Legaliserad fildelning ?!

Mjo, det är föralldel sant, men det finns ju faktiskt fullt fungerande fria och gratis aternativ till de flesta "ofria" programvaror. Där har man liksom möjligheten att välja "efter egen moral" på ett annat sätt, liksom.

Det finns gratis musik också. Visst, det är inte samma musik, men det är inte samma program heller. Jag kan inte se att det skulle vara nån skillnad. Antingen är båda ok eller så är inget av det ok.

Tja, det får du väl tycka. Jag tycker inte det. Jag tycker inte kultur kan reduceras till enbart en vara. Resultatet om jag postar det här inlägget från Safari på min mac med os x eller - som nu - Firefox från min LinuxMint PC ändrar inte resultatet. Jag ordbehandlar likka bra i Open Office som i MS Office. Det finns förvisso gratis musik som är skitbra - MEN jag vill inte avstå från att lyssna på Clash för det...

Clavius: Ja man är skyldig att betala. Men det jag menade var att man kan välja att köpa tex. ett operativsystem eller tanka hem ett som du lagligt kan använda gratis. Varför ska man köpa Windows när tex. Ubuntu är bättre - och gratis?

Fast egentligen är det ju inget val - du kan inte säga att du 'väljer' att betala eller inte - du är skyldig att betala alla upphovsmän! Att du sedan inte vill, är en annan fråga... Tillgängligheten har gjort det möjligt att mycket lättare välja 'att man inte vill'...motsvarande tillgänglighet har också visat att folk är i gemene man villiga att betala om det är enkelt att göra detta (som t.ex. på iTunes Store)! Folk är med andra ord lata... Något samvete verkar de däremot sällan ha.

Vi pratar ofta om musik och filmer, men diskussionen gäller ju alla former av varor och tjänster; jag vill t.ex. ha en Ferrari, säger vi. Jag går in i en affär där man säljer Ferraris men inser snabbt att jag inte har råd att betala vad de kostar. 'För dyra' skulle de flesta säga. Sanningen är att bilen inte är för dyr utan att du har inte tillräckligt med pengar för att betala vad den kostar att köpa. Tråkigt men sant. Om Ferrarin då istället fanns att köpa illegalt runt hörnet för en spotstyver, skulle en del inte tveka att slå till, trots att du då gynnar en illegal andrahandsmarknad och inte de företagare som faktiskt skapat bilen och som gjort det möjligt att den överhuvudtaget finns.

Sedan finns den kommersiella aspekten: vissa framgångsrika människor tjänar hutlöst bra! Så om jag 'tar' en vara/tjänst från dom så drabbar det ju ingen fattig... I diskussionen om musik tänker de flesta på profithungriga och giriga skivbolagsdirektörer. Det var väl typ minst 20 år sedan dessa överhuvudtaget fanns. Idag är oftast artisterna sina egna marknadsförare tack vare den 'nya' tekniken med Internet...

Jag tycker den lilla historien från journalisten som åkte taxi från Pirate Bay-rättegången är mycket talande för problematiken; taxichauffören skröt vitt och brett om hur han under lång tid betalat för alla skivor han köpt och nerladdningar han gjort, men att han nu slutat med detta då han just har betalat så många gånger och 'de' borde ha fått tillräckligt betalt vid det här laget. Journalisten svarade att... ja, och jag har ju åkt taxi så många gånger tidigare och alltid betalat - så jag tänker låta bli den här gången - ni har ju tjänat tillräckligt med pengar!

Jag säger inte att jag har någon lösning på detta dilemma, men synsättet (oavsett ståndpunkt) är nuförtiden präglat av en gränslös egoism - 'vad tjänar JAG på att göra'...'vad gynnar MIG mest'!

Jag är inte avundsjuk på upphovsmännen i vår tid, oavsett om de är låtskrivare, manusförfattare, arkitekter, uppfinnare, grafiska formgivare eller regissörer. Inte i deras relation med omvärlden. Men jag är avundsjuk på vad de skapar. Och jag bidrar gärna till att de kan fortsätta sin fantastiska gärning - att berika världen!

Är det bara jag som verkar tycka att den som är upphovsman får göra vad han vill med sitt alster?

• Fotografen kan elda upp sina bilder eller slänga dom
• Musikern, kan sälja själv, inte släppa, sälja till annat bolag, eller ge bort
• Programmakaren, kan ge bort, sälja eller använda det själv.

Ni som förespråkar att det är rätt att kopiera och sprida vidare - "eftersom det inte skadar någon"
Hur ser ni på det? - ska inte skaparen få bestämma? - ska ni bestämma det åt dom?

Och i så fall, ska vi som skapar vara utlämnade till HUR NI vill konsumera mina saker?

/Tangen

Nej - om du gärna jobbar gratis.

Ja - om förväntar dig att få betalt.

En god tumregel är ju att man bör vara lyhörd för sina kunders önskemål om man har tänkt sig att leva på det man skapar.

Du missar hela min poäng.

Ska andra bestämma hur jag ska göra med mina saker, ska dom som vill ladda ner bestämma hur min affärsmodell ser ut?

Sen om den är kommersiellt gångbar är en helt annan fråga, som inte har med mina rättigheter som upphovsman att göra.

/Tangen

Skönt, min bild av dig förändrades som i ett trollslag

Värna om artisten, försök att bryta trista monopol - helt enligt vad jag tycker.

Jag hade nog läst slarvigt, men bilden är förändrad - så allt gott

Gör jag?

Jag tycker att det är solklart att man väljer sin affärsmodell utifrån den marknad man vänder sig till - om man vill ha betalt dvs.

Man KAN ju också välja affärsmodell helt utan att ta hänsyn till något/någon annan och det har man också all rätt att göra men då ska man inte komma och gnälla när man inte kan få betalt.

Precis min poäng, man ska ha rätten att välja, som upphovsman hur man vill distrubera sin musik, jag har inte pratat om att gnälla,

Den enda punkt jag ville framföra är att makten ska ligga i upphovsmannens knä, inte i marknaden.

Sen har marknaden rätt att köpa eller inte köpa det som upphovsmannen vill

Det gör den ju också, den som skapar har ju alltid sista ordet om vad h*n vill göra med det skapade. Det jag ville påpeka var att om man utövar den rätten för hårdhänt så kommer man att hamna på kollisionskurs med sina kunder och, ja, biter man den hand som föder en....

Det beror på vad du har för kundbegrepp. om man anser att man vill göra affärer med kriminella pirater så biter man säkert kunden i handen när man begär ett högre pris än vad piraten är beredd att betala d v s vanligtvis 0 kr.

Men om man hellre gör affärer med hederliga kunder som gärna betalar ett skäligt pris för en skälig produkt så kan man ibland tycka att priset är aningen för högt för en del alster. Men då får man väl avstå att handla tills priset går ner. Priset brukar gå ner efter ett tag eftersom säljarna nästan alltid använder sig av det som kallas "market skimming".

Sen kan jag tycka att det saknas allt för ofta en möjlighet att pruta på priset. Om den möjligheten fanns som förr i tiden så skulle antagligen kunderna bli mera nöjda eftersom de då får en möjlighet att påverka priset mer direkt. Priset ska helst avspegla dels vad säljaren vill ha och vad kunden är beredd att betala. Då blir båda nöjda.

Nu finns ju vanligtvis bara möjligheten att välja mellan att betala fullpris eller att stjäla rakt av med ett par knapptryckningar.

Jag vill gärna tro att kriminella pirater också är potentiella hederliga kunder i relativt stor utsträckning om man bara kan komma till rätta med det sista du skrev.

Visst finns det folk som fildelar bara för att dom kan eller av rent principella skäl men jag tror iaf att dom flesta gör det för att dom tycker att pirata är ett mindre dåligt alternativ än att betala 179:- för en plastbit som man inte ens får välja låtar på själv.

I takt med att tjänster som ITMS och Spotify vinner mark så tror och hoppas jag att vi kommer att se en nedgång i fildelningen av musik. Sen är det bara resten kvar

Det där argumentet skulle innebära att om ett band på 80talet skulle välja att sluta sälja sina alster och bränna upp materialet så skulle alla som spelat av skivorna också få bränna upp sina kasettband.
Det ni missar är att en kopia på en sak inte orginalverk utan en kopia.

Får man fråga vad ni ser för skillnad på ett avspelat kasettband och en bränd cd-skiva. vi kan t om förenkla det hela och säga att det är samma band.
Jag har en kompis som har köpt Metallica - Master of Puppets (rent hypotetiskt), och jag spelar av den på band (detta verkar hela världen tyckt varit OK ett ganska bra tag och har inte ifrågasatts på länge). Är det då mer OK att ha den på avspelat band än på bränd cd-skiva?
Och för att ta det hela vidare lite till.
När jag var liten fick jag faktiskt Master of Puppets i födelsedagspresent. Jag gillar fortfarande skivan, men den har försvunnit någon gång under livets gång. Har jag då rätt att göra en kopia på den fastän jag nu inte fysiskt har skivan här längre. Jag har ju fortfarande betalat för den. Eller måste jag köpa en ny?
Javisst, jag kanske får skylla mig själv för dess "bortslarvande", men köpet är fortfarande gjort och jag har ju då rättigheten till en kopia då jag betalat för den.

Ahh, tack lite vettiga argument, det ställer givetvis saken på sin spets.
Det är så klart svårt att kontrollera vad som sker i framtiden.

Håller med om att man måste få inneha kopior på saker man köpt, framförallt i dessa digitala tider.

Måste fundera lite…

När du har gjort ditt verk tillgängligt för allmänheten att konsumera så kan du inte begära att få bestämma hur jag vill konsumera det. För att använda en populär jämförelse (digitala kopior kontra fysiska saker) En producent av frukt kan inte begära att ha kontroll över frukten efter han sålt den, och om frukten har frön som jag kan odla upp egna plantor ur så kan han heller inte kräva en del av min skörd.

?, förlåt men jag förstår inte analogin, den håller inte.

Det är lite skillnad om jag är krigsreporter och tar en bild, som sedan används i alla tidningar världen över, och jag inte skulle få betalt för det, och en planta

Om jag valt att göra mitt alster fritt att konsumera OM man betalar för det, ska du då ha rätten att göra vad du vill med det för att du kan?

Om jag är biltillverkare, och gör en exakt kopia av en annan bil så bryter jag mot många lagar, men du anser att jag ska ha "rätt" att göra det, och sälja den under samma varumärke?

Inte??? Men det håller att jämföra en digital kopia med att gå in på en affär och sno en CD? Den jämförelsen har gjorts tidigare i tråden.

Aha, men i min värld håller inget av de två.

Det är inte samma sak att ta en kopia digitalt och dela med sin syrra som att sno den i en affär.

Det är inte samma sak att odla äpplen

Men jag hajjar att du reagerar eftersom det förts på tal 1000 gånger, men det är inte min åsikt.

Det gör han/hon inte, men personen måste ha rätt att göra som han vill med sina grejer, har du köpt en sak - så är den din, under förutsättning att du inte säljer den vidare i massupplaga.

Detta var ju intressant http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4972271.ab

my point exactly!

Det är klart att skaparen ska ha rätt att bestämma vad som får göras eller inte med hans/hennes alster...den intressantare, och större, frågan är ju (åtminstone för mig) hur mycket skaparen ska få hjälp av staten att göra det...
Vilka lagar och förordningar ska drivas igenom för att säkra den rätten och vad ska man göra när dessa lagar och förordningar krockar med eller kör över andra rättigheter?