Test: Microsoft Surface Book

En fot i nutid och dåtid

Apple har kritiserats från olika håll för att företaget att fokusera helt och hållet på USB Type-C med den senaste generationens Macbook Pro-modeller. Microsoft gör tvärtom med Surface Book som helt saknar USB Type-C. Här finns istället två USB 3.0-portar av typen USB Type-A, och dessa är dessvärre av den något långsammare varianten Gen 1. Att skicka ut bild och ljud sköts via en Mini Displayport-anslutning.

Det här sammanfattar de tillgängliga portarna på Surface Book och det är knappast ett utbud som hör hemma på en så pass dyr bärbar dator under nådens år 2017. Redan nu finns det gott om produkter som använder sig av USB Type-C för anslutning, vilket kräver adaptrar om de ska användas med Surface Book, och antalet produkter och tillbehör som använder USB Type-C kommer bara att bli fler framöver. Samtliga av dessa portar befinner sig dessutom på den nedre tangentbordsdelen, vilket innebär att du inte kan ansluta något när du använder dator som surfplatta.

Något du däremot kan vilja använda när du använder datorn som surfplatta är hörlursporten, och lyckligtvis är denna placerad på datorns skärmdel. Det huvudsakliga användningsområdet för en Surface Book lär förvisso inte vara att ersätta surfplattan i hemmet, men i de fall där det är tanken kan du åtminstone ansluta hörlurar både trådbundet och trådlöst.

Mer traditionella tangenter

Microsoft har valt att använda tangenter med platt och låg profil som rent ergonomiskt erbjuder bra utrymme även för händer av storleken större. Tangenterna använder traditionella membran-baserade brytare med kort slaglängd som inte ger särskilt mycket motstånd. Huruvida detta är bra eller dåligt är till viss del en subjektiv fråga, men jag upplevde generellt sett skrivupplevelsen som något för svampig. Ett ett tags invändning lärde jag mig att skriva snabbt på tangentbordet, men jag kände mig aldrig helt säker på att alla tecken registrerats eftersom den fysiska återkopplingen från tangentbordet inte är särskilt stark.

Tangenterna erbjuder tillräckligt utrymme, men är tyvärr ganska svampiga och kan registrera nedtryckningar fel.

Den mer "klickiga" återkopplingen från Apples saxbrytare i de nya Macbook Pro-modellerna ger jämförelsevis betydligt bättre återkoppling, och därmed en mer självsäker pekfingervals. Tangentbordet lider dessutom även av att tangenterna ibland registrerar ett tangenttryck flera gånger, något som händer mer eller mindre under varje arbetspass. Det är inte ett enormt problem, men helt klart ett irritationsmoment som kräver efterredigering med jämna mellanrum.

Pekvänlig platta

Om tangentbordet var något av en besvikelse så är pekplattan en mycket positiv överraskning. Om jag återigen ska göra en jämförelse med Apples nya Macbook Pro-familj är plattan mycket mindre, nästan hälften så stor, men utrymmet är mer än tillräckligt och precisionen som erbjuds är mycket god. Microsoft har gjort mycket för att förbättra situationen med pekplattor i och med Windows 10, där datortillverkare tvingades följa en enhetlig standard istället för den vilda västern-situation som rådde innan med struliga pekplattor som följdeffekt.

Pekplattan är betydligt mindre än Apples moderna diton men är annars bland det bästa vi har testat i Windows-världen.

Surface Book blir nästan en slags fanbärare för detta arbete då den visar att bärbar Windows-pc inte längre behöver betyda trilskande pekplatta. Jag skulle inte drista mig till att påstå att Microsoft når riktiga lika hög nivå som Apples oöverträffade pekplattor, men skillnaden är nu så pass liten att detta inte blir ett argument mot pc-världen. Microsofts pekplatta är dock av den traditionella mekaniska varianten där du fysiskt trycker ner plattan istället för den simulerade effekten som används i Apples Force Touch-pekplattor. Trots att jag uppskattar Apples lösning är det inte något jag saknar i den dagliga användningen av Surface Book.