Test: Macbook Pro 15-tum (sent 2016)
Apple kombinerar en rad olika förbättringar i ett paket där Touch Bar-remsan är den stora nyheten. Frågan är om helheten motiverar den saftiga prislappen?
Portar och adapterproblematik
Den enskilt största förändringen med de nya Macbook Pro-modellerna utöver Touch Bar-remsan är tveklöst skiftet till att datorn endast utrustats med portar av typen USB Type-C. För dig som undrar vad USB Type-C är, hur det förhåller sig till Thunderbolt 3 och vilken roll adaptrar spelar in i detta rekommenderar vi att du läser vår djupgående artikel. Dessa portar låter dig ansluta en rad olika typer av tillbehör, allt från USB-stickor till HDMI- eller Displayport-anslutna skärmar, och det med betydligt högre bandbredd än tidigare.
Bakom detta ligger Thunderbolt 3-tekniken som utvecklats av Intel. Bandbredden har ökat från 20 Gbit/s i föregångaren till 40 Gbit/s i Thunderbolt 3, vilket gör det möjligt att driva två 4K-upplösta skärmar i 60 Hz bilduppdatering eller en 5K-upplöst skärm i 120 Hz bilduppdatering. Flera skärmar och andra tillbehör kan dessutom kedjeanslutas med varandra till en enda Thunderbolt 3-port vilket ger ett väldigt smidigt handhavande. Thunderbolt 3 och USB Type-C är är en och samma sak eftersom Thunderbolt 3 använder USB Type-C som standardgränssnitt. Över dessa portar stöds alla protokoll och funktioner som erbjudits i tidigare Macbook Pro-modeller.
Här är både laddarsladden och en Thunderbolt 2-adapter anslutna till de vänstra USB Type-C-portarna.
Problemet är att du måste använda adaptrar om du vill fortsätta använda tillbehör som använder de äldre port-typerna. När Apple demonstrerade produkten för oss var deras argument att adaptrarna för de grundläggande funktionerna är så billiga att det inte borde vara ett problem i praktiken. Min mening är att de då borde kunna inkludera en adapter för åtminstone USB Type-A då de flesta användare sannolikt äger något tillbehör som använder denna port-typ. Inom loppet av en timme efter att jag börjat testa datorn behövde jag ansluta en USB-sticka med USB Type-A-kontakt, men kunde inte använda denna eftersom jag saknade en adapter för USB Type-C till Type-A.
Ett annat irritationsmoment som skiftet till USB Type-C innebär är att utbudet av kablar, adaptrar och adapter-hubbar kan vara både förvirrande och kvalitetsmässigt problematiskt. Alla USB Type-C-kablar innehåller inte nödvändigtvis stöd för Thunderbolt 3-funktioner vilket ställer krav på användarens kunskap eller efterforskning. Adaptrar och hubbar som stöder USB Type-C och Thunderbolt 3 stöder inte den fulla uppsättningen funktioner, exempelvis den högre bilduppdateringen till externa skärmar eller full bandbredd till externa lagringsenheter.
Om du vill fortsätta använda dina gamla tillbehör med äldre port-typer får du släpa med dig en hel del kablar och adaptrar.
Tillverkare av hubbar, datorer och andra typer av produkter kan själva bestämma hur många PCI Express-banor de ansluter till produktens USB Type-C-port, och ett mindre antal PCI Express-banor innebär lägre maximal kapacitet genom porten. Det ställer återigen krav på att användaren själv tar reda på vad de olika prylarna kräver och stöder, vilket långt ifrån alla är bekväma med.
Med detta sagt tycker jag ändå att det är bra att Apple går i bräschen för övergången till USB Type-C. Det och Thunderbolt 3 ger oss mer flexibla anslutningsmetoder och bättre prestanda, och en viss adapter-problematik i övergångsfasen är ett nödvändigt ont. En tråkig följd av standardiseringen runt USB Type-C är att laddarsladden inte längre stöder Magsafe, den magnetiska kontakten som har skyddat tidigare Macbook-generationer från att dras ner i golvet av folk som snubblar på sladden. Det är en tråkig brist, men en förståelig sådan eftersom Apple inte styr USB Type-C-standarden och måste följa denna av kompatibilitetsskäl.