt enkelt inte så vi (jag) ser scener med stort dynamiskt omfång. Tittar jag upp emot en ljus himmel, så uppfattar jag inte föremål i skugga på marken som "upplysta med fill light".

Jag gillar HDR-tekniker, men inte den typiska surrealistiska HDR-bilden man lätt hittar om man googlar.

Det finns situationer när det kan vara en tillgång att kunna lyfta ett skuggigt område i bilden 3 stopp, men man skall göra det rätt försiktigt för att fotot skall behålla sin integritet.

När man fotar ljuspelaren i Panthenon i Rom, så tycker jag inte att man skall se in i varenda vrå i kupan. Den skall helt enkelt rulla av i skugga för max effekt.

En kompakt summering som sätter huvudet på spiken.

Men jag vill understryka att jag inte för nån pro-kontra-diskussion mellan Canon-Nikon.

Miri hade gjort rätt djupgående tester på sensor/råfilsnivå både här och på dpreview.com som visade på skillnaderna. Men på något sätt så kändes det som hans gräskullebild blev ett: "så här ser den här bilden ut med D800 och så här ser den ut med mkIII".

Min synpunkt var att eftersom kamerorna har olika egenskaper så måste man ta det fotot på olika sätt. Inte med samma kriterier. Den enda gemensamma nämnaren skulle vara att båda kamerorna skulle returnera en så smickrande bild som möjligt. Båda skulle optimeras (en kommentar som missförstods av miri).

Om jag tar en bild i platt ljus och bara utnyttjar 3/4 av histogrammet, då justerar jag svart och vitpunkt i raw-konverteraren. Om jag övertrasserar sensorns kapacitet, så lyfter jag skuggor och återhämtar highlights.

Men i det senare fallet känner jag mycket sällan att målet är att all information skall få plats i bilden. Det kan kräva extrem tonalitetskomprimering som jag personligen inte gillar på global nivå.

Kameleontbilden var ett exempel där highlightsen är utbrända på ett sätt som tilltalar mig och känns naturligt.

Det är dock svårt att föra pjäserna framåt med så mycket dy på slagfältet och personlig prestige och märkestillhörighet på spel.

Ta det försiktigt med retoriken; här ovan skriver du ju exakt det jag inte menar, som jag misstänkt att du inte helt hängt med på.

Jag vet att du fått ta mycket skit på DPr, så jag förstår att du tröttnat lite. Speciellt eftersom du kommer med i grunden bra information som kan vara mycket värdefull inför ett kameraköp. Men läs nu det jag skriver i lugn och ro, i förvissning om att jag förstår EXAKT vad som är skillnaden i dina exempel. Jag har ju för jösse namn även argumenterat i din sak tidigare i tråden. OK?

Svar: Jag har alltid fått svar från personer som inte förstår hur en kamera eller sensor fungerar, tröttnat har jag inte har jag inte men det tar tid för vissa att förstå.

Men sen vände jag på resonemanget och ställde en fråga. Det var möjligt att du bara skummade igenom texten, eller så var vändningen för tvär.

Svar: jag kan ha slarvat mig igenom läsningen

I mitt exempel där vi båda skulle ta samma bild var målet INTE att jag inte fick klippa några highlights. Det finns ingen som skulle ta en bild med en 5D som skulle se ut som din med lyfta skuggor. Ja, det är ett annat exempel, och ja, highlightsen skulle vara klippta.

Det var en vändning av resonemanget som jag tyckte kunde vara intressant att höra vad du ansåg om. Jag skulle även tro att det hade varit det mest naturliga sättet att presentera ett sånt foto på, eftersom det kommer närmare hur vi människor uppfattar scener med stort dynamiskt omfång.

Svar: Hur vi människor uppfattar scener med stort dynamiskt omfång är individuellt, om vi ser till hur stort omfång vi kan se så är det ca 21 steg eftersom vi "scannar" av scenen

All typ av fotografering handlar om selektion. Du har en scen framför dig som du gör ett utsnitt av. Brännvidden styr perspektiv och kompression av bildelement i bilden och kan skapa en viss effekt. Men det dynamiska omfånget är inte annorlunda. Man väljer selektivt det omfång som stödjer ens vision av slutresultatet, och låter resten rulla av till vitt och svart (om nödvändigt).

Ibland kräver visionen mer än kameran kan prestera: du står vid Grand Canyon och önskar att du hade ett 5mm objektiv för ett specifikt ändamål. Tja, man kan ju alltid ställa kameran på högkant och ta 12 bilder i bredd som man sedan syr ihop. Samma sak med DR. Vill man ha en starkt tonemappad bild kan man ju exponera 9 gånger då, och leka med dem till döds dagar.

Svar: Vad det gäller DR behöver man med d800 faktiskt bara ta en bild för att resultatet skall bli tillfredsställande , dvs se till att inte bränna de högdagrar som skall vara med och sedan framkalla bilden olika , en efter skuggor, en efter mellantoner , en efter högdagern och slå samman dessa. Fördelen är att du har tagit en bild , och inte flera och behöver inte ha kameran på stativ

Men... det finns situationer när alternativa tekniker inte fungerar. Du MÅSTE få med all information, eller så mycket som möjligt, i en exponering. Det är här D800 glänser. Jag skulle tro att du har en 3 stopp mer på den än t ex 5D mk2/3.

Det här tillgången hos D800 kommer inte på bekostnad av något annat. Det är bara ett plus. Hade jag kunnat välja om jag skulle ha 11.5 eller 14.5 stegs omfång hade jag tagit 14.5.

Vad det till slut handlar om är visioner hos fotografen. Det är ju inte på något sätt så att det alltid är, eller bör vara, ett mål att inte klippa histogrammet. Det känns nästan som ett av dina kriterier, men det får du själv förtydliga i så fall. Kanske passar det din typ av fotografering eller bildstil.

Svar: absolut inte ett kriterie, en möjlighet som jag beskriver. Hur man exponerar osv har jag inga synpunkter på, jag talar om möjligheter med den ena kameran = d800

HDR och tonemappning splittrar fotovärlden. Jag tycker det är en intressant och användbar teknik som jag tillämpar på en relativt liten del av mina foto. Men inom en viss kategori av foto använder jag det nästan uteslutande.

Personligen gillar jag inte bilder som din grillstuga i sista exemplet. Det är ingen kritik mot dig eller dina fotokunskaper, utan ett torrt konstaterande att jag personligen inte gillar den syntetiska känslan jag får av stark tonemapping.

Svar: Återigen, jag har sagt att man behöver inte gilla den, jag har beskrivit att möjligheterna finns med d800

Men... hade du haft ett annat exempel med en person framför samma himmel, tagen med 135-200mm, där du lättat upp skuggorna i halva ansiktet med ett varmt färgstick... då hade jag kanske tyckt att det var kanon. Det hade kunnat vara en ljuskälla man inte ser i bild som kastar in lite fill light.

Men sen skriver du detta:

Svar: vad skriver jag ????

Jag har vridit och vänt lite på detta, för att hitta en vinkel som skulle kunna komma dig till godo. Jag misslyckas kapitalt. Jag noterar samtidigt att du skrev ditt inlägg mellan skymning och gryning och undrar om det hade med saken att göra.

Jag försöker alltid vara försiktig med det jag skriver, eftersom jag vet att varje textrad är signerad med mitt namn när det väl ligger uppe på forumet...

Jag hade tyckt att det var synd om du verkligen menar detta, eftersom du här med några få ord och ett bindestreck fullständigt raserar all trovärdighet i alla saker fotografi.

PS. Med "korrekt exponering" avsågs endast att man använder en exponering, eller exponeringsteknik, som inte framkallar störningar i bilden som grovt brus eller banding som gör den obrukbar.

Uppskattar kontakten, men jag sitter i Zürich, så jag väljer något närmre i så fall...

Här känner jag att du inte är med på vad jag menar.

Antalet tillgängliga stopp till förfogande hos kameran kontra scenens faktiska DR är ju rätt basic. Det är ju därför vi exponerar från första början!

Hade kameran kunnat fånga hela DR alltid, hade man ju inte behövt exponera i raw. Bara att klicka av bilden och sen sätta sin gammakurva och svart- vitpunkter i mjukvaran...

Exponeringen är fotografens aktiva val där man styr väldigt mycket av bildens uttryck och tonalitet.

Det jag menade med "maximera mark III's potential" var relaterat till just dina två bilder i exemplet här.

Hade vi stått sida vid sida och tagit den bilden—du med D800 och jag med min mark III—så hade min bild inte sett ut som din Canon när jag var klar.

Den hade sett ut nästan som din, fast med en något större hotspot uppe till vänster. Jag hade hämningslöst klippt highlightsen för att fånga stämningen i förgrunden och sen kört en gradient i Lightroom eller Aperture för att exponera ner himmeln lokalt tills bilden föll isär. Då hade jag backat lite, så att min roll off var vacker, och sen hade vi jämfört (du hade kört dina tekniker som du beskrivit här).

Du hade haft en bild med större DR än jag. Men... hur hade de HÄR två bilderna stått upp emot varandra?

Jag tycker dina bilder är bra illustrationer på Canons raw-begränsningar, men det hade varit kul med en mer korrekt exponerad (klippta highlights) Canon-fil.

Det är inte så att du sitter på en annan Canon-fil från samma tillfälle som har detalj i skuggorna och blown out highlights? Ibland har man ju lite olika exponeringar...

--------------
Remark: just den här bilden hade jag lätt kunnat köra flera exponeringar på, men det behöver vi inte blanda in, eftersom det finns många andra exempel där det inte är lämpligt och där Nikon har alla sina fördelar intakta.

Jag är personligen med på ditt resonemang. Är du med på mitt?

Jag vet inte om du har möjlighet längre, men det hade varit kul att se dig använda alla dina tekniker på D800:an och sedan även göra ditt bästa för att maximera 5D markIII's potential. Självklart genom att fotografera på ett helt annat, mer traditionellt sätt.

Det hade sen varit kul att se hur mycket tonalitet man förlorar på mkIII, efter att man efterbehandlat filerna efter behag.

Har en kompis som står på väntelistan till D800 här nere, men det kan nog ta ett tag innan han har en...

Jag skulle verkligen gilla om mina mark III-filer var lika robusta som moderna .nef. Jag skulle tro att jag bearbetar mer än 98% av alla bilder jag tar. Det hade varit fint om man kunde gå in lokalt med borstar och justera bilden som man ville, utan att behöva tänka så mycket på ökat brus eller banding.

Samtidigt så kan man självklart ta bilder av världsklass inom i stort sett alla kategorier med en 5D mkII eller mkIII.

Men grejen är att den här egenskapen hos Nikons filer som miri lyfter fram, är inte på bekostnad av något. Det är något som helt enkelt bara är bättre. En tillgång.

Jag vet inte hur eller varför "tjafset" uppstår. Vi får anse att miri mer än bevisat hur det förhåller sig.

Att man kan ta välexponerade bilder med en Canon känns överflödigt att lyfta fram.

Det enda jag kan känna en mild frustration över är hela cirkelgången på argument och motargument. Både här och på DPr.

Miri: ser du resonemangets målstreck? Finns det mer att tillägga/fördjupa sig i?

Du lyfter fram mycket bra och relevant teknisk information, men på något sätt är det ju nu upp till var och en att relatera till den. Vissa sticker huvudet i sanden, några fattar inte ens galoppen och andra konstaterar att det är oväsentligt för det sätt de fotograferar på.

Vart går resan härifrån?

Jag skulle verkligen gilla om mina mark III-filer var lika robusta som moderna .nef. Jag skulle tro att jag bearbetar mer än 98% av alla bilder jag tar. Det hade varit fint om man kunde gå in lokalt med borstar och justera bilden som man ville, utan att behöva tänka så mycket på ökat brus eller banding.

Samtidigt så kan man självklart ta bilder av världsklass inom i stort sett alla kategorier med en 5D mkII eller mkIII.

Men grejen är att den här egenskapen hos Nikons filer som miri lyfter fram, är inte på bekostnad av något. Det är något som helt enkelt bara är bättre. En tillgång.

Jag vet inte hur eller varför "tjafset" uppstår. Vi får anse att miri mer än bevisat hur det förhåller sig.

Att man kan ta välexponerade bilder med en Canon känns överflödigt att lyfta fram.

Det enda jag kan känna en mild frustration över är hela cirkelgången på argument och motargument. Både här och på DPr.

Miri: ser du resonemangets målstreck? Finns det mer att tillägga/fördjupa sig i?

Du lyfter fram mycket bra och relevant teknisk information, men på något sätt är det ju nu upp till var och en att relatera till den. Vissa sticker huvudet i sanden, några fattar inte ens galoppen och andra konstaterar att det är oväsentligt för det sätt de fotograferar på.

Vart går resan härifrån?