Legaliserad fildelning ?!

Jag skriver under på det du säger, med skillnaden att jag inte ser detta som ett problem. Samma sak gäller vilken produkt som helst. De som inte köper sätter priset till noll och det får de som köper stå för om skaparen av dammsugaren eller skivan ska kunna fortsätta.
Och var kommer stöld in i bilden?
Men självklart är alla argument argument. Du kan inte veta om de är svepskäl eller ej. Hpe:s uttalanden får stå för honom.

Nej, nej, nej... det är inte samma sak för vilken produkt som helst. Det finns en väsentlig skillnad som du på något underligt sätt lyckas missa.

Om du inte tycker att dammsugaren är bra så låter du bli att köpa den, men då får du inte heller använda den, du kan inte kopiera den. De som laddar ner musik sätter ner priset till 0kr på allt, även det dom tycker om och lyssnar mycket på (hårdrar det lite, inte mycket).

Ja, fast det är ju ganska ointressant egentligen. Jag missar inte det, jag bryr mig bara inte… Förklara gärna varför det spelar nån roll varför folk inte köper så ska jag försöka ta till mig det.

Det vore rätt befogat att dra till med ett Ingemar Stenmark-citat här, men okej. Du har hela tråden igenom dragit till med en dammsugarliknelse och menar på att det är marknaden som sätter priset. "Om jag inte gillar dammsugaren så köper jag den inte". Om folk istället sagt att "näe, jag gillar inte musik, så jag tänker därmed sluta köpa OCH lyssna på musik" hade det varit helt riktigt, men så är det ju inte. Folk har inte slutat lyssna på musik, dom har bara slutat betala.

Behöver jag verkligen förklara varför det spelar någon roll att folk inte betalar? Du fortsätter att använda varan, men du slutar betala, alltså tar du någon annans levebröd.

Fildela hur mycket du vill, men sluta försöka rättfärdiga det med dammsugare.

Det är klart det spelar roll att folk inte betalar, men vad jag efterfrågade är varför det spelar nån roll varför folk inte betalar. Vad spelar det för roll om folk fortsätter använda produkten? Det bevisar ju bara än en gång att detta är en dålig affärsidé.

Jag försöker inte rättfärdiga nånting. Jag anser att bevisbördan ligger på motståndarna att orättfärdiga piratkopiering. Det verkar svårt.

I den frågan är jag fullkomligt övertygad att jag befinner mig på rätt sida. Så visst spelar det en jätteroll, men där har du inget att komma med.

Jag snackar inte om moral som sådan utan snarare att leva efter en gemensam värdegrund som är långvarigt hållbar.

Värdegrund där det ingår att man delar ut stödpaket när girigheten skiter sig?
Eller en värdegrund som inte accepterar att vuxna människor tillverkar/säljer vapen
och hotar eller dödar sin nästa?

Pengars värde är en överenskommelse. Människors värde kan inte mätas i pengar, men vissa anser sig vara värda att ha mer pengar.

Pengar som morot kommer att försvinna. Kolla bara på Star Trek - inga pengar där inte

Jag också

Du Laseranders - du håller ju med om det mesta. Har du mognat eller anar jag någon illistig taktik?

Hmm... Din definition av marknaden ovan detta citat är ju fel. Att priset är noll är ju för att utbudet är oändligt om vi ska följa marknadsprinciperna? Där jag hämtar min musik finns det ingen som tar betalt. Det kanske låter som ett svagt argument. Men musik, film och mjukvarubranschen är smått unika. I en fabrik gör du en bil och säljer den bilen och får pengar. I musikbranschen gör du en inspelning vars syfte är att kopieras och spelas i radio, vilket vi då bör betala för varje gång den spelas i 50 år från och med att verket skapades. Går inte ihop med dagens värdegrund.

Jag är glad att denna unika ställning som skivbolagen har haft nu är på väg att revideras i vår gemensamma värdegrund. Den är ju inte långsiktigt hållbar egentligen och leder till en vinstriven, glorifierande kändiskultur som inte har något med musik att göra. Inkomstskillnaderna i musikbranschen för musiker idag är orimliga och försvaras av stöldargumentet som då hindrar stackars artister att köpa lyxartiklar. Tack vare fri nerladdning så har jag för första gången tjänat pengar på min musik.

Annan grej. Han muffaren liknar ju fan gollum som in i bängen.

Det hjälper inte hur mycket ni omdefinierar juridiska argument, gömmer er bakom teknikaliteter resp skyller på girighet hos de stora film- och skivbolagen. Ni tar er själva rätten att gå utanför den lag och moral som bidrar till att hålla ihop samhället. Allt för egen snöd vinnings skull.

Läs gärna vad tre svenska relativt unga och aktuella filmmakare skriver idag: Utan IPRED slutar vi göra film

Strawman en masse och att vara emot en lag är inte samma sak som att bryta mot den. Problemet här är att lagen går emot moralen. Lagen hårdnar när den borde mjukas för snöd vinnings skull.

Det går int förklara för den som inte begrip.

Jag kan bara hålla med hpe.

en definitionsfråga bara...
Är otjänade pengar samma sak som förlorade pengar?

Le: jag fildelar också och för min del förhåller det sig precis tvärtom. Jag VILL betala men vet inte hur. Jag vill betala för att kunna ladda ner lossless-musik (ALAC eller FLAC) utan drm, jag vill betala för att kunna streama nya tv-avsnitt, men industrin förbjuder mig att slänga ut pengar på deras egna produkter. Vad jag däremot inte vill är att se en amerikansk tv-serie i sämre upplösning bara för att svensk tv inte köper in hd-versionen och inte sänder den i surround, och jag vill inte se ett avsnitt som anspelar på amerikanska valet ett halvår försent.

Folk är olika, och ganska många fildelar för att de är passionerat kulturintresserade och GÄRNA skulle betala för det. Fildelning ger oss fans helt andra möjligheter än vad industrin mäktar med, för att den är så insnöad på att betala mer för advokater än för artist- och affärsutveckling, ska DET vara så svårt att erkänna?

Dett är skitroligt att läsa

Vad händer om ni sätter in produkter som kunden faktiskt kan bygga själv, såsom kopiering är en kopiering av någon annans verk är ju även sådana produkter som potentiella kunder KAN skapa själva.
Ta vindkraft som exempel. Det är inte särskilt svårt att kopiera någon annans bygge, ska detta också vara olagligt isåfall?

Durre: Nja, inte riktigt noll kronor, nödvändigtvis. Ett exempel: jag laddade nyligen ner en lossless-version av Carole Kings Tapestry från 1971, som härommånaden kom i ny dubbeldiscutgåva med nygamla sololiveinspelningar av samma låtar på disc 2. Disc 1 skulle vara remastrad, stod det, men ingenstans informerade skivbolaget om att det var SAMMA remastering som gällde för den tidigare (andra) cd-utgåvan.

Detta upptäckte jag alltså efter köp, men jag lyckades få pengarna tillbaka. Sen laddade jag ner den istället, eftersom jag ville ha livelåtarna.

Och detta gäller alltså mitt absoluta favoritalbum, som jag köpt en gång på LP och två gånger på cd. Men bolagets snikenhet och fulhet när de inte informerade mig, en av deras mest hängivna Carole King-köpare, om att de bara paketerat om samma remastering som tidigare... det gjorde mig så förbannad att jag inte har det minsta dåliga samvete för att ha laddat ned illegalt.

Summa summarum: Jag har betalat tredubbla albumkostnaden för Tapestry. Ett extremexempel, visst, men för mig ser det ofta ut ungefär så här. Beach Boys "Pet Sounds" har jag köpt tre gånger – och laddat ned illegalt i olika typer av fanmixar osv. Oftast laddar jag ner först i tidiga mp3-rippar, för att provlyssna, och sen köper jag cd:n för att lägga in lossless i itunes. Men är det från Sony köper jag inte öht, Dylan t ex, ofta har skivorna hängt sig när jag försökt rippa dem i itunes. Återigen ett exempel på när jag ser det som självklart att fildela.

Men, slutligen, vad gäller den här Carole King-skivan: hade den nya utgåvan funnits nedladdningsbar lagligt i ALAC eller FLAC, och till itunespris, hade jag absolut köpt den istället.

Just precis, hade det funnits riktiga orginalfiler att köpa (till iTunes pris) så skulle det vara mycket intressantare än att ladda ner komprimerade kopior. iTunes DRM 128 kbit-skit låter ju rent defekt i många fall. iTunes plus är ganska bra och iTunes utbud som helhet är mycket bra. Jag vet inte hur många gånger jag har tagit bort fingret från köpknappen bara för att det är sunkiga DRM128 kopior till försäljning. Det är ju som att sälja posters kopierade i en gammal s/v kopieringsmaskin. Inte heller försvarbart om det vore färg dito. Men musik. Ingen hör någon skillnad tra la la.

Själv har jag köpt 50-60 CD-skivor i år. Laddat ner 180 iTunes plus-filer. Laddat ner superolagligt ca. 400 filer, varav många som jag senare köpt på CD. Kan också finnas i min vinylsamling. Jag har varit med och köpt in massa skivor (rådgivare) till bibliotek. Dessa har jag i många fall rippat. Har även lånat skivor av kompisar och bibliotek och rippat.

På vinden har jag en hel del kasetter...

och får jag då bara återigen inflika detta om nyanser? Man tar inte någons levebröd per definition om man fildelar. Däremot visar alla vetenskapliga studier som gjorts att fildelare bidrar MER till branschens "levebröd" än icke-fildelare, och MER än samma fildelande kulturkonsumenter gjorde innan fildelningen.

Förr i tiden drog artisterna in pengar på biljetter till spelningar samtidigt som skivförsäljningen snarare var ett sätt att göra reklam för sig. Numera säljer man ut konserter till icke marknadsmässiga underpriser samtidigt som man tar 199:- för en Absolute Christmas-skiva innehållandes spår från förra årtusendet.

Skivbolagen har helt och hållet sig själv att skylla då man lägger pengarna på att kriminalisera sina kunder istället för att försöka hitta nya sätt att nå ut till dessa. Denna arrogans rättfärdigar inte piratkopieringar, men den förklarar (delvis) den.

Eller så missuppfattar du hans grundtanke fatalt?

Att sluta göra film är ett rimligt straff för piratkopiering. Allt annat är orimligt.

Missförstår du med flit?
Jag menar naturligtvis att när filmmakarna hotar med att sluta göra film menar de att piratkopiering straffar konsumenterna i längden. Precis på samma sätt som att om ingen köper mina dammsugare så kommer man efter ett tag inte kunna köpa mina dammsugare. Det är ett rimligt straff för konsumenternas ovilja att köpa. Den som tillverkar en produkt som inte säljer förtjänar ingenting, vare sig straff eller belöning.

Det finns två alternativ för hur kulturskapare kan försörja sig. Antingen på marknadens villkor eller på sossesverige-villkor med bidrag. Jag är inte främmande för nåt av alternativen, men man kan inte tvinga fram en marknadsmässig försörjning när marknaden uppenbarligen inte är särskilt intresserad. Då är det konsum som gäller. Eller nån form av bidrag.
Är din syn på konstnärer att de är heliga män som ska få spela enligt helt andra spelregler än andra?

Och om jag nu gjorde ett grammatiskt syftningsfel (vilket jag har svårt att se) torde det inte vara svårt att lista ut vad jag egentligen menade. Särskilt med tanke på att jag förtydligat vad jag menade, vilket torde göra din fråga om vad jag menar överflödig. Visst kanske det är taskigt att tvingas sluta göra film för att ingen vill köpa ens filmer, men det är så marknadsekonomier funkar. Eller ska funka…
Jag gnäller inte för att ingen vill betala för mina glassätar-tjänster.