Legaliserad fildelning ?!

Sitter på en iPhone och skriver och har därför svårt att kopiera länkar, men du kommer inte fällas om du inte har olagligt nedladdade filer på din dator.

Pratade precis med mitt försäkringsbolag och min hemförsäkring täcker 80% av kostnaderna om jag skulle fällas annars betalas det av den andra parten.

Att polisen skulle kunna sköta detta vore självklart en tanke.

När det gäller alla brott och i alla rättsystem finns det de som blir oskyldigt misstänkta.

Jag blev själv i min ungdom misstänkt för ett brott. En dam pekade ut mig på ett fotografi från bankens kamera. Hur dom sedan fick reda på i stort sett allt om mig utanför min kännedom. När dom ringde min mamma osv och senare kontaktade mig. Detta var självklart olustigt men vad skulle dom göra. Nu hade tanten misstagit sig och jag gick fri.

Sitter på en iPhone och skriver och har därför svårt att kopiera länkar, men du kommer inte fällas om du inte har olagligt nedladdade filer på din dator.

Pratade precis med mitt försäkringsbolag och min hemförsäkring täcker 80% av kostnaderna om jag skulle fällas annars betalas det av den andra parten.

Att polisen skulle kunna sköta detta vore självklart en tanke.

När det gäller alla brott och i alla rättsystem finns det de som blir oskyldigt misstänkta.

Jag blev själv i min ungdom misstänkt för ett brott. En dam pekade ut mig på ett fotografi från bankens kamera. Hur dom sedan fick reda på i stort sett allt om mig utanför min kännedom. När dom ringde min mamma osv och senare kontaktade mig. Detta var självklart olustigt men vad skulle dom göra. Nu hade tanten misstagit sig och jag gick fri.

Man kan visserligen diskutera detaljer i lagen men en liknande lag är nödvändig på något sätt.

Hur ska de få reda på att man inte har filerna på sin dator?
Och vad är din källa till att man inte kommer kunna bli dömd om man inte har det? (jag fattar att du inte kan länka, men du kan iallafall skriva var du fått det ifrån)

Vi har redan en sådan lag i sverige, det är olagligt att sprida eller ladda ned copyright skyddat material, polisen får även hämta ut personuppgifter om brottet har en tillräcklig straffsats.

Om polisen nu inte utreder denna typ av brott i tillräckligt stor skala, får man tilldela polisen mer resurser. Samma gäller om för många utredningar stannar vid inhämtande av personuppgifter, då får man sänka kravet på straffsatsen för att operatörerna ska lämna ut uppgifterna.

Jag kan inte se varför man ska ge privata intressen möjlighet att leka polis.

Jo för mig skulle gärna polisen få sköta detta.

Men vi har redan idag en lag som gör det möjligt att väcka åtal utan inkoppling av polis, det som skiljer sig är att det tidigare endast varit polisen och åklagare som haft rätten att få ut personuppgifter från internet leverantören.

Anledningen till att man låter upphovsmännen sköta detta är antagligen rent ekonomiska ifrån statens sida.

Med tanke på att en IP adress inte är samma sak som en person, så är det ett väldigt osäkert sätt att försöka binda en person till ett brott.

Därför tycker jag att piratkopiering i första hand ska hanteras av polisen.
När sedan det är klart att någon har gjort sig skyldig så kan upphovsrättsinnehavaren roa sig med den legala action de tycker är lämligt.

Man nämner ofta att man köper mycket skivor tack vare fildelningen, vilket självklart kan vara sant. Problemet är att man tänker på det som om det vore en enda stor pengapåse. Säg att jag gör en film och den laddas ner av någon som samtidigt nästa dag köper en film från ett annat bolag. Då gynnas inte jag av fildelningen. Om det däremot är så att man köper den film som man laddat ner, då gynnas jag av fildelningen.

Självklart, men då är det ju faktiskt också just den produkten som konsumenten anser är värd att köpa som blir köpt.

Daniel westman, professor i IT rätt

Ingen kan säga något med 100% säkerhet om något. Lika lite som med alla rättsfall.

Men saken är den att om man är för illegal fildelning, då faller det sig logiskt att även vara emot IPRED.

Tycker man den illegala fildelningen är fel men tycker IPRED lagen är fel. Ja då kan vi diskutera vidare.

Om man är för illegal fildelning så är man antagligen emot ipred, men det betyder inte att man har en dåligt underbyggd åsikt eller är emot ipred enbart för att kunna fildela olagligt ifred. Snarare ser man inga fördelar med det och kan gå direkt på att analysera nackdelarna.
Det är jävligt larvigt att tro att man ska kunna underkänna vilka argument som helst bara för att den som kommer med de inte är emot det lagen är till för att stoppa.

visst kan man föra en diskussion men den handlar då i grunden om att man vill kunna fortsätta med sin illegala nerladdning.

Nej, det gör den inte! Den handlar naturligtvis om det argumenten tar upp. Sluta larva dig.

Det är fullkomligt uppenbart att det här bara är ett knep för dig att slippa bemöta argument du inte har nåt bra svar på.

Men allvarligt, vilka argument har du kommit med som inte enbart handlar om vad du tycker personligen. De enda här som är emot lagen och som kommer med något gångbart är mig veterligen Ylan och Stinky, även om jag inte håller med i allt är det ändå en grogrund för vidare diskussion.

Backa i tråden och läs mina inlägg föreslår jag isåfall. Har jag dåliga argument är det bara att citera och plocka isär de. Att låtsas som att de inte finns för att jag har "fel" grunduppfattning enligt dig är bara fruktansvärt barnsligt.

ok. Den här typen av inläggs-pajkastningen leder ingen vart så jag backar tillbaka till den fråga du ställde på denna sidan. Hur dom ska veta att man inte har filen på sin dator. Det är lika enkelt som när man ska se om någon har något brottsligt i sitt garage eller om någon gör något olagligt på sin dator.

Nu har jag gett dig argument så du får gärna komma med motargument om du råkar ha några.

Jag var inte vid datorn, därför jag inte svarat. Nu tycker jag Ylan och Stinky sagt typ det jag skulle sagt, antagligen bättre än jag skulle sagt det.
Men för att återgå till spåret jag var inne på tidigare: Man behöver inte ha blivit dömd för att göra upp i godo och det är inte olagligt att skicka ett krav på ekonomisk ersättning med hot om rättegång. En rättegång i sig kan vara så påfrestande och tidskrävande att även om man garanterat vinner för att man är oskyldig kan det vara värt att betala kravet.
Så vad hindrar upphovsrättsbranschen från att skicka ut tusentals kravbrev och casha in från folk som väljer det säkra före det osäkra och av de som inte betalar välja ut de svagaste och ta dessa till domstol och/eller göra privata husrannsakor bara för att visa vad som kan hända om man inte betalar direkt. Du svarade aldrig på det. Om ett IP-nummer och en skärmdump inte räcker förstår jag inte vad lagen är tänkt att göra öht för hur skulle de kunna ha mer än så i det skedet? Jag fattar inte ens hur de ska kunna påvisa ekonomisk skada, alltså är jag mer rädd att systemet urvattnas och man ger med sig och säger att ok, ni har *typ* bevisat att det är den här personen och ni kan *typ* påvisa ekonomisk skada. I det här fallet finns det dessutom inget ombud som representerar den misstänkte vilket det finns när polisen begär tillstånd för att få bugga en knarklangare exempelvis. De får stå oemotsagda när de argumenterar för domstolen om varför de ska få ut uppgifterna.
Hur mycket skulle du betala för att slippa få besök av kronofogden och antipiratbyrån som kollar igenom hela din lägenhet och allt på din dator? Eller slippa infinna dig i en rättssal för att försvara din oskuld varje dag i ett par veckor? Man måste inte bryta mot lagen för att ha saker man gärna vill hålla för sig själv eller värdesätta sin egen tid.

Alltså förfarandet är fortfarande så att upphovsmännen först måste gå med bevis till domstol - som kommer göra en noggrann avvägning att göras.

"Enligt de föreslagna bestämmelserna ska domstol, på samma sätt som i många andra länder, kunna ålägga en Internetleverantör att ge rättighetshavaren information om vem som hade en IP-adress när den adressen användes för att begå ett intrång. Ett sådant beslut ska endast få meddelas när rättighetshavaren har presenterat tillräcklig bevisning om - visat sannolika skäl för - att det har begåtts ett intrång i hans eller hennes rättighet med hjälp av den aktuella Internetanslutningen. När abonnenten väl är identifierad kan rättighetshavaren kontakta denne och påtala intrånget. Vill rättighetshavaren sedan gå vidare och väcka en skadeståndstalan mot abonnenten får bevisning säkras och bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall."

"Är bestämmelsen utformad så att den endast gäller vid omfattande intrång?
Domstolen ska väga rättighetshavarens behov av denna information mot andra intressen, bl.a. effekterna för den enskildes integritet. Det innebär att det krävs att det är fråga om intrång av en viss omfattning för att en rättighetshavare ska kunna få ut uppgifter om abonnenten. Så är i regel fallet om intrånget avser tillgängliggörande (uppladdning) av t.ex. en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via Internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren. Detsamma är fallet om de intrång som ansökan avser gäller mer omfattande kopiering (nedladdning). Har abonnemanget alltså använts för omfattande kopiering av t.ex. filmverk eller musikaliska verk leder intresseavvägningen till att ansökan ska bifallas. Är det däremot endast fråga om att IP-adressen använts för kopiering av några få verk leder avvägningen i normalfallet till att integritetsintresset överväger. I sådana fall ska ansökan inte ska bifallas."

Man kan lägga in i debatten anledningen till varför många spel kommer först till konsoler och senare till pc.

Vill också tillägga att försäljningen av konsol spel ökar kraftigare än pc spel.

Det diskuterades tidigare i tråden om att regeringen ljuger angående EG direktivet.

Detta kan diskuteras när man ser på vad direktivet egentligen säger.

Det direktivet säger är att medlemsstaterna är skyldiga till att ge upphovsrätten ett effektivt skydd också på internet. Det handlar inte om att direktivet säger att man måste ge ut personuppgifter utan detta är upp till medlemsstaten att välja denna metod eller någon annan effektiv metod. En sådan metod som inte skulle innebära samma intrång är avstängning av internet abonnemanget. Här valde regeringen inte detta alternativ eftersom dom tyckte det skulle vara en för hård väg att gå.

Ovanstående har regeringen uttryckligen sagt - vilket betyder att regeringen INTE ljuger.

Sverige har blivit dömt för att inte genomfört direktivet - alltså det direktivet som jag talar om i ovanstående stycke.

Man nämner också i debatten att rättighetshavare ges polisiära uppgifter vilket också är fel - det enda dom får är praktisk möjlighet att använda sig av de redan befintliga civilrättsliga bestämmelser.

Det förs även diskussioner kring om någon exempelvis laddar ner från exempelvis mitt trådlösa nätverk. Blir jag då med automatik skyldig som abonnent?

Nej det blir jag inte däremot kommer jag bli uppmärksammad på att någon gör detta och ges möjlighet att förhindra fortsatt olaglig verksamhet.

Om rättighetshavaren ändå vill gå vidare till domstol är det upp till denne att kunna bevisa att abonnenten är skyldig.

Och som i alla rättsmål kan bevisning förfalskas och vittnen ljuga. Men även detta är straffbart i enlighet med Svensk lag.

Och om denna lag mot sin förmodan kommer missbrukas kommer regeringen från start att utreda huruvida detta sker, framförallt om åtgärderna används där intrånget skett i stor omfattning.

Domstolen kommer att göra en avvägning mellan integritetsintresset och intrånget - vilket betyder att fildelning av några enstaka fall troligtvis inte kommer att behandlas utan avslås.

Och om jag får citera Daniel Westman"- Det är tveksamt om man kommer att kunna vinna ett mål med bara ett ip-nummer och en skärmbild som bevisning. Det kommer att krävas mer. Jag skulle säga att man nästan måste göra bort sig för att åka dit, säger Westman."

draags, du väljer att bortse från det faktum att ip-nummer-nyanseringen av Ipred-direktivet kom som en följd av hur Italien handskats med frågan. Större delen av EU, bland de mest uppmärksammade Tyskland och Holland, har valt den lindrigaste, minst integritetsproblematiska vägen, nämligen att varken stänga av abonnenter eller låta privatspanare och advokatbyråer jaga arkivera ip-nummer. Inget av dessa länder hotas av vite.

Endast Frankrike stänger av abonnenter från internet. Endast Frankrike, Storbritannien, Danmark och Finland låter skiv- och filmbolag agera privatspanare och uppföra register över medborgares ip-nummer och nättrafik.

Finns det källa på att dessa länder inte har fått vite och hur ser deras lagar ut. Är den sådan som den är idag här i Sverige?

Gällande privatspaningen:

"I Sverige - liksom i många andra länder - används framför allt civilrättsliga åtgärder för att bekämpa immaterialrättsintrång. Vid intrång som avser exempelvis förfalskade kläder eller andra fysiska varor är de civilrättsliga åtgärderna helt dominerande. Endast i få fall polisanmäls intrång. När det gäller just intrång som begås med hjälp av Internet är dock regleringen än så länge utformad så att rättighetshavarna i princip saknar praktiska möjligheter att använda sig av det civilrättsliga regelverket. Det hänger samman med att endast polis och åklagare har möjlighet att få ut den information som krävs för att identifiera abonnenten. Det är detta som förslaget vill komma till rätta med.

Förslaget ökar alltså möjligheterna att använda andra, redan existerande, åtgärder än de straffrättsliga. Det finns anledning att tro att den föreslagna ändringen kommer att innebära att civilrättsliga åtgärder - som t.ex. varningsbrev och skadestånd - i framtiden blir det vanliga även när det gäller intrång på Internet. Det följer alltså den allmänna princip som gällt i svensk rätt länge inom immaterialrätten, dvs. att det i första hand är rättighetshavarna själva som ska bevaka sina rättigheter genom civilrättsliga åtgärder och att straffrätten bara ska vara ett komplement. Motsvarande gäller sedan tidigare i många andra länder."

"Finns det bestämmelser som hindrar att rättighetshavaren missbrukar informationen?
Ja. Datainspektionen utövar tillsyn över behandlingen av personuppgifter. Rättighetshavaren får bara behandla uppgifterna i den mån det är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. Behandlas fler uppgifter än nödvändigt, eller sker behandlingen i övrigt på ett sätt som strider mot personuppgiftslagen, kan bl.a. skadestånd och straff komma i fråga."

Får rättighetshavare samla in uppgifter om IP-adresser som används vid immaterialrättsintrång?
Ja. Enligt Datainspektionens föreskrifter får rättighetshavare redan idag samla in enstaka uppgifter om immaterialrättsintrång, t.ex. uppgifter om vilken IP-adress som har använts, när detta är nödvändigt för att rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras i ett enskilt fall. Datainspektionen har dessutom beviljat vissa organisationer tillstånd att samla in och behandla mer än enstaka uppgifter. Att sådan behandling tillåts beror på att rättighetshavarens intresse av att kunna ingripa mot intrång anses väga tyngre än abonnentens intresse av att uppgifterna inte behandlas."

"I propositionen föreslås att det i de immaterialrättsliga lagarna införs uttryckliga bestämmelser om att personuppgifter som avser ett immaterialrättsintrång, t.ex. uppgifter om IP-adresser, får behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. Något särskilt tillstånd ska alltså inte krävas. De som behandlar personuppgifter med stöd av denna särregel i den immaterialrättsliga lagstiftningen kommer dock precis som tidigare att stå under Datainspektionens tillsyn."

Naturligtvis finns det källor på detta. Men be mig inte att sitta och samla ihop allt detta åt dig! Om du debatterar dessa frågor, och själv helst tycks vilja utesluta "piratkopierare" av lätt dimmiga skäl, undrar jag varför det är mer adekvat att frågan diskuteras av någon som inte tycks känna till t ex de enormt uppmärksammade domarna i Tyskland tidigare i år, som klargjorde att det absolut inte var förenligt med tysk lag och rättspraxis att jaga vanliga fildelare över huvud taget.

Och naturligtvis har det inte utdömts vite någon gång i dessa frågor, när skulle det ha gjorts och mot vem? När den enda EU-domen i frågan, den ang. den italienska linjen, friade Italiens regering och gav denna rätt gentemot Ipred? Dessutom hade ett sådant vite givetvis varit hårt utnyttjat i debatten vid det här laget.

Min fråga om länkar till det om Tyskland och Italien var inte för att jag inte tror på det du säger - jag var mer nyfiken att få läsa själv och eftersom du hade läst om detta tänkte jag att du kanske hade länkar till detta.

Men det jag finner angående Tyskland är att dom loggar IP adresser men inte tänker jaga dom som inte laddar ner mer än ett visst antal. Då är det väl ändå fortfarande kränkande, eller?

Fritt fram för tyska fildelare | Nyheter | Aftonbladet

Ang. Italien har dom antagligen börjat med andra metoder.

Som jag har skrivit tidigare handlar inte direktivet om att lämna ut personuppgifter utan att effektivt skydda upphovsrätten.

Det kan man göra på olika sätt.

Copyriot: Italienska internetkaféer tvingas registrera kunder

Fann även detta:
Italien censurerar Internet | Kulturbloggen

Men alldeles oavsett om jag blir fälld eller inte, är min integritet redan kränkt. Jag är oerhört nyfiken på hur moderaterna lyckats göra en sådan total kovändning i integritetsfrågan. Beatrice Ask konstaterade i opposition att alla register läcker. Lika rätt som hon hade då, lika fel har hon nu. Läs gärna Maria Abrahamsson (SvD) om nämnda kovändning!

Redan faktumet att min ISP tvingas spara alla loggar gällande mig är problematiskt. Tänk bara tanken att jag gjort något, fullt lagligt, men som jag inte vill gå ut med offentligt eller att frugan skall veta om. Vem kommer att kunna få ut informationen om mig? Kommer den stora amerikanska organisationen RIAA att få det, eller kommer de att anlita en konsult som får ut mina uppgifter. Kommer domstolen att värdera hur seriös denne konsult är? Konsulten kanske driver en sajt med pornografi, som är litet mer kinky än jag vill skylta med offentligt, men som jag, fullt lagligt, besökt en gång.

Om sedan motparten i det eventuella civilmålet gjort husrannsakan hos mig, med benäget bistånd från svenska staten, har han eller hon ett visst övertag. En liten vink om att "jag kanske inte vill ha mitt hårddiskinnehåll redovisat i rättssalen" kan nog få de flesta att göra upp i godo, jag menar vad spelar några tusenlappar för roll. Det är ju faktiskt dyrt att skilja sig också!

Sedan har du rätt i att det inte tillkommer några nya rättigheter till husrannsakan i den nya lagstiftningen, utan att den genomdrevs tidigare (1999), även om den var ett led i samma strävan. Att den gick igenom (som jag förstår det) ganska smärtfritt berodde kanske på att det inte fanns någon Ipredlag, vilket fick oss att känna oss ganska trygga.

Du skriver "...om denna lag mot sin förmodan kommer missbrukas", och jag förstår att du vill skydda upphovsrätten, men jag förstår inte din, som det verkar, totala tilltro till vår motpart i ett eventuellt civilmål. En motpart som har ett sådant övertag över oss att det hisnar när man (åtminstone när jag) tänker på det.

Jag kan se det framför mig alla olyckliga som söker upp frivilligorganisationer för att få pro bono publico-tjänster av altruistiska advokater, som känner att om inte samhället ställer upp, får de göra det (i mån av ork och tid). Och hur upphovrättsindustrin, som de gjort i USA, försöker få ut stålar genom att göra upp i godo, för att slippa att få prejudicerande domar emot sig.

Jag kan t. o. m. se att de kollar upp vem de eventuellt får emot sig, så att det inte är en resursstark människa med pengar och mediekontakter, innan de drar igång.

I USA har en del medborgarrättsentusiaster talat om att försöka få till ett mål enligt RICO (Racketeer Influenced and Corrupt Organizations Act), vilken är en lagstiftning syftande till att kunna lagföra organiserade brottslingar som sysslar med beskyddarverksamhet och utpressning. Läs på Slashdot! Tanken är att de oskyldiga som betalt i oförstånd har blivit utsatta för bedrägeri!

Vänligen, Ylan

Fast detta har inget med IPRED att göra - alltså det Maria Abrahamsson talar om är något helt annat.

Redan idag får rättighetshavare samla in enstaka uppgifter som rör immaterialrättsintrång. Det lagen betyder idag är att man kan se vem som har denna IP adress.

.

Jag har tilltro till svensk domstol, eller det svenska rättssystemet som skiljer sig på många sätt mot det Amerikanska. Vilket gör att man inte direkt kan jämföra med fall som sker där. Det är två helt skilda kulturer, framförallt gällande omfattningen - fast det säger sig självt.

Och har jag inte tilltro till det svenska rättssystemet - ja då är det en MYCKET större fråga.

Men attityden som kodifieras i lagstiftningen är inte något helt annat. Och att min IP-adress kan kopplas ihop med mig som person, samtidigt som en stor del av mitt privatliv loggas och sparas. Det är kombinationen av dessa lagar som är obehaglig. Moderata samlingspartiet, med sina brister, har alltid stått emot den socialdemokratiska föreställningen om att samhället är en god institution, och att individens rättigheter väger lätt i skyddet av den goda institutionen.

Anledningen att jag tog upp RICO-exemplet är att den ena parten i ett möjligt mål är ett vinstdrivande företag. Och om marknadsekonomin fungerar som den skall, riskerar skadeståndskraven bli en inkomstkälla bland andra. Samtidigt som den enskilde faktiskt kan hamna i en situation där det bästa är att betala, för att slippa riskera dra på sig rättegångskostnader i ett mål där utgången inte är given. Det finns ett inbyggt problem med civilmål mellan kraftigt ojämbördiga parter.

Jag är inte rädd för att domstolarna inte skall döma i enlighet med lagstiftningen, utan för att de ska döma efter dess bokstav, i stället för efter regeringens retorik.

Vänligen, Ylan

Draags, det skulle också vara väldigt intressant att få veta vad du baserar din tilltro till svenskt domstolsväsende på. De flesta som jobbar inom juridiken tycker ju att vi har en stor ansamling av problem – vissa av direkt rättssosäker karaktär – i det här landet. Från den skrämmande låga kunskaps- och kompetensnivån på våra nämndemän till bristerna i förundersökningsrutiner (stora debattfrågor de senaste åren). När det gäller just it-frågor och civilrättsmål så är jag som allramest nyfiken på vad du baserar din optimism på! Alla jurister och it-experter jag känner och/eller läser är ju djupt pessimistiska. Bortsett från hardcore-kärnan av upphovsrättsjurister, förstås...
Att då lägga en lag som bryter mot all tidigare svensk rättspraxis och överlåta detta på dels en ekonomisk part i målet som gör business av det som tidigare var polisutredningar, dels en domstol som aldrig handskats tidigare med detta, och som inte minst svajat betänkligt i tidgare it-/patent-/upphovsrättsmål pga nämndemäns och domares dåliga kunskaper, det är att sannerligen att riskera medborgerlig rättssäkerhet i Sverige.

"Innebär förslaget att rättighetshavarna ska ta över brottsbekämpning som bör skötas av polis och åklagare?
Nej. Redan idag innebär lagstiftningen att det finns dels civilrättsliga åtgärder som rättighetshavarna själva kan vidta för att bekämpa intrång, dels straffrättsliga åtgärder som kan vidtas av polis och åklagare. De civilrättsliga reglerna innebär bl.a. att rättighetshavaren kan väcka talan vid domstol och begära skadestånd eller att intrångsgöraren vid vite förbjuds att fortsätta intrånget.

I Sverige - liksom i många andra länder - används framför allt civilrättsliga åtgärder för att bekämpa immaterialrättsintrång. Vid intrång som avser exempelvis förfalskade kläder eller andra fysiska varor är de civilrättsliga åtgärderna helt dominerande. Endast i få fall polisanmäls intrång. När det gäller just intrång som begås med hjälp av Internet är dock regleringen än så länge utformad så att rättighetshavarna i princip saknar praktiska möjligheter att använda sig av det civilrättsliga regelverket. Det hänger samman med att endast polis och åklagare har möjlighet att få ut den information som krävs för att identifiera abonnenten. Det är detta som förslaget vill komma till rätta med.

Förslaget ökar alltså möjligheterna att använda andra, redan existerande, åtgärder än de straffrättsliga. Det finns anledning att tro att den föreslagna ändringen kommer att innebära att civilrättsliga åtgärder - som t.ex. varningsbrev och skadestånd - i framtiden blir det vanliga även när det gäller intrång på Internet. Det följer alltså den allmänna princip som gällt i svensk rätt länge inom immaterialrätten, dvs. att det i första hand är rättighetshavarna själva som ska bevaka sina rättigheter genom civilrättsliga åtgärder och att straffrätten bara ska vara ett komplement. Motsvarande gäller sedan tidigare i många andra länder."

Taget från regeringen. Där man också kan läsa hela IPRED lagen.

Jag förstår att man skulle vilja dra paralleller mellan dessa två lagar men de är helt skilda åt.

Skapa då hellre en ny tråd om dessa lagar tillsammans men snälla dra inte in en ny lag i diskussionen som inte handlar om IPRED.