Nils Holmlöv

"Hur bra måste man vara för att leverera nyheter på nätet?" Jag måste säga att jag blir lite upprörd här - du dissar en hel yrkeskår. Att skriva är en yrkeskunskap precis som alla andra. Ta och jämför kvaliteten på skribenterna på Aftonbladet eller DN med den ordinära hemsidans skribenter.

Förresten, sen när är php och C++ något som var och varannan människa kan?

Och låt oss nu för skojs skull ponera att det går att ta vilken outbildad snubbe som helst att skriva nyheter. Att driva webbsajt är en heltidssyssla - även totalt okvalificerad personal kräver betalt.

Prova själv att skriva en text på 1 000 tecken med en bra rubrik. Ta tid från det du bestämmer dig för att hitta en nyhet till det den är publicerad och klar. Snackar vi McDonald´s-nivå på lönen är det fortfarande 20 000 till 25 000 kronor i månaden i kostnader.

BTW - kostnaderna för den här sajten som Martin pratade om, är bara startskottet. Hur mycket tid har ni lagt ner för att tweak programmet, fixa logga, sprida budskapet om att sajten finns, et c?

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Låt mig en gång för alla dödförklara bannerannonsering som singulär finansieringsmetod.

Vi är kanske fyra miljoner surfare i Sverige. Vi surfar på kanske 1 000 gratissajter, dvs sajter som försöker finansiera sig via banners.

Det betyder att varje sajt i snitt har 4 000 unika besökare, dvs en målgrupp som bara går dit.

Låt oss säga att denna grupp går in på sajten 1 gång om dagen i snitt, och tittar på tre nyheter. Det ger 4000*30*3= 360 000 exponeringar i månaden.

Låt oss säga att kostnaden för sajten ligger på 50 000 i månaden för en anställd inklusive allt. Inklusive säljprovision 30% och utan vinst, blir kostnaden/exponering 20 öre.

Det betyder att den som köper reklam måste räkna hem 72 000 kronor på kampanjen, nu och i framtiden.

För Apple krävs det då att de som direkt följd av kampanjen skall sälja för 288 000 kronor (de har en bruttomarginal på c:a 25%) för att den skall gå hem.

Märk väl, än så länge har varken Apple eller sajten _tjänat_ några pengar på arrangemanget. De har bara täckt sina kostnader.

Väldigt få kommersiella sajter drivs med bara en person bakom spakarna.

Det här exemplet är orimligt på många sätt, men det illustrerar matematiken bakom marknadsföring på nätet.

Ser man matematiken bakom en betalsajt blir det annorlunda. Summan som skall fördelas är 50 000 kronor.

Kan man övertyga 1 200 personer att betala 2 kronor per arbetsdag, cirka 45 kronor i månaden, kan man sänka exponeringskostnaden till 5 öre. Och fortfarande gå med 15 % vinst. Behåller man exponeringskostnaden 20 öre behöver bara 930 personer tycka att det är intressant för att sajten skall gå med vinst, eller så kan man sänka medlemsavgiften till 1,40 per arbetsdag eller 31 kronor i månaden.

Personligen tycker jag att medlemssajten har mycket större förutsättningar att lyckas än vad fri-sajterna har.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Exempel på tjänster: Taxi. Hårklippning. Hyra en videofilm.

Om du köper en tidning, tror du att det du betalar för är trycksvärta, papper och distribution? Om du går på restaurang, tror du att det du betalar för är råvarukostnaderna?

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Jag är ju part i målet, men vill bara ändå peta in några ord:

Jag har mailat med ett par hundra personer om det här nu, och det jag ser är två typ-reaktioner. Dels de som av ideologiska skäl inte tycker att innehåll skall få kosta något, dels de som tycker att erbjudandet är för dåligt.

Att av ideologiska skäl inte vilja betala har jag väldigt svårt att förstå. Visst, idag är allt gratis och det är gott. Men av 1000 bokmärkta sajter går 999 med förlust idag. Om två år kommer dessa att ha försvunnit eller bytt affärsidé.

I Stockholm har det varit gratistidningskrig i vinter. Idag finns bara Metro kvar. Läxan av det är att det finns bara plats för en enda annonsfinansierad dagstidning i Stockholm. Det är samma sak på nätet. Det finns plats för ett par annonsfinansierade gratissajter i Sverige, men inte många.

Gratis-eran är slut. Inte för att några girigburkar fått nog av att ge bort innehåll, utan för att det helt enkelt inte är möjligt för flera tusen sajter att leva på reklampengarna som spenderas på den svenska delen av nätet.

Det är lite sorgligt, men inte ens detta forum görs enbart för att det är kul. No way att mr Entreprenör Björnström drar igång nåt som han inte ser en chans att dra in stålar på, nånstans. Om jag nu bara kunde räkna ut hur han tänkt

För att återknyta till inledningen, så finns det en annan grupp, som helt enkelt inte tycker att erbjudandet är tillräckligt bra. Deras förkrossande argument är "jag tänker inte betala för nåt som jag får gratis på andra ställen".

Självklart kan man inte leva på att packetera om information som finns gratis på andra ställen. Ingen betalsajt av rang inbillar sig det heller.

Man måste skapa något som är unikt, och som har ett värde i läsarens ögon. Det här är mammas gata för tidningar och förlag. Så länge det har funnits tidningar har chefredaktörer ställt sig frågan "vad vill de läsa om" med tillägget "och betala för".

Det har gjorts försök på nätet tidigare, men då har det för varje betaltjänst poppat upp tre gratistjänster som är lika bra eller bättre. Det kommer att fortsätta vara så, men nu inser alltfler att reklam inte räcker. Det kostar pengar att dra igång en bra och djup webbtjänst - och idag får man inte riskkapital bara man kan sätta ihop en komplett mening som innehåller orden "Internet" och "WAP".

Sajter med unikt innehåll kommer med andra ord inte omedelbart att kopieras.

Sedan finns det en annan aspekt också - allt går inte att kopiera. Två personer skriver inte samma nyhet på samma sätt, och för vissa läsare är skillnaden betydelsefull. Två sajter värderar inte alla nyheter likadant, och för vissa läsare är skillnaden betydelsefull. Två sajter har inte exakt samma tjänsteutbud, och för vissa läsare är skillnaden betydelsefull.

Jag föredrar Rapport framför Aktuellt och Nyheterna i TV4, inte för att nyhetsvärderingen är så oerhört annorlunda utan för att det presenteras annorlunda. Nån annan gillar TV4 av samma anledning.

Unikt _behöver_ alltså inte vara egen grävande journalistik. Ser man på tidningar och tv är scoop:en oerhört få, vardagsrapportering utgör majoriteten av nyheterna. Det är _hur_ man gör det, inte vad man gör, som avgör.

Ja, det blev lite famlande det här - men jag antar att ni kommer att påpeka var och varför jag har fel, så jag slutar här

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

[ 12 Juni 2001: Meddelandet ändrat av: Nils Holmlöv ]

Det är inga större problem att få bort tangenterna, men bänd försiktigt från ena sidan, dvs vill du få loss e-tangenten, bänd försiktigt mellan w och e, inte mellan e och 3 eller e och d. Då minskar du risken för att bryta av de små piggar som håller fast tangenterna.

Sedan är det bara att lägga tillbaka tangenten och "vicka" lite granna under tryck för att få tillbaka tangenten.

Och för er som undrar - min alt-tangent lossnar titt som tätt så jag har haft möjlighet att kolla konstruktionen. Inte robust direkt, om man säger så.

------------------------------------------------
Nils Holmlöv / Chefredaktör MacWorld

Vi mätte upp 65 dBA, men den siffran måste ses som jämförelse med andra mätningar vi gör. Den är inte jämförbar med vad arbetsmiljölagen säger och mätningen görs sannolikt på annat sätt än Apples egna mätningar. 65 dBA är en fingervisning och ska läsas "jävligt högljudd", inget annat. Detta säger vi också tydligt när vi mäter.

Jag vill också säga att jag inte försvarar Apple. Jag rekommenderar ingen att köpa de här burkarna och jag tror inte att någon som läst vårt test köpt burkarna. Jag kan bara beklaga att vi inte fick tag på några exemplar att testa tidigare, men tyvärr har vi bara begränsat inflytande över när Apple lånar ut sina burkar till oss.

Det jag däremot säger är att det förmodligen blir mycket svårt att hävda att Apple gjort sig skyldig till en konstruktionsmiss. Även 55 dBA låter mycket, att Apple klart och tydligt sätter ut det på sin sajt tyder på att de är medvetna om det. Hur tokigt det än låter så är det alltså meningen att de ska låta mycket.

Om du läser tidningen så ser du att jag publicerar debattinlägg i varje utgåva. Inte sällan är dessa väldigt negativa mot Apple. Skriver du en insändare till oss är det sannolikt att den blir publicerad.

Att på ledarplats driva den här frågan är inte aktuellt, och personligen anser jag att allt av nyhetsvärde redan är sagt. De låter jättemycket, och Apples kunder är besvikna. Allt detta har vi skrivit i tidningen. Det blir inte mer sant för att vi skriver det igen.

Skriver du en insändare är det däremot något nytt. Och sånt publicerar vi med jämna mellanrum.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld och macworld.se

Och eftersom vi ändå är där så kan jag bidra med mina två cent: Jag har aldrig träffat Steve Jobs så allt jag vet är sån´t jag läst och hört av andra som träffat honom. Och givetvis är det inte så att dessa personer är helt igenom ärliga. Blir man intervjuad i en bok eller av en journalist så skruvar man till det, antingen för att göra en ganska alldaglig händelse lite roligare, eller för att ge igen.

Det som kvarstår även efter en skottkärra med salt är en smak av geni, kompromisslöshet och otålighet. Att Steve Jobs är ett geni behöver inte diskuteras, det är bara att kolla vad han åstadkommit så är den saken utredd.

Kompromisslösheten och otåligheten slår igenom även en skottkärra med salt, helt enkelt för att alla intervjuer och historier säger i stort sett samma sak. Han ger sig inte förrän han får som han vill, och han drar sig inte förr att inkompetensförklara medarbetare och ge dem sparken på stående fot.

Hänsynslösheten, geniet, otåligheten och kompromisslösheten återkommer i stort sett i alla beskrivningar jag läst om Steve Jobs, från den första boken av John Sculley i slutet på 80-talet fram till idag. Jag tror beskrivningen stämmer och jag tror att Apple bara fungerar med Steve Jobs vid rodret.

Och för att återföra diskussionen på spåret igen: de ljudliga burkarna.

Det är ett mysterium att Apple kunde släppa dom.

Steve Jobs hatar fläktar i datorer. Det är ju väldigt länge sen nu, men när den ursprungliga Macen skulle lanseras försenades utvecklingen gång på gång av att han vägrade gå med på att det det var omöjligt att skapa en fläktlös burk. Jag minns inte vad det var som fick Steve Jobs att ändra sig, men till slut lanserades den ursprungliga Macen i alla fall, med fläkt.

Det ljudlösa temat har även gått igen i de Macar som släppts sedan Steve Jobs kom tillbaka till Apple. iMacen kyldes utan fläkt, Cube har ingen fläkt, iMac G4:an har en fläkt som är väldigt tyst.

Min gissning är att oavsett vad Apple officiellt säger, så är man missnöjda med Windtunnel. Därifrån till att medge konstruktionsfel är det däremot ett långt steg. Jag vet inte vad definitionen på konstruktionsfel är, men jag har svårt att tänka mig att Windtunnel faller under en sån definition. Det sitter om jag inte missminner mig 5(!) fläktar i burken. Det beror naturligtvis på att det går åt mycket luft för att kyla burken, och mycket luft som rör sig är detsamma som ljud. Att Apple nöjde sig med det är förvånande, men de kan knappast ha varit omedvetna om det. Burkarna fungerar med andra ord som Apple tänkt sig - att det sedan inte faller deras kunder på läppen är förståeligt, men det blir nog svårt att få det klassat som konstruktionsmiss.

Den enda väg som möjligen kan vara öppen är om burkarna låter så mycket att de överstiger gränsvärdena för arbetsmiljöfara. Och det gör de vad jag vet inte.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld och macworld.se

Den som vill kan få ett signerat exemplar av senaste MacWorld för inga pengar alls. Det är bara att ta med sig senaste utgåvan av MacWorld till redaktionen så lovar jag att ni kommer att få i varje fall några av redaktionens autografer.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld och macworld.se som bara skrivit autografer en gång

Eftersom DMZ tydligen får göra ohämmad reklam här kan jag ju säga att även MacWorld kommer att ha med Powerbook G4 12-tum i nästa nummer, kommer till prenumerant 28e februari. Vi kommer även att ha ett test av nya 2 x 1,25 GHz Power Mac G4:an.

Angående våra TS-siffror så kommer de att bli officiella i slutet av den här månaden.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld och macworld.se

[ 07. februari 2003, 12:29: Meddelandet ändrat av: Nils Holmlöv ]

Lite logik finns det nog, även om jag inte är säker på att beslutet är genomtänkt för det. Logiken är som följer:

1. Quark är en usel leverantör (om det är rätt eller fel låter jag vara osagt, men det finns många som tycker så) och vi vill byta.
2. Nu finns det dessutom ett alternativ i InDesign som är bättre både funktions- och prismässigt.
3. InDesign funkar faktiskt, till skillnad från Quark, bra på pc.
4. InDesign funkar däremot dåligt på många äldre Macar (och det finns kvar många såna som används till layout, eftersom hårdvarukraven för gamla Quark-versioner är låga).

Ergo: Vi måste köpa ny hårdvara om vi vill slippa Quark. I och med det är en ny teknisk plattform (OS X eller Windows XP) ofrånkomlig. Det i sin tur leder till utbildning, det vill säga ytterligare kostnader.

Ett tungt argument för att behålla Mac på många företag har varit utbildningskostnaderna vid en övergång till pc. I resonemanget ovan är det inte längre ett argument.

Ett annat tungt argument har varit att pc och publishing inte är kompatibla. Det stämmer inte längre med InDesign.

När det gäller kostnader för ny hårdvara är "sanningen" i branschen att pc är väsentligt billigare än Mac (jag tänker inte ägna tid åt att diskutera om det är sant eller inte).

I valet mellan två nya plattformar (OS X eller Windows XP) kommer man att välja den man känner till bäst eller upplever som lättast att lära sig, allt annat lika. Vi är inte annorlunda än pc-folket på den punkten, vi råkar bara ha Mac. IT-chefen har pc, och föredrar då pc.

Det som saknas i resonemanget ovan är kostnaderna för support, den traditionellt tyngsta delen i varje datorinköp. Ur IT-chefens synvinkel är det okänt hur mycket support OS X kräver (inga studier är gjorda vad jag vet). OS X-support kräver dessutom vidareutbildning av supportpersonalen, vilket kanske inte är fallet med Windows XP. Det kanske kräver nyanställningar - och då är det svårare att hitta utbildade Mac-tekniker än pc-dito.

Jag håller med er om att arbetsmiljön är viktig för de som ska jobba med att producera tidningen, men det är personalchefens jobb, inte it-chefens, det är dessutom svårt att mäta i pengar. Så vad personalen tycker spelar inte så stor roll annat än om man jämför två likvärdiga alternativ.

För att summera det hela – vill man inte längre använda Quark är utbildningskostnaderna lika för Mac och pc, print-publishing fungerar på både Mac och pc, hårdvaran är billigare om man köper pc, supportpersonalen slipper förmodligen utbildning om man köper pc och it-chefen är väl förtrogen med pc. Mot detta står odokumenterat lägre supportkostnader för Mac.

Allt som allt inte ett klockrent case för att välja Mac.

Det Apple kan göra är att påpeka att Macar i snitt har en längre ekonomisk livslängd än pc, att trycka på att Apples servrar är billigare än dito pc-servrar, att peka på kostnaderna och riskerna med att använda Windows som är så utsatt för virus, samt att visa konkreta exempel på att support för Macar med OS X är så pass mycket billigare och enklare att det dels uppväger merkostnaden för hårdvaran, dels får it-chefen att framstå som ett under av effektivitet.

I den här artikeln kan ni dock läsa att sex av sju tidningar i en undersökning som görs just nu - trots resonemanget ovan - antingen har eller kommer att gå över till OS X.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld och macworld.se som inte har några planer på att byta till pc.

De tidningssammanslagningar som skett på IDG är cirka ett halvår gamla, och var helt nödvändiga för att möta den vikande konjunkturen.

MacWorld har aldrig förekommit i några av de här diskussionerna, eftersom vi går bra. Vi får hela tiden in nya prenumerationer, och antalet prenumeranter ökar.

Annonsmässigt går MacWorld idag bättre än för ett år sedan.

MacWorld mår med andra ord bättre än på mycket länge.

Det betyder inte att vår webbsajt är så bra som den kunde vara. Det saknas en hel del funktioner innan vi är nöjda.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Kul att du frågade:

[b]När MacWorld 5 kommer ut i juni kommer vi att ha ett större fokus på nyheter än tidigare, med både bransch och produktnyheter. Vi har ett jämförande test av Final Cut Pro 3, Premiere 6 och Cinestream 3, ett jämförande test av alternativ till Airport, en artikel om brandväggar för Mac, en artikel om ekonomisystem för Mac, en bransch-intervju, tester av 16 olika produkter, ljudexperten, videoexperten, 9 sidor steg-för-steg-artiklar, 4 sidor mappen, Ingemar Öhbergs shareware-bevakning, och speltester. Totalt 100 sidor.

Det är en hel del läsning.

Dessutom bygger vi upp en sajt med 8-10 dagliga nyheter, möjlighet att kommentera nyhetsartiklarna, diskussionsforum, MacBarometern, radannonser, och arkiv med alla artiklar som vi publicerar i tidningen.

Allt det här kan bli ditt under ett år, för bara 449 kronor.<end shameless plug>

Vi tycker det är ett ganska bra erbjudande, speciellt med tanke på att priset legat stilla sedan 1998 då tidningen var 68 sidor och vi bara publicerade fyra nyheter om dagen, som du dessutom hade tillgång till oavsett om du prenumererade eller inte.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Vi gick ut med informationen lite för tidigt, och därför tog vi bort den. Alla beslut är inte fattade ännu, men lite kan jag berätta:

Under en övergångsperiod kommer macworld.se att vara öppen för alla. Skälet är att vi vill göra det så lätt som möjligt för MacPressen-prenumeranter som ännu inte fått sin första MacWorld-tidning.

IDG och MacWorld har dock inte ändrat uppfattning om att macworld.se ska vara en betalsajt. Det handlar om en övergångsperiod.

MacPressens forum kommer däremot att fortsätta få vara fria för de som är registrerade medlemmar där idag, helt oavsett om man är prenumerant eller inte.

Mer information kommer att läggas upp på MacWorld inom kort.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Goodwill-argumentet har framförts i olika former varje gång frågan diskuterats ända sedan vi blev en medlemssajt. Och jag kan hålla med om att argumentet "känns" rätt. Det borde vara så.

Problemet är bara att alla fakta säger något helt annat.

MacWorlds sajt var under åren 96 till 98 den enskilt största it-tidningssajten i Sverige. Till och med Computer Sweden var mindre än vi var. När Computer Sweden gick om oss i slutet på 90-talet blev vi näst störst, och det var vi fortfarande när vi blev betalsajt.

Som alla säkert gissar har vi inte lika mycket trafik längre.

Paradoxalt nog tecknas det idag lika många nya prenumerationer på en enda dag, som vi förut fick in på en vecka.

Med andra ord, det finns inget som helst stöd för tesen att en öppen, gratis sajt ger fler prenumerationer än en stängd betalsajt.

Sedan kan man ju tycka att vi ska vara gratis ändå. Det finns de som hävdar att det är fel och fult att ta betalt för information, att det finns ett egenvärde i att nätet är gratis, osv. Jag håller inte med, men det är en annan diskussion.

Det enda jag säger är att för MacWorld så är det ur ekonomisk synvinkel bättre att ha en medlemssajt än att ha en öppen sajt.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld

Joacim, det stora problemet med Sydsvenskans artikel är att de utvärderar den nya Imacen utifrån andra kriterier än de utvärderar andra datorer. Låt oss vara ärliga - det finns egentligen inte särskilt mycket som är fel i påståendet att det enda som är nytt är att datorn är snabbare, starkare, större och har en ny design.

Men avfärdar man den nya Imacen på grund av att det är "det enda" som är nytt, så måste man avfärda all datorutveckling helt och hållet. I datorvärlden handlar produktuveckling uteslutande och enbart om att göra datorerna snabbare, med mer internminne och större hårddiskar, och i Apples fall, även om att lansera en ny design någon gång per år. Men man säger inte att det här med datorutveckling är rätt trist. Man säger att Apples senaste produkt är rätt trist.

Krönikören gör sig dessutom lustig över att Imacen aldrig kommer att hamna i något vardagsrum. För det första så är jag inte alls säker på att det stämmer, för det andra så är det inte vad Apple eller Steve Jobs pratar om när de säger digital hubb. Den digitala hubben är _inte_ navet i ett "home entertainment center". Den skall inte styra tv:n och stereo:n.

Imacen är en brygga som med program som är så enkla att min morsa kan använda dem, gör att man kan öka utbytet av sin digitalkamera, skapa "riktiga" och sevärda hemmavideor av timslånga videoupptagningar, som gör det möjligt att distribuera dessa på ett smart sätt, som låter vem som helst sätta ihop en egen cd på samma sätt som man tidigare spelade in band, men snabbare, lättare och med högre kvalitet än tidigare. Eller överföra det till Ipod:en.

Inget av detta måste göras i vardagsrummet. Frågan är om det ens är önskvärt att ha datorn där oavsett hur den är formgiven. Om jag tittar på tv vill jag inte att någon annan komponerar en cd i samma rum, eller skriver ut bilder, eller redigerar video.

Det finns fog för att titta kritiskt både på Apple och på Imacen, men samma kriterier måste gälla för Apple/Imac som för andra företag/produkter. Och så var inte fallet i Sydsvenskans artiklar.

Nils Holmlöv
Chefredaktör, MacWorld