Where?wolf

Förrutom förstoringsgraden som är helt beroende på vald optikdesign och inte direkt kopplad till brännvidden så finns några ganska viktiga aspekter som beror på brännvidden, nämligen perspektiv, skärpedjup och skakningskänslighet.

Olika brännvidd ger naturligtvis olika perspektiv och beroende på fotoobjekt och önskad effekt passar olika brännvidder mer eller mindre bra. Detta är delvis en smalsak. Jag brukar favorisera vidvinklar vid normal fotografering och därför gillar jag mitt FD 50 mm 3,5 Macro när jag skall plåta blommor. Vid andra tillfällen kan både 100 och 200 mm vara bättre.

För ett givet bländarvärde minskar skärpedjupet med ökad brännvidd.
Ökad brännvidd ger dessutom ökad känslighet för skakningar som ger vinkelförändringar. Det är därför man brukar ha tummregeln att inte exponera längre tid än inversen på brännvidden.
Dessa båda faktorer minskar möjligheten till att handhålla om man inte kör med lämplig blixt.

På kontoret är QS ovärderlig för att hitta olika dokument som finns i en verkligen rörig filstruktur på ett antal SMB-servrar.
Jag låter QS katalogisera valda mappar regelbundet och kan trolla fram rätt dokument snabbare än någon av mina PC-användande kollegor som själv skapat dokumenten och vet var dom finns. Det går mycket snabbare att låta QS söka i sina kataloger än att klicka sig fram manuellt eller köra ett normalt sökkommando.

Jag uppskattar dessutom Clippboard pluggen som ger multipla urklipp. Det kan vara mycket praktiskt när man vill fytta flera textsegment mellan olika dokument på en gång.

Betyder det att en G5a fungerar bättre än en G4a i dubbelprocessorkonfiguration, eller är det bara ett konstaterande att en 2x G5 är snabb?

Nej, eftersom jag inte alls har access till servern där filerna ligger, utan bara kan nå dem via någon webläsare blir det lite svårt att högerklicka.

Problemet kommer troligen att lösa sig när den som har hand om webservern har korrigerat dess konfiguration.

Tack till alla som har tipsat.

Terminalen gav:
HTTP/1.1 500 Internal Server Error

En kollega gissade att det kunde bero på cockies att vi inte fick vettig responce där, men Firefox Page info sade att den länkade filens typ var text/html så det är säkert ett mine problem.

Jag skall kolla vem som är skyldig och om dom är intresserade att fixa det. Risken är att jag får till svar att det fungerar för alla andra i företaget och att jag skall byta till PC.

Kan jag göra något på min dator för att den skall bli mera tolerant och bara titta på filändelsen?

Jag har inte någon terminalvana alls, men skall försöka.

Jadå, och den fungerar bra för allt hittils utom dom pdf-er som jag måste nå via vår lokala interna hemsida.

Jag är en ensam mac-användare i ett växande företag med mer än 100 PC-användare.

Nyligen har det beslutats att vi endast skall nå vissa produktionsdokument via vår interna lokala hemsida. Jag har ingen behörighet alls till servern där filerna ligger.

Detta fungerar bra för mig med alla dokument utom när det gäller pdf-er. Dessa kommer upp som konstig text som som avviker från hur pdf-en ser ut i en text-editor. Pdf-en har jag kvar lokalt sedan jag skapade den.

Jag har provat många olika encoding-varianter utan framgång. Jag får samma resultat i Safari, Internet Explorer och Firefox.

Den enda lite? opraktiska metoden att söka bland pdf-erna som fungerar är att i Firefox, klicka på länken till dokumentet och när den felaktiga textmassan visas, välja Page Source som sedan kan sparas. Det sparade dokumentet är identiskt med min ursprungliga pdf och kan öppnas i Acrobat eller Adobe Reader.
Jag har inga problem att titta på pdf-er som finns på webben i övrigt.

Jag hoppas någon kan hjälpa mig med detta problemet och undvika att ge folk argument för att tvinga mig att byta till PC.

För katalogisering räcker det gott med 24 bitars färg och att spara som jpeg. En bildfil från en 24 bitars 4000 dpi scanning tar ca 60 MB. Sparad som bästa jpeg, kvalité 10-12 i Photoshop, blir en sådan fil ca 5-10 MB stor och kan användas till det mesta som inte innebär avancerade manipulationer och finlir.
Jag tror det är det optimala formatet för vad du försöker göra om du ändå vill spara så mycket data och hårddiska är ju billiga nu för tiden. Glöm inte att hårddiskar går sönder. Det smidigaste är troligen att spegla ditt bildarkiv på en andra hårddisk för säkerhetens skull. Kostnaden är jämförbar med hur mycket det kostar att köpa CD-R-skivor och man slipper mycket hantering. Materialtekniskt är DVD-R/RW inte så säket som CD. Jag skulle själv vara tryggare med en extra hårddisk.

Den enda (oviktiga?) nackdelen med en sådan bildupplösning är att det kan bli lite tungt att öppna flera sådana filer i enklare bildprogram då de kräver mycket minne. Jag provade igår att visa lite bilder för min mamma av sådan storlek och typ igår på hennes gamla G3a med Graphic Converter och det var trögt. Att öppna varje bild tog ett antal sekunder.
Om du kör med något katalogiseringsprogram kan du söka och bläddra bland bilderna på ett smidigt sätt. För att få allt effektivt är det klokt att bestämma sig för lämplig metadata så att du lätt kan hitta bland negativen om du vill göra en fin scanning senare. Med ditt mål, med antal bilder, är iPhoto definitivt för klent. Kanske någon annan kan rekommendera ett bra program?

Hoppas på bra tips då jag själv ännu inte hittat något katalogiseringsprogram jag är helt nöjd med.

Hej William,

Jag är säker på att du blir nöjd merd resultatet från en Nikon Coolscan 5000. Om du funderar på att importera, så är Tyskland kanske ett bra alternativ. Om du har tur kanske Silverfast Ai är bundlad.

Själv har jag använt en Nikon Coolscan 4000 några år och är mycket glad för resultatet. Min scanner kom ursprungligen från Tyskland och då följde det med Silverfast Ai 5.0, Silverfast HDR 5.0 och FotoStation 4.5. Silverfast Ai har jag uppgraderat till 6.0.
Jag är imponerad av hur enkelt det är att få fram bra bilder snabbt med Silverfast jämfört med Nikons eget scanningprogram. Rekommenderas!

Silverfast Ai är ett kraftfullt automatiserat scannerprogram med många inställningsmöjligheter om man ändå behöver det.
En nackdel med Silverfast, förrutom priset, är att man betalar per scannertyp. När man väl är tillvand och skaffar en ny scanner får man betala på nytt och dom verkar sätta priserna efter hur dyr scannern är, vilket jag tycker är väl girigt.

Ett bra alternativ till Silverfast som tidigare nämnts är Vuescan. Jag skaffade det till min förra filmscanner och är nöjd med det också. Numera kör jag mest Silverfast Ai, men vid verkligt knepiga bilder går jag tillbaka till Vuescan som för mig är ett mera hands on program som kräver mera justeringar, men utan att kännas så förvirrande som Silverfast Ai kan göra när man pillar på alla dess kontroller.

Normala bilder kan bli nästan lika bra med båda programmen. Vuescan hade en nyans bättre dammfiltrering med ICE och IR-kanalen i scannern, senast jag jämförde. Dessutom finns tre olika filteringsstyrkor medan Silverfast Ai bara har en inställning. Trots detta kör jag oftast Silverfast Ai då den är lite bekvämare. På senaste tid har Vuescan fått mera automatik och möjligheter som jag inte provat, så se inte detta som en fullständig jämförelse utan bara som lite erfarenheter jag samlat på mig under åren.

När det gäller scanningsmetodik så håller jag med alla som rekommenderat att först bara scanna/spara i lägre upplösning, för att katalogisera på något vis, för att sedan koncentrera sig på de mera lovande bilderna. Du har ju så många bilder och alla kan nog inte vara toppbilder. Spara alla negativ på ett bra sätt så att du hittar bland dem för vidare digitalt mörkrummsarbete.

Från vad du skriver tror jag att du vill ha möjlighet till så bra resultat som möjligt för åtminstone vissa bilder. Om du skulle scanna alla dina negativ för den möjligheten kommer lagringsbehovet att vara större än vad andra sagt här.

Jag tror att de flesta som arbetar med avancerad bildbehandling håller med om att en råscannad bild om möjligt bör vara 48 bitar och inte 24 bitar, så att man inte riskerar att förlora eller förändra färginformationen när man senare filterar och manipulerar bilden i till exempel Photoshop. Man bör vänta så länge som möjligt med att omvandla från 48 till 24 bitar. (16 mot 8 bitar per färg)

En bild från en Nikon 5000 scannad i 4000 dpi med 48 bitars upplösning tar nästan 120 MB. En sådan fil kan visserligen komprimeras och expanderas förlustlöst, men det tar förhållandevis lång tid och frågan är om det är värt väntetiden mot vad lagringskapaciteten kostar idag.

Om du scannar alla dina bilder med denna upplösningen kommer resultatet att ta ganska stor plats. Ifall du kommer att vilja arbeta ordentligt med de bästa bilderna är det bättre att göra det när du väl skall slutprocessa bilden. Då spelar scanningtiden i högsta upplösning mindre roll eftersom du troligen kommer att arbeta betydligt längre med varje bild än det tar att scanna den.

Även om du är nybörjare nu kommer du att hitta metoder och sätt att locka fram fina bilder ur många negativ som du trott varit kass efter att ha sett pappersbilder från ett standardlabb. Att scanna med en filmscanner kan vara ett hantverk som hör ihopa med det fortsatta processandet fram till den slutliga bilden oavsett om den trycks, skrivs ut på en bra skrivare eller visas på skärmen.

Ett tips är att tänka igenom och planera ordentligt innan du börjar scanna så att allt blir väl katalogiserat och lätt att hitta i.
Metoder att göra bra bilder bättre i det digitala mörkrummet efter scanning eller digital forografering hittar man blnd annat i olika artiklar på http://www.luminous-landscape.com/

Lycka till med alla bilder.

Med dessa ord avslutar jag mitt första inlägg och ifall någon till äventyrs har orkat sig igenom all text hoppas jag att den kan vara till någon nytta.

God Jul Allihopa.

Ulf