Guide: Massor av strömmande musik

Tidal hette tidigare Wimp Hifi, men har fått ny kostym och nylanserats. Bakom tjänsten står norska Aspiro Music, och #Tidal finns också integrerad i många ljudsystem som till exempel Sonos, Linn och andra.

Till skillnad från övriga musiktjänster satsar Tidal enbart på låtar i så kallat Lossless-format, alltså musik som komprimerats utan någon informationsförlust.

Pris och utbud

Tidal är inte en billig tjänst. Hela 199 kronor per månad får en användare vara beredd på att spendera. Det är dubbelt så dyrt som de flesta andra tjänster, och för den stora majoriteten är frågan om musikfilerna i högra kvalitet är värt detta. Svaret på den frågan är, som det ska visa sig, oftast nej.

Tjänsten stoltserar med över 25 miljoner låtar, och det kan mycket väl stämma. Däremot stöter jag flera gånger på låtar och hela album som inte går att spela upp. Den enda information som ges är en ruta som säger att skivbolaget inte tillåter strömning av den valda musiken. Sånt gör mig arg, men jag tänker att musiken ändå borde kunna spelas upp i offline-läge.

Men icke. Den spärrade musik förblir spärrad och längtan efter att spela Africa med Toto på väldigt hög volym förbyts till besvikelse och bitterhet. Jag förstår inte poängen med att lista musik som inte kan spelas – vill jag bara titta på ett skivomslag kan jag göra en bildsökning på nätet.

Jag vet att musik försvinner även från Spotify ibland, och kan inte säga hur många av de påstådda 25 miljoner låtarna som inte fungerar. Men under en ovetenskaplig musiksafari kollade jag igenom tio av mina favoritartister, och av dessa var det tre som hade skivor och låtar som inte kunde spelas upp. Det är lite för mycket för en tjänst som är dubbelt så dyr som konkurrenterna.

Tidal själva uppger att de är medvetna om att den nuvarande situationen kan vara missvisande, och att de arbetar på en tydligare märkning. De säger också att förhandlingar pågår med skivbolagen men har inga uppgifter på när musiken kan finnas tillgänglig.

Uppspelning och kvalitet

Liksom många andra tjänster är det en webbläsare som gäller för den som vill få åtkomst till Tidal från en dator. De förväntade funktionerna finns här, som stjärnmärkning av favoritlåtar, rekommenderade spellistor, och möjligheten att spara undan album och låtar till ett eget bibliotek. Ett tråkigt faktum är att uppspelning i högsta kvalitet (vilket ju är själva vitsen med Tidal) endast stöds i Google Chrome.

IOS-appen är däremot riktigt tjusig, med ett lite mer städat gränssnitt än exempelvis Spotify. En sak jag tycker om, och som jag faktiskt inte sett i någon annan app, är att den så vanliga tidslinjen som visar hur långt en låt har spelats, här är en tidscirkel. Detta utnyttjar telefonens höga skärm bättre, och gör det enklare att söka i en låt efter ett speciellt parti.

Så var det detta med ljudet. Ja visst, det låter väldigt bra. Basen brummar som den ska och både mellanregister och diskant stryker mig medhårs. Men precis efteråt lyssnar jag på samma låt på Spotify, och med mina otränade öron hör jag ingen som helst skillnad förutom att ljudnivån i Spotify är något högre.

Jag säger inte att det inte finns någon skillnad, och de som har investerat tiotusentals kronor på ett ljudsystem från exempelvis Linn ska såklart spela upp sin musik utan informationsförlust. Men för de allra flesta blir det nog ingen hörbar skillnad. Definitivt inte för mig med mina Marshall-lurar och blygsamma högtalare där hemma.