Själv är jag inte alls lika förvånad, men precis som du säger att det en helt annan sak om man själv blir utsatt eller personer i ens närhet blir det.
Tyvärr är det ju i just den situationen de här mönstren och beteenden skapas. Man tar med sig det grabbrummet till vuxenvärlden. Det är lättare att "förstå" när det händer i den åldern men det är nog superduperviktigt att sätta ner foten tydligt redan då för att de ska lära sig tidigt att det inte är ett ok beteende. Och det är ju lika jobbigt för Anna oavsett om hon är 14 eller 35 att bli utsatt för den typen av kränkning.
Du har helt rätt att det inte är "alla män" långt ifrån tack och lov, men jag tror det är farligt att göra de männen som gör det till ett undantag, alla de här protesterna och vittnesmålen visar ännu mer på att det kan vad vem som helst. Det är en struktur och en uppfostran som händelserna ger uttryck för.
Om nr. 1
Personligen skulle jag alla dagar i veckan välja att fler killar "är på sin vakt" och att stämningen kanske (även om jag inte tror att det behöver hända) blir lite stelare än att riskera att bli utsatt för plumpa skämt, kränkningar eller övergrepp. Ibland kan det nog vara nyttigt att dubbelkolla lite extra.
Om nr 2.
Absolut, killar och män blir oftast uppmuntrade hela sina liv att ta plats, att tro på sig själva och att våga ta risker, medan flickor och kvinnor lär sig att ta hänsyn till andra, vara behagliga och inte sticka ut, att spela med säkra okort och väldigt tråkigt också inte tro så mycket på sig själva. På senare år tycker jag att detta förändrats något och hoppas att det kommer visa sig i framtiden.
Håller absolut inte med dig om att det skulle ligga i någons natur utan tror mer att det beror på vad samhället lär oss. Vi är flockdjur som vill passa in i gruppen och präglas både medvetet och undermedvetet av vad världen runt omkring oss skickar ut för signaler.