Idag gjorde jag äntligen ett viktigt test med Bourns 51-poten!
Jag lade 5 volt över den med hjälp av Korg MS-50 Voltage Supply (viktig modul i modularet) och kopplade potens mittpinne via multipeljack till VCO:ns CV-ingångar, så många som möjligt för att få hög känslighet. Sen vred jag på den rattförsedda poten för att känna hurpass hög "precision" den verkade ha. En dålig pot beter sig inte följsamt och är svår att ställa in på godtyckliga värden. En bra pot kan man lättare spela theremin på.
Faktum är att jag först testade med Bourns 91, den som sitter i MOTM, och den var inte så jättekul. Den är rätt lös och "torr" i vridet, vissa gillar detta men här märkte man verkligen att den inte gick helt jämnt när man vred, och det var inte helt lätt att t ex ställa in välstämda toner på detta mitt spontanbyggda rattinstrument.
Jag bytte så till 51:an, som är mycket "oljigare dämpad" i vridet. Jag har tidigare varit lite orolig för att den kanske är FÖR trög, men jag insåg nu när den var inkopplad att den faktiskt är väldigt skön. Klart bättre än 91:an. Mycket jämnare gång, betydligt lättare att kvickt ratta in nästan godtycklig ton. Långa vrid kräver lite mer kraft och tid, men det är en jäkla precision i den när man väl ska fininställa. Kändes jättebra! Om den bara tål det otestbara kravet också - att den inte ska skrapa efter 50 år - så är den en riktig höjdare!
Jag ska rota runt lite efter billigare ställen här i Europa.
