Test: Macbook Pro 15-tum (sent 2016)

Design och konstruktion för årets Macbook Pro-familj bygger vidare på den som har varit gällande de senaste åren, men förfinar och krymper den på ett sätt som ändå får den att kännas någorlunda ny. Datorerna har blivit tunnare och lättare än någonsin tidigare, och på många sätt har de mer gemensamt med Macbook 12-tum från tidigare i år än med de tidigare årgångarna av Macbook Pro.

Aluminiumkonstruktionen går i samma stil som tidigare, med undantag för gångjärnet till skärmen på datorns baksida som nu är byggd i samma aluminium som resten av datorn, till skillnad från tidigare då denna vad byggd i svart hårdplast. Vikten har skalats ner till blott 1,83 kilo, vilket är tämligen nätt för en proffsinsiktad dator i 15-tumsklassen. Lika avskalad är resten av designen i och med att det tidigare rika utbudet av olika portar nu har ersatts av blott fyra USB Type-C-portar. Det innebär att datorns sida inte pryds av minneskortläsare, HDMI- och Displayport-portar och traditionella USB Type-A-portar.

Dessa USB Type-C-portar används också för att ladda datorn, och då denna port-typ inte stöder Magsafe-anslutningen får du nu vara mer aktsam med att inte snubbla på sladden. USB Type-C-kontakten sitter ganska hårt och den skulle sannolikt dra med sig datorn i fallet om den slits i fel riktning. En annan förändring som skett till årets modeller är att datorn nu startar när du lyfter locket, och saknar därför en dedikerad av/på-knapp som i princip alla bärbara datorer varit utrustade med sedan begynnelsen. Apple är sannerligen inte rädda för att röra om i grytan vad det gäller traditioner.

Pekplatta och tangentbord

En annan slående nyhet när det gäller designen av de nya Macbook Pro-modellerna är den förbluffande stora pekplattan som täcker en större del av datorns nedre halva, faktum är att den är dubbelt så stor som tidigare. Vid en första anblick är det lätt att befara att en så stor platta sannolikt leder till en del oavsiktliga musklick, men under flera dagars idog användning har vi inte ett enda oönskat musklick registrerats. Pekplattan använder samma Force Touch-teknik som de senaste årens modeller har gjort och är du bekväm med dessa kommer upplevelsen vara densamma här.

En annan stor förändring ligger i tangentbordet och detta kan bli något av en vattendelare för proffsanvändare. För att kunna göra datorerna så tunna som de är har Apple varit tvungna att byta till ett tangentbord med lägre tangenter. Tangenterna bygger på samma fjärilsbrytare som introducerades med Macbook 12-tum tidigare i år, men detta är generation två av dessa brytare. Apple säger själva att att de har förbättrat såväl respons som stabilitet med generation två, något som jag själv var skeptisk till inför testet.

Pekplattan är gigantisk, men fungerar alldeles utmärkt vilket också gäller det nya tangentbordet.

Det skulle dock visa sig att jag hade helt fel i min skepsis. Det här är ett av de trevligaste tangentborden jag har upplevt på länge. Inom loppet av en timme hade jag vant mig vid den kortare slaglängden, och den ljudliga och fysiska responsen i tangenterna är förvånansvärt bra med tanke på hur kort slaglängden är. Anledningen till att jag tror att tangenterna blir vattendelare är att preferenserna vad det gäller tangentbord varierar mycket från individ till individ, särskilt bland proffsanvändare.

Om du verkligen inte gillar känslan i det besläktade tangentbordet på Macbook 12-tum kommer du sannolikt inte uppskatta detta tangentbord lika mycket som jag gör. Personligen har jag nått betydligt fler ord per minut med detta tangentbord än jag når med min privata Macbook Pro 13-tum från 2014 som är utrustad med de konventionella tangentbordet från Macbook Pro-serien.