Guide: Massor av strömmande musik

#Google driver det enorma digitala varuhuset Google Play, och det omfattar även musiktjänsten Google Play Musik. Det är både en strömmande tjänst och nedladdningsbutik liknande Itunes där enstaka låtar och album kan köpas.

Dessutom finns en funktion liknande Itunes Match där användarens egna låtar kan laddas upp till molnet för tillgång från en webbläsare, IOS- eller Android-enhet. Det går att ladda hem en låt från webbläsaren två gånger, och obegränsat antal för den som installerar Googles app Musikhanteraren.

Det fina är att tjänsten är gratis för upp till 50 000 låtar. Det är onekligen bra valuta för pengarna, åtminstone för den som inte har något emot att Googles algoritmer samlar ihop ens musiksmak och säljer till annonsörer.

Pris och utbud

Själva prenumerationstjänsten kostar 99 kronor i månaden, och agerar komplement till de låtar som laddats upp av användaren själv. Google uppger ett utbud på 30 miljoner låtar, och vid en snabb sökning hittar jag det mesta av större och även lite mer obskyra artister.

Även Google Play Musik bjuder dock på en del frånvarande låtar som inte går att spela upp. Precis som på övriga tjänster kollar jag om Africa med Toto finns tillgänglig. Det gör den lustigt nog inte på originalskivan Toto IV, men däremot på en samlingsskiva. Ett märkligt sätt att göra albumlyssnare en otjänst, och jag kan bara anta att förklaringen ligger i ett ytterst byråkratiskt och obegripligt avtal med skivbolaget. Alternativt föredrar musikredaktörerna på Google Play helt enkelt Fleetwood Mac när det gäller finslipad mjukrock.

Uppspelning och kvalitet

Det är Google vi pratar om, så den här tjänsten har sin hemvist i en webbläsare. Det finns ingen särskild app för OS X. Webbgränssnittet fungerar dock hyfsat, även om jag tycker att Google Play är lite för villig att automatiskt öppna nya flikar, exempelvis när jag växlar mellan delen av Google Play där jag kan köpa musik, och delen som är "mitt" bibliotek med strömning och uppladdat innehåll. Efter en kort stund har jag över fem flikar öppna, och det gör ingen glad.

Det finns däremot en app för IOS, och den är trevligare, särskilt efter uppdateringen med Googles nya formspråk "Material Design". Det är enkelt att navigera och lätt att komma åt avdelningar för spellistor, genererade mixar och uppladdade eller favoritmarkerade album och låtar. I IOS-appen saknas också själva butiksdelen helt och hållet, så den som vill köpa låtar får söka sig utanför appen – garanterat på grund av Apples avgift på 30 procent för alla köp inuti en app.

När det gäller teknisk kvalitet är det hela väldigt enkelt. Google använder formatet MP3 och strömmar i en kvalitet på upp till 320 kilobit per sekund. Det är att betrakta som normalt och motsvarar ungefär det som går att köpa på Itunes Store. Beroende på uppkoppling skalar dock Google Play ned bithastigheten, till exempel över mobildata. Detta går dock att ställa in i IOS-appen så den som vill kan strömma i 320 kbps konstant.

Kodar allt till MP3

MP3-formatet gäller även musik som laddas upp, så om en låt från användarens Itunes-bibliotek är kodad i exempelvis formatet AAC (vilket är det normala för Itunes) kommer den att kodas om, med en mindre kvalitetsförlust som resultat.

När en låt i ett annat format laddas upp till Google Play verkar det som att den kodas om till MP3, vilket gör tjänsten till ett icke-alternativ för att lagra sin musik. AAC är nämligen ett destruktivt format, och så även MP3. Det betyder att varje gång en kodning sker försvinner en del information. Beroende på hur hög kvalitet originalfilen har kan den alltså låta betydligt sämre när den passerat Googles moln.

Jag testade med Beatles-låten Come Together, som inte finns tillgänglig på Google Play. Min originalfil kommer från Itunes Store, och är alltså kodad i AAC 256 kilobit per sekund. Efter att ha laddat upp den till Google, och därifrån tagit hem en kopia har jag en MP3-fil i 256 kbps.

Inte ens om låten finns tillgänglig i Google Play-butiken undviks en omkodning. Jag gör samma experiment med Elton Johns låt Bennie and the Jets. Samma originalfil på 256 kbps AAC, och efteråt samma MP3-fil på 256 kbps. Slutligen köper jag samma låt i Google Play Musik, laddar ned den och får en MP3-fil kodad i 320 kbps. Det är väldigt märkligt att Google inte ens verkar matcha de uppladdade filerna mot sitt befintliga utbud, som till exempel Apple gör med #Itunes Match.

En snabb jämförelse mellan filerna i Garageband visar mycket riktigt en kvalitetsförlust, dock väldigt liten. Det är inget som jag tror kan upplevas av örat, men det är ett sämre system än Itunes Match, som sparar de uppladdade originalfilerna om de inte skulle finnas tillgänglig i Itunes utbud.