Denna delen av 99 uppdateras inte längre utan har arkiverats inför framtiden som ett museum. Här kan du läsa mer om varför.
Mac-nyheter hittar du på Macradion.com och forumet hittar du via Applebubblan.
SysselsättningJag arbetar med digital bildbehandling, undervisar, utvecklar och skriver ut bilder för utställningsbruk. Är certifierad av FOGRA i att sätta upp förprovtryckssystem enligt ISO-standard 12647-7 och säljer/installerar EFI RIP-program.
Hade tryckarna en särskild profil för fyrfärgssvartvitt? Hur var stabiliteten mellan de olika arken.
Att jag frågar beror på att jag sett ett par produktioner som enbart var i svartvitt och där tryckaren använde sin vanliga CMYK-profil. Och då kunde man se att det var lite grönstick på den ena sidan och magentastick på den andra på alla sidor som inte var äkta uppslag.
Jag gjorde sedan en profil som baserade sig på tryckarens ordinarie profil, men som använde mycket mera svart och mindre färg. Och den produktionen blev mycket stabilare, trots att inget annat ändrades. Enkelt att göra och resultatet blir så mycket bättre.
Det finns ju flera anledningar till att man kör engelsk version och inte svensk. Även om man kanske får sig ett skratt mer med den svenska. Problemet kan vara när man själv kör engelsk version och man ska ut och undervisa någon annan i en svensk InDesign och man ska lägga till en Tag. Till slut hittar man att det heter... Märkordsmärke. Någon som verkligen tänkt till.
Höjdpunkten i översättningar måste dock vara CaptureOnes (PhaseOnes råfilskonverterare) översättning av Noise Reduction till Ljuddämpning istället för det mera lämpliga brusreducering. Det är därför det är bra att ha en flerspråkigt program, genom att snabbt gå till en engelsk version kan man förstå vad Ljuddämpning egentligen är.
Och inte »Skugga«. När dessa verktyg infördes i Photoshop så ringde översättaren och frågade mig vad det svenska ordet för Dodge var, och när jag sa pjatta fick hon ett nervöst fnitteranfall.
Men vi som är med där har aldrig sett till den svenska versionen, utan sitter ju och testar på engelska.
Sedan hade ju Adobe haft det lättare att övertyga om fördelarna med en svenskspråkig version om det varit så att man kunnat växla mellan svenska och engelska. Engelskspråkig när man följer en tutorial på nätet, svenskspråkig version när man arbetar. Tekniskt sett är det ju inga problem, eller hur?
jag hade samma problem och förstod absolut inte vad som var fel. men jag såg att när cmyk-värdet var 0,0,0,100 så blev det grått i pdf. se till att det alltid är 100,100,100,100 det funkar för mej.
Då får vi hoppas att du skickar dina dokument till ett tryckeri som rättar till dina fel. Du hittar aldrig ett tryck som kan hantera 400% färg. Mer normalt är max 300% och då bara för bestruket papper. För att få en mycket djup svärta räcker det med 70, 60 50, 100. En bra svärta räcker det med betydligt mindre.
Eftersom du ska separera bilden till CMYK efter det är det egentligen bara det visuella intrycket som är väsentligt. Hitta en inställning som är snygg och konvertera den sedan till tryckeriets CMYK. Ultimata lösningen är om tryckeriet har en särskild profil för fyrfärgssvartvitt.
Om du ser till att först få till den färgton du vill ha på bilden, antingen genom att du fixar till färgen medan bilden fortfarande är kvar i RGB, eller ännu hellre om du konverterar den till duplex (den måste ligga i gråskala för att detta ska fungera) och där väljer en sepiaton som du är nöjd med (det finns flera olika förhandsval med olika styrkor). Sedan kan du konvertera den till CMYK med den profil som du använder för det tryckeri och få ett betydligt bättre resultat än om du »bara« har en gråskalebild.
Färgerna i CMYK ger en betydligt djupare svärta än om du bara använder K. Brukar kallas för fyrgfärgssvartvitt. Bra tryckerier har särskilda profiler för sådant.
Jag lämnade till sist in min burk och de gjorde samma konstaterande som jag gjorde. Kraschat GT-kort. Nu har jag sedan en tid fått tillbaka min kära dator. Det sved i "plånkan" rätt hårt men jag hade ju hela mitt liv på burken så det blev ett måste till slut.
Vet inte om det gäller detta kort, men det finns ett utbytesprogram för vissa kort i MacPro i just den generationen. Kolla på kortet och du kan se att vissa kondensatorer sväller upp. Apple har förlängt garantin på dessa kort.
Vi använder Eye-One Display 2 som kalibreringsverktyg till våra Eizo-skärmar, samt ColorNavigator, men det senare fungerar ju förstås inte med en iMac. Är Eye-One Match ett fullgott profilierings-program, eller finns det något som kan få ut mer av iMac-skärmarna.
Om du har en EyeOne Display kan du ju ladda ner EyeOne Match utan kostnad, så börja med det programmet. Om du inte blir nöjd med resultatet, så tycker jag att Basiccolor Display är det bästa fristående programmet.
Du är lösningen på spåret. »Hinnan« är en simulering av den svärta som det blir om du trycker med den tryckprofil som du har angivit i Förhandsgranska utdata. Om du växlar mellan t ex obestruket eller bestruket ser du att bilden kommer att ändras kraftigt i utseende.
Profiler görs för skärmen, inte för olika arbetsfärgrymder. Du ställer in din arbetsfärgrymd i ditt bildbehandlingsprogram, sedan konverteras bilden till din skärmprofil automatiskt. Profilen ska vara en beskrivning av din skärms egenskaper, så helst ska du göra den själv så att du verkligen beskriver din skärm. Om du nöjer dig med en standardprofil måste du ange vilken färgtemperatur, gamma och ljusstyrka du använder på din skärm. Då kan någon hjälpa dig.
Jag har samma problem med en ny LG-skärm. Text är heltaskig och bilder är inte heller särskilt bra. Inställningarna är som de ska vara, har försökt ändra inställningarna i både skärmens menyer och i Mac'en men utan resultat.
Behöver tips och råd, tack på förhand
Kontrollera att du inte har ökat kontrasten. Syns under Systeminställningar > Hjälpmedel > Syn. Kolla att Förbättra kontrast står på Normal.
Nej, det är inte en skruttskärm, men denna gradient är en tuff test för många skärmar. Testa med andra gammavärden och andra vitpunkter och se om det ger dig bättre resultat.
Skillnaden mellan FlexScan och ColorEdge är att ColorEdge är hårdvarukalibrerad. Det innebär alltså att du bara kan hänga på kalibratorn på skärmen, starta kalibreringsprogrammet och sedan sitta där och titta på hur skärmen kalibreras och sedan profileras. Eftersom då kalibreringen sker i skärmen kan man också göra detta med en högre precision, eftersom man då arbetar i 10 eller 12 bitar, istället för de 8 bitar som används när du gör en mjukvarukalibrering.
Sedan misstänker jag att Eizo plockar ut bra paneler och stoppar dem i sina ColorEdge-skärmar och de som inte är fullt så bra får gå i FlexScan. Jag vet i alla fall att flera andra tillverkare gör så.
Så har du råd med en ColorEdge och behöver den för färgkritiskt arbete, så skulle jag välja den.