Denna delen av 99 uppdateras inte längre utan har arkiverats inför framtiden som ett museum.
Här kan du läsa mer om varför.
Mac-nyheter hittar du på Macradion.com och forumet hittar du via Applebubblan.
stefanprofiler
  • Plats Stockholm
  • Sysselsättning Jag arbetar med digital bildbehandling, undervisar, utvecklar och skriver ut bilder för utställningsbruk. Är certifierad av FOGRA i att sätta upp förprovtryckssystem enligt ISO-standard 12647-7 och säljer/installerar EFI RIP-program.
  • Registrerad 2004-12-31
  • Senast aktiv 2018-08-22
  • Antal inlägg 234

Foruminlägg

De senaste inläggen stefanprofiler har skrivit i forumet.

Ursprungligen av BDahren:

Bra artikel!

2) Eftersom det inte går att hårdvarukalibrera skärmen, är det överhuvudtaget någon idé att skaffa en extern kalibrerare (spyder, x-rite)? Eller är fungerar det bättre att använda ICC-profiler i photoshop? Blir det inte konstigt om man applicerar en ICC-profil utan att först grundkalibrera skärmen?

Det är en utmärkt idé att köpa en bra kalibrator. Du kommer att kunna bygga en bra profil för din skärm. Eftersom dessa skärmar ligger någorlunda rätt i färgtemperatur räcker det med att kalibrera din ljusstyrka (=sänka ljusstyrkan till ett rimligare värde). Och Photoshop kan inte använda en skärmprofil »inne i programmet«. Photoshop ser alltid efter vilken skärmprofil som finns inställd i dina systeminställningar och använder denna profil för att konvertera bilden från arbetsfärgrymden till skärmprofilen.

Ursprungligen av johan_tanying:

Nog inte lika illa som flera av de Viewsonic (och ett par Samsung) som körs på jobbet. På höger och vänster sida är "svart" skärm mörkgrå, i mitten mellangrå. Bokstavligen. Många är det som släntrat över till min iMac (kontorets enda) och dreglat. Och då är det ändå bara en simpel 21" av 2010 års modell.

Tur att du inte har en av Eizos eller NEC:s bättre modeller då. Då hade väl dina kollegor snubblat på tungan eller halkat omkull i dregelpölen.

Särskilt när man redigerar en bild med mättade, intensiva färger är det en upplevelse att verkligen se hur den ser ut, istället för att gissa hur den kommer att se ut när den skrivits ut/tryckts.

Ursprungligen av johan_tanying:

Kanske den här allmänna tråden funkar för att tipsa om Dells senaste skärmar:

http://www.dpreview.com/news/2013/02/14/Dell-...

Den där ultrabreda 29-tummaren är inte att leka med... Intressantast är väl annars de skärmar som klarar Adobe 1998.

Inte lika snygga som Apples men inte det fulaste man sett heller. En postit-lapp på dell-loggan och saken är biff.

Tvivlar starkt på att denna skärm är tillräckligt jämn över ytan i färg och ljushet för att kunna användas professionellt. Jag har inte testat denna, men har provat andra Dell-skärmar, som ofta brister just här. Skärmar från Eizo och NEC är individuellt kalibrerade för att få en god jämnhet över ytan.

Stefan Ohlsson
www.profiler.nu

Ursprungligen av filuren:

Jag har provat några de gratisskript jag funnit, men de har aldrig presterat fullt ut. Exempelvis så kan en enstaka bild flyga iväg utanför bildramen (och dokumentet), eller så skalas bilden om två gånger ifall den används två gånger i samma dokument.

Har du något bra skript att rekommendera?

Jag använder ett skript som jag köpt från www.colorconsult.se

Stefan Ohlsson
www.profiler.nu

Ursprungligen av Rejs:

Tjenare, mycket bra och informativ tråd!

Om man kör utan PDF-standard vad kan bli effekten?

PDF-X är ett format som är gjort för tryckning. Om man gör en pdf som inte följer en sådan standard riskerar man att element som inte kan tryckas kommer med. Men om man vet att det inte finns några små videosnuttar eller formulär med mera, så är det inga problem.

Citat:

Om man sitter och gör massa större original och har inte tid att kolla vad exakt det innehåll tänker jag att det är lättast att bara köpr PDF-X/4:2010 för att eventuellt hantera transparans och annat bäst? Men jag tänker varför skulle man inte göra det? Klarar inte alla tryckerier att hanterar detta än eller vad är grejen?

Nej, alla tryckerier kan inte hantera en sådan fil. En hel del vill inte göra det, eftersom det kan ställa till med strul i deras flöde. En del har inte rätt utrustning.

Ursprungligen av mgfo:

1.
På företaget som jag jobbar med just nu används det bilder i eps-format. För mig är detta lite nytt, då jag själv oftast brukar jobba med tiff eller högupplösta jpeg. Min fråga gäller alltså konvertering av en bild – kan jag ta en högupplöst jpeg, spara om bilden med ny filändelse (eps) i Photoshop, och sen är det bara att köra på och skala hur som helst när jag väl placerar den i InDesign? Bilden, som baseras på pixlar, blir väl inte vektor och föränderlig hur som helst bara för att man tilldelar filen en annan ändelse? För det är så som man verkar jobba nu, och jag ställer mig lite frågande till detta arbetsflöde. Fördelar/nackdelar med att jobba såhär, om det nu är "korrekt"? Filerna blir grymt mycket större, men om man kan skala upp dom hur som helst så tycker åtminstone jag att det väger upp en hel del!

Visst kan man spara om bilder i det formatet, men du kan absolut inte skala dem till vilken storlek som helst. Det finns heller inga fördelar, snarare en rad nackdelar med att arbeta med pixelbilder i eps-format. Jag är ingen expert på vektorbilder, men tycker mig ha hört att eps är ett obsolet format även där.

Citat:

2.
Jag har lärt mig att man inte bör skala bilder som monteras in i InDesign mer än +/- 15%: stämmer detta, eller är det hel fel? Jag förstår naturligtvis att man inte kan dra upp en liten bild till vilken storlek som helst, men den generella inställningen verkar vara att det inte gör något om man minskar bilden och den effektiva PPI:n går från 300 till t.ex. 1284. Hur ser ni på det? Om det inte påverkar kvalitén negativt på något sätt så är det såklart bekvämt och tidssparande att dra ner bilden till önskvärd storlek direkt i InDesign istället för att gå in i PS emellan och göra om formatet, men som sagt: Kan man verkligen skala ner bilder hur som helst?

Skala bilderna till rätt storlek och upplösning och sedan skärpa dem för slutanvändning är viktigt om man verkligen vill ha bra kvalitet. Det finns skript som gör detta automatiskt.

Citat:

3.
Är slutligen efter lite tips på hur man på ett korrekt och effektivt sätt kan minska färgmängden i en bild. Jag såg länken som "stefanprofiler" la upp (bra läsning!), men jag undrar om det finns något annat sätt med? Jag har läst att man kan gå in i Destination Space > Custom CMYK och laborera runt med; skulle det funka för att minska färgmängden? (Och vilka inställningar bör man köra i så fall? Syftar på Ink Options/Separation Options) Följdfråga: Är det så att en PDF som har tilldelats en specifik färgprofil automatiskt gör så att alla bilder håller sig inom en viss gräns, eller kan bilders färgmängd fortfarande överskrida gränsen? Jag tycker att många färgprofiler verkar ha en väldigt hög färgmängd?

Oj, finns Custom CMYK kvar? Glöm den delen så fort som möjligt. Och Custom CMYK hjälper dig absolut inte med problemet med färger som ligger utanför det tryckbara omfånget. Och det vore en dröm att man kunde hantera färger utanför omfånget genom inställningarna vid PDF-exporten, men än så länge går det inte så bra

Sedan tror jag du blandar ihop två saker, bilder som ligger i RGB och innehåller för intensiva, för mättade färger för att de ska kunna återges korrekt. Det har inget att göra med den totala färgmängden som kan tryckas. Den delen kan du hantera automatiskt i samband med att du konverterar till CMYK. Bearbetar du inte bilderna i CMYK kommer färgmängden att vara korrekt.

Du kanske skulle vilja gå en kurs? Jag har en på gång som heter Tryckanpassning, som du hittar på http://www.profiler.nu/utbildning/kurser/

Ursprungligen av filuren:

Den artikeln tackar jag för. Jag gjorde ett makro enligt beskrivningen och det kommer jag nog ha nytta av i framtiden. Betydligt enklare och snabbare än det arbete jag tidigare lagt ner på bråkiga bilder.

Kul att du kunde få hjälp av den. Har du sedan en skärm med stort färgomfång är det lätt att se hur mycket korrigering som krävs.

Ursprungligen av Hallon:

Ja, det där är någonting jag skulle behöva läsa på mer om. Du menar att man kan kringgå problemet om man göra vissa åtgärder innan man konverterar till CMYK? - och att det skulle vara mer förlåtande att låta konverteringen ske i PDF-skapar-stadiet?

Inte bara mera förlåtande, det är snarare nödvändigt att göra dessa korrigeringar innan man konverterar bilden till CMYK. Vill du fördjupa dig i ämnet har du en artikel här http://www.sfoto.se/teknik/farghantering-kali...

Ursprungligen av Macchiato:

Och så undrar jag också om det är någon som har svar på fråga 7, hittade inte något. Jag har inte heller fått kläm på bästa sättet när det gäller konvertera eller tilldela än, om man t.ex ska använda samma bild till sju olika annonsmaterial till olika tidningar med olika färgprofiler.

Detta med tilldela och konvertera till verkar alltid vara samma förvirrande del. Det är egentligen rätt enkelt. Tilldela gör du bara om det inte finns en profil i din bild, eller om du vet att den är felaktig. Ett exempel är om du skannar en bild med en programvara som inte infogar en färgprofil. När du öppnar denna bild i Photoshop kan du tilldela din skannerprofil. Då ska färgerna se korrekta ut.

Nu är det ju många skannrar vars profiler verkar vara gjorda av någon som är helt okunnig på detta med profilering, så tyvärr stämmer inte teorin med verkligheten ibland. Men om du har en bra skannerprofil stämmer det.

Sedan bör du konvertera denna bild till en arbetsfärgrymd som till exempel Adobe RGB. Det är inte så lyckat att bearbeta en bild i en kamera- eller skannerprofil.

Beträffande de olika tidningarna är det väl ett tydligt exempel på varför det finns stora fördelar med ett RGB-flöde. Ha allt i RGB och konvertera först till CMYK när du ska skapa en pdf. Då väljer du att konvertera till tidningens tryckprofil när du skickar iväg bilden. Men nu blir det allt mindre problem med detta. Allt fler tryckerier arbetar med standardiserade ISO-profiler. Så istället för att hålla reda på alla olika tidningars profiler använder du en och samma profil. Enda anledningen att ha olika profiler blir då om du trycker på olika papper. Ett bestruket papper trycks med ISO Coated v2 eller ISO Coated v2 300%, ett lättbestruket rulloffsetpapper trycks med PSO LWC och ett obestruket trycks med PSO Uncoated.

Ursprungligen av mgfo:

Det är just sånt här som gör mig smått förvirrad; vissa vill ha RGB och vissa (de flesta som jag har förstått det?) föredrar CMYK! Här är min spontana tanke att man bör konvertera alla bilder till rätt färgrymd (vi säger CMYK här), storlek osv i Photoshop för att som ett sista steg i processen placera in dom i InDesign. Om jag konverterar till CMYK först vid PDF-exporten, förlorar jag inte lite av kontrollen? Alltså att jag efter konverteringen inser att färgerna inte blir bra, och således måste gå tillbaka till PS för att redigera detta? Rätta mig gärna här, för jag kanske tänker helt fel!

Min normala arbetsgång är att jag har gjort i ordning mina bilder i en RGB-färgrymd som är tillräckligt stor för att täcka in de flesta av de färger som kan tryckas. Sedan görs formgivningen i InDesign. Därefter skalar jag bilderna till rätt storlek, kontrollerar att de inte har färger som ligger utanför det omfång som kan tryckas, skärper dem, konverterar till CMYK och sparar dem. I InDesign gör jag sedan min pdf som jag skriver ut som ett provtryck. Om det då är bilder som jag inte är nöjd med går jag tillbaka till InDesign, markerar bilden som jag vill ändra och öppnar bilden via länkpanelen i Photoshop. Korrigerar bilden och sparar den. I InDesign uppdateras då bilden automatiskt och jag skapar en ny pdf.

Om du gör CMYK:ningen i Photoshop eller när du skapar din pdf är alltså inte så viktigt. Fördelen att göra det i Photoshop är att jag kan bearbeta bilden lite mera, till exempel genom att kontrollera hur den svarta kanalen ser ut. Men det kräver en hel del koll när man ska bearbeta bilden i CMYK så att man inte skapar en bild som har för hög eller låg total färgmängd.

Ursprungligen av mgfo:

På min senaste praktikplats fick jag nämligen material som skulle gå till tryck från en AD, och denna person skickade över en .jpeg på 72 dpi, med inbäddad sRGB (...) – då tänkte jag helt enkelt att "Nej, nu jävlar ska jag själv sätta mig in i det här så att jag inte gör likadana misstag". Jag är som sagt utbildad från en mer konstnärlig linje, med fokus på kreativiteten och själva formgivningen snarare än prepress/originalar-kunskap, därav alla nyfikna frågor.

Jag har gjort en serie föreläsningar för Föreningen Sv Tecknare med just inriktningen på de tekniska aspekterna på originalproduktionen. Utifrån de kommentarer som jag fick under dessa föreläsningar har vi tagit fram en endagarskurs med just den inriktningen. Du hittar mera info om detta på Kurser våren 2013 « Projektor Utbildning

Stefan Ohlsson
Projektor Utbildning

Ursprungligen av johan_tanying:

Punkt 8: Personligen skulle jag nog jobba med dokumentet i RGB och köra ut till CMYK (med hjälp av PDF X/1a-2001) först vid leverans. Detta för att ha full frihet att justera bilder under layoutandets gång – att jobba enbart med CMYK innebär ju en del begränsningar i Photoshop etc.

Nu finns det ju en hel del som man kan göra i CMYK som inte går att göra i RGB också. Det går till exempel inte att kontrollera den svarta kanalen, eftersom den skapas först vid konverteringen till CMYK. Så att behålla bilderna i RGB är väl en OK rekommendation, men att CMYK:a först vid PDF:ningen är väl inte den optimala lösningen om du har bildintensiva projekt med höga krav på bildkvaliteten.

Om det inte är bildböcker du ska göra är det däremot OK att arbeta i RGB i hela kedjan och låta CMYK:ningen ske när du skapar din PDF. Men då måste du se till att dina bilder är anpassade till CMYK. I projektet Felboken (Felboken) hittade vi på begreppet CMYK-vänlig RGB. På den webbplatsen hittar du en rätt komplett genomgång hur du kontrollerar dina bilder innan de konverteras till CMYK.

Ursprungligen av mgfo:

Okej, då kör vi:

1.
På de arbetsplatser som jag har varit på så har rutinerna skiljt sig åt; Vissa kör PDF-exportering via "High quality print" medan andra, och jag själv, kör PDF X/-1a:2001 som standard. Vad är egentligen skillnaden mellan alla dessa + X-3:2002, X-4:2008 samt Press quality? Har det endast med Output > Color samt kompabiliteten (PDF1.3-1.7) att göra, eller har jag missat något? Komprimeringen på bilderna tycks ju ha samma värden gällande ppi.

PDF-X är framtagen just för tryckproduktion. PDF-X/1a tillåter bara CMYK:ade bilder och bäddar inte in profiler i varje bild. PDX-X/4 tillåter dig ha bilder i CMYK, RGB, Lab. Det gör att du kan använda PDF-X/4 för ett RGB-flöde, där konverteringen till CMYK sker först hos tryckeriet. Du har också stöd för funktioner som transparens i de senare versionerna av PDF-standarden, vilket inte du kan använda i PDF-X/1a.

Citat:

2.
När vi ändå är inne på PDF-exporteringen, vad innebär egentligen "Standard"-inställningarna? Finns precis bredvid "Compability" när man får upp export-rutan i InDesign. Jag kör bara på de inställningar som hör till respektive exportval; Är det något som man behöver gå in och pilla med?

Om du väljer PDF-X/1a kommer den att göras så att den är utformad enligt denna standard. Inget du behöver ändra, alltså.

Citat:

3.
Om jag har förstått det rätt så är Fogra39 en uppdaterad version av Fogra27, men vad är det för skillnad mellan Fogra39, ISO Coated v.2 och ISO Coated v.2 300%? Är det färgmängden i bilderna, eller någonting annat? När används vilken profil, och vad är att föredra i valet vid obestruket papper: Uncoated Fogra 27 eller PSO Uncoated?

Fogra 39 är egentligen en uppmätning av en tryckning på ett bestruket papper. Från dessa mätningar kan man konstruera ett antal olika tryckprofiler, som varierar i hur mycket svart tryckfärg som används i förhållande till CMY och den tillåtna totala färgmängden. Sedan har Adobe konstruerat en profil som de kallar för Coated Fogra 39. ECI har konstruerat en profil som de kallar för ISO Coated v2 och en annan som kallas för ISO Coated v2 300%. Coated Fogra 39 och ISO Coated v2 har en maximal färgmängd på 330%, medan ISO Coated v2 300% har en maximal färgmängd på 300%. Coated Fogra 39 har en lägre mängd svart än ISO Coated v2 och börjar också blanda in svart vid en mörkare ton. OM tryckeriet trycker enligt ISO-standarden använder de oftast ISO Coated v2 eller ISO Coated v2 300%.

För obestruket papper är den nya profilen PSO Uncoated.

Citat:

4.
Som en naturlig följd av frågan ovanför; Vad händer om man använder en icc-profil för bestruket papper på obestruket papper, och tvärtom?

En profil för bestruket papper har en högre total färgmängd än vad ett obestruket papper kan hantera. Så om du faktiskt skulle trycka med en sådan profil skulle det ställa till en hel del problem vid tryckningen. Nu konverterar tryckeriet antagligen din trycksak till sin obestrukna profil innan den går till pressen.

Motsatsen skulle innebära att du använder en för snäv färgrymd med för låg total färgmängd. Bleka och tråkiga bilder alltså. Det är svårare att konvertera från en obestruken profil till en bestruken med bra resultat än tvärtom.

Citat:

5.
Jag har fått lära mig att man ska använda Dot Gain 15% på både "Gray" och "Spot" som standardinställning, men jag har aldrig fått veta varför. Efter att ha googlat runt på olika forum har också rekommendationer om Gray Gamma 2.2 kommit upp, och jag undrar nu vad dessa inställningar egentligen är till för och vilken som lämpar sig när?

Standardinställningen fungerar bra när du ska trycka på ett bestruket papper. Men om du gör en tryckproduktion på ett lättbestruket papper ska du ha en dot gain (punktförstoring) på 20 %, trycker du på ett obestruket papper eller dagstidningspapper ska du gå ännu högre upp.

Ursprungligen av Thomas Ytterberg:

Du menar procent av färgrymden GGG där GGG oftast omtalas som AdobeRGB eller liknande? Eftersom felen ligger inom kring 3-4 dE 94 skulle man kunna säga att skärmarna svara ungefär ≈100% av sRGB/ITU-Rec. 709-färgrymden. Det vill säga att CIE-grafen överlappar sRGB/ITU-Rec. 709. Fast en komplett mätning av färgrymden är rätt omfattande och svår att presentera - det är trots allt en färgrymd.

Med programmet ColorThink är det mycket enkelt att göra sådana jämförelser.

Ursprungligen av martinator:

Bläckstråle har bra färger, pigmentfärger, med en beständighet på upp till 120 år. "Riktig" framkallning blir ju också väldigt bra men jag gissar det blir dyrare än bläckstråle.
/m

Alla bläckstråleskrivare använder inte pigmentbläck, många använder infärgningsbläck med betydligt sämre hållbarhet. Med Riktig framkallning antar jag du menar på färgfotopapper, det som brukar kallas C-print. Jämfört med en pigmentutskrift har C-prints betydligt sämre hållbarhet. Det kostar dock betydligt mindre än en pigmentprint framställt på ett fint syrafritt lumppapper.

Stefan
Projektor Utbildning