Jag säger väldigt lite i sporttrådar eftersom jag tycker det är ganska ointressant med 22 killar som jag inte känner som sparkar på en boll. Normalt följer jag det inte alls.
Men just i år var det roligare än vanligt, och det var för ÅFF. Tippat i extrema botten startar de med tre segrar, med Norrköping hack i häl (som inte heller var tippade högt). Det är klart att det skulle jämna ut sig, men efter att ha nosat nere vid kvalstrecket sträcker de upp sig och slutar riktigt anständigt, med tre gånger mer poäng än bottenlaget (som de var tippade att vara).
Det är trotset mot störst-och-bäst som känns så bra. Lilla Åtvid, från överlägset minsta orten, som till skillnad mot sin storhetstid inte har ett storföretag i ryggen (när de tog sina SM-guld hade de Facit bakom sig) men ändå lyckas ta sig tillbaka till allsvenskan och hålla sig kvar. Det är lite kul. (Utom för Sundsvall.)